Jobb o jobb

Vilket underbart jobb jag har fått!
Och vilket underbart jobb jag hade innan!
Men nu är det ju så att var sak har sin tid och nu är väl tiden ämnad för just det här kan jag tro. Jag har nyligen bytt tjänst och jobbet jag har nu får mig på nåt sätt att känna mig pigg och glad. Jag träffar massor med nya människor som alla har så mycket att ge, alla med sina egna historier i bagaget. De tar tacksamt emot mig när vi träffas och jag kan inte annat än att känna att jag gör ett gott jobb.

Sen kan ju inte allt vara positivt när man flyttar på sig. Jag är tex inte van att jobba så många dagar (och kvällar) varje vecka. Känns som om jag är iväg jämt, alltid på språng liksom...... jag som är sååå lugn. Konstig kombination, men säkert bra.

Men jag har pratat med mina vänner S och M och det säger så vuxet och klokt att- man tar myyycket mer vara på sina lediga dagar nu än vad man gjorde innan.
Jag väntar fortfarande på att jag ska göra det, men än har jag inte märkt nåt. Kan ju vara så enkelt att jag som är så mycket yngre än dem *fniss, inte riktigt kräver samma vila.
Hur som helst så myser jag vidare på mitt nya jobb tills vidare

Skouthyrning??

Jag är väldigt dålig på att köpa skor. Detta beror dels på att jag tycker skor är väldigt dyrt, och när jag väl köper några så blir det oftast någon rejäl och skön känga. Då menar jag ingen snygg nätt känga man tar på sig när man ska in till stan och kanske känna sig lite finare. Nä här snackar vi gore tex med rejäl sula.

Sen är det så med mig och min man att vi unnar oss sällan att åka iväg på fester och evenemang. Jag jobbar varannan helg och de lediga helgerna träffar vi helst de närmsta vännerna eller njuter av att vara tillsammans i familjen. Den här hösten har vi dock varit iväg på två mycket trevliga evenemang. För några veckor sen åkte vi till Malmö tillsammans med våra goa vänner M och M. Vi hade det lyxigt värre, inga barn, bodde på hotell och gick på stan och på casino. En kanonhelg helt enkelt.
Utöver detta var vi nu i helgen och tittade på Wallmans on tour, en mycket bra show och mumsig mat.

Tillbaks till det inlägget handlade om, SKOR!
Jag äger verkligen inga skor att ha när man går utanför trädgården. Kan man ha mer tur än mig då, som är väldigt nära bekant med en skooman (eller vad man kallar dom).
Har en kompis som knappt kan åka från en stad utan att ha med sig ett par skor i en kasse hem. Hon har ta mig tusan det mesta i skoväg. Och det bästa av allt- vi har samma storlek och hon lånar ut ibland, lyckliga jag!
Jag klarade på detta sättet av att gå ut två helger i rad och kände mig riktigt fin om fötterna. Detta även att min väns sambo, herr H tycker att skorna jag valde ser muppiga ut. Men vad gör väl det att vara lite muppig, bara man trivs. Och det gjorde jag verkligen :)

Hönsträffar

Jag är helt övertygad om att den här bloggen kommer innehålla en hel del fjäderfä, till min mans stora förtjusning. Men det är liksom så där vi bor, det här med fjädrar smittar. Som en enorm fågelinfluensa sprider det sig mellan oss. I vår lilla by på ca tio hushåll är det hälften som blivit smittade. Vi har en hel uppsjö av raser, från små pyttiga dvärgkochin och öländska dvärghöns till gigantiska faveroller och brahma, och däremellan finns massor med intressanta individer i olika kulörer och former.

Vi har också startat något så stort som hönsträffar. En hönsträff bör innehålla följande inslag.
En enklare eller i vissa fall elegantare middag bestående av produkter från våra fjädrar, dvs ägg i alla former. Det gäller alltså att lusläsa ägg recept innan man ska ha en träff hemma hos sig. Vi har ätit rödvinsmarinerat ägg, äggfylld bifftomat, ägg- och bacon paj mm. Men jag vill påpeka att en viss utveckling skett i vår grupp. På senaste träffen serverades till huvudrätt "Silkestupp i bacon- och purjolökssås", vilken delikatess, och från egen gård. Till vår stora förundran och förtjusning så visade sig stor del av köttet vara blått, coolt va?

Kvällen avslutades med after eight parfait gjord på äggulor och till det njöt vi av en god ägglikör.
Ett annat inlägg som uppkommit under våra träffar är att vi gärna njuter av några glas gott rött vin...........och mängder av hönsprat. Behöver jag säga att vi har trevligt eller?

Pepsi

Vill inget hellre än att tillägna ett inlägg till Pepsi.
Vi skaffade henne 1999, direkt efter att vi köpt kombi. Jag har alltid gillat hundar och drömt om en egen så länge jag kan minnas. Valet föll på flat, då främst för deras trevliga sätt men även för att jag tycker rasen i sig är väldigt vacker.

När jag äntligen gått och blivit med hund, fick jag även en ny bekanskap på köpet. Herr L.
Herr L har lärt mig allt jag kan när det gäller jaktträning och apportering, men han har också en förmåga att läsa av hundar och sätta sig in i deras psyke på ett mycket märkligt men imponerande sätt. Han kan ta den mest trotsiga hund, gå en sväng med den i koppel för att sedan komma tillbaks och visa upp en helt annan sida av hunden. Å den mannen är jag fortfarande väldigt bra vän med, vilket jag är både glad och tacksam för.

Hur som helst så fick vi låna Pepsi i drygt nio år. Och de åren har hon bara skänkt oss glädje ( och lite irritation då dammsugaren dagligen fick komma fram och göra sitt). Kan inte med ord beskriva hur mycket jag gillade denna hund. Hon var otroligt klok, väldigt lydig- tränade henne varje dag under de tre första åren, puh. Men det hade man igen sen. Jag hade aldrig henne i koppel, utan hon strosade runt här hemma på "gården" i godan ro. Om någon av grannens katter så mycket som satte in en tass på vår tomtgräns så var hon där och jagade ut dem. På sommaren när det var som varmast sprang hon ofta på kommando bort till en damm som ligger några hundra meter hemmifrån. Hon badade en stund för att sen springa tillbaks hem igen, glad och nöjd.

Hon har i stort sett aldrig varit sjuk, men i somras hade väl hennes ålder tagit ut sin rätt och kroppen började få krämpor. Vi fick ta bort henne i juli och det var bland det värsta jag varit med om. Har alltid sagt att man inte kan förstå och sätta sig in i hur andra känner det när de får ta bort sina fyrfotade familjemedlemmar. Men nu vet jag.

Jag skulle kunna skriva i timmar om henne, men hoppar över det. Hon finns i minnet och kommer alltid ha sin plats där.

Lugn???

Lugn???
Nytt jobb, nya arbetskamrater, ny chef..............ja det är mycket som är nytt just nu. Varje gång någon ska beskriva mig, som i det senaste fallet när min chef skulle rekommendera mig vidare till en annan chef så beskrivs jag alltid som LUGN!
Jag har absolut inget emot det, eftersom det är just så jag är. Men man vill ju inte att beskrivningen lugn ska blandas ihop med sävlig, seg eller lat. Påstår inte heller att så är fallet, men hur ser människovärlden på lugna typer i dagens stressade samhälle.

Är det kanske väldigt positivt att klara av att vara lugn eller känner sig aktiva människor ännu mer stressade av att möta en "lugnis"? Jag har ingen aning. Och för den delen så trivs jag ganska bra med att vara som jag är- lugn, stabil och trygg. Och inte att förglömma, det är ju tack vare min underbara familj som jag lyckats bli så :)