Mössa på gång....

Jag är verkligen ingen hejare på att sticka. Jag vet att jag och barndomsvännen stickade lite under en period på mellanstadiet. Vi var på resa till hennes mormor i Norrland och hos henne fanns massor med garner och stickor, varpå vi kämpade på med dessa räta maskor. Sedan dess har jag inte tittat åt ett par stickor förrän jag av en slump hamnade i vår lilla by.s syjunta. Jag trodde knappt att syjuntor där deltagarna verkligen handarbetar existerade. Men i vår by existerar det verkligen, tanterna är jätteduktiga, även om mat och vin- delen blir mer och mer intressant för varje termin. Hur som helst så kämpade jag under ett helt år med att få till en stickad vintermössa. Jag hann inte klart utan fick lämna den till svärmor som fixade till det sista.

Till den här hösten inhandlade jag ett stort mjukt nystan i bebisrosa färg. Av någon anledning så har detta nystan blivit liggande på hatthyllan månad efter månad och snart är det dags för julavslutning för sygänget. På julavslutningen har man inte med sig något "jobb", nix, då äter vi ännu lite godare, lyssnar på byabarnens luciatåg, delar ut julklappar och har så där oförskämt mysigt tillsammans.

Och med denna kunskap i bakhuvudet tog jag igår kväll tag i mitt mössprojekt. Det vore väl attan om inte mössan ska bli klar lagom till vinterkylan kommer i år. Jag fick be svärmor om lite hjälp då min stickkunskap endast tillåter räta maskor och mössan jag ska sticka även innehåller aviga sådana. Jag vet inte om det är tant- eller vuxenvarning på detta, men jag känner mig otroligt avkopplad då jag dricker mitt chokladte, lyssnar på Lasse Winnerbäck och stickar lite på min mössa. Mysigt värre =)

Pysselkväll......

Under det senaste halvåret är kvällarna då jag haft energi över lätträknade. Men ikväll har jag haft någon form av härlig pysselkänsla, en sån känsla som jag hade flera gånger i veckan förut.
Redan under förmiddagen kände jag mig både kreativ men även lite olydig då jag tog med mig Vilsa ut i skogen för att plocka vitmossa. Men när jag såg dessa mängder av mossa i skogen så infann sig bara en positiv lust att plocka. Och mitt ibland all denna mossa så hittade jag trattisar..... och hittar jag trattisar så måste jag plocka.

Jag har under kvällen roat mig med att sy röd- och vitrandiga gardiner till köket. Jag gillar verkligen de traditionellt randiga tygerna och det blev jättefint och ombonat. Kuddarna i soffan fick lite nya fodral de oxå, allt i rött och vitt.

Mossan använde jag bl a till att dekorera mitt avlånga fat på köksbordet. Flugsvamparna, pumporna och höstfärgerna fick lämna plats åt lite decemberpynt istället. Samma fat som följer årstiderna med diverse fyllningar.

En kuslig kväll......

,










Vilken kväll vi hade igår.....
Bjudna på halloweenparty med allt som hör till. Målade ansikten, läskiga masker, konstiga kläder, spindlar och fladdermöss. Värdparet hade verkligen tänkt på precis allt, helt otroligt så genomtänkt allt var.

Vid ankomsten möttes vi av marschaller, en rökmaskin som pös ut massor med rök och otäcka spökljud och skrik från en högtalare. Till välkomstdrink bjöds det på Bloody mary, kanske inte en drink i min smak men är det tema så är det =)

Vi delades sedan upp i lag, varpå varje lag fick i uppgift att tillaga olika rätter till buffén vi skulle avnjuta senare. Det var så skoj att iaktta kontrasterna från det minglande sorlet till den koncentrationen som inföll sig under matlagningen. Alla gick in helhjärtat för att få till de olika rätterna på bästa sätt. Buffén innehöll bl a rostbiff, kycklingben, potatissallad med pesto och soltorkade tomater, ruccolacreme, tomatsallad och ugnsrostade rotfrukter. Till dessert gjordes spökbakelser =) Allt var så fantastiskt gott..... jag bad om att få en liten receptsamling skickad till mig under kommande vecka, och det är väl ett gott tecken.

Som vanligt hade vår manlige värd ordnat med diverse tävlingar och som vanligt hade han prickat in en musiktävling. En festkväll med honom utan en musiktävling är som en...... ja vad vet jag. Rätt är det inte i all fall.

Hur som helst så vill jag tacka vårt värdpar för denna trevliga och roliga kväll. Mycket musik och många glada skratt. Och tänk va bra det är när alla hjälps åt med maten, då kan även värdinnan njuta av den. Den här kvällen lever jag på länge nu....
Kram

Jag vet att det är för tidigt.....

Jag vet verkligen att det är i tidigaste laget, men idag kunde jag inte låta bli. Dagarna är både korta och ganska mörka, här snöade det idag och vi valde att förbereda lite inför advent. Med andra ord bakade vi lussekatter. Jag vet att det är i tidigaste laget men jag resonerade lite med mig själv innan jag åkte o köpte saffran. I vanliga fall bakar jag inte lussekatterna förrän vid advent och oftast blir det en omgång till efter det. Jag vet inte om mina familjemedlemmar är lite extra dåliga på att mumsa i sig dessa bullar eller om det är bullarna det är fel på. Men efter nyår när alla är så trötta på allt som har med jul att göra, ja då ligger det alltid kvar ett par påsar i frysen. Och visst blir hönsen överlyckliga då de på varje nyår blir överraskade med både lussekatter och pepparkakor, men det känns lite lite slösaktigt (faktiskt).

Så i år bestämde jag mig för att baka tidigare och på så sätt inte tröttna på det. Jag och stortjejen bakade, fikade, lyssnade på några jullåtar och hade så mysigt. Det gäller att ta vara på tillfällen som sätter guldkant på tillvaron.

Tung i kroppen men frisk i knoppen.....

Mitt andra gympapass är nu avklarat och jag kan erkänna att benen är stumma och att jag fortfarande har en frisk rodnad kvar i ansiktet efter att blodet rusat runt i kroppen. Ett uppehåll i träningen på hur många år som helst (åtta år sen jag höll igång regelbundet) har utan att ljuga gjort sitt. Visst känner jag mig som en elefant då jag på ett smidigt sätt ska skutta med i de snabba låtarnas koordinationssteg och i nästa stund försöka mig på kissande hunden och tunga tunga armhävningar.

Att det sedan var min pigga, hurtiga och alltid så glada svägerska som var ledare ikväll var ju bara ett stort plus. I dimman där jag stod såg jag henne framför mig som en studsboll med ett konstant leende och jag insåg att det där med friskis verkligen är hennes grej. Har man väldigt svårt att sitta still så är friskis kanon, och har man alldeles för lätt att sitta still så är friskis nödvändigt =)

Lärorik dag......

Barnen har i eftermiddag begett sig ut till vår ladugårdsplan för att besöka bokbussen. Jag kan fortfarande inte förstå lyxen i att biblioteket kör enda hem till huset och att man sedan kan låna hur många böcker man vill tills den kommer nästa gång. Och allt är helt gratis. Och folk har svårt att hitta fördelar med att bo på landet =) Men barnen blir alldeles lyckliga då de får ta med sig vars en hög med böcker in.

Själv har jag varit i den lite större staden i eftermiddag på föreläsning. En fantastisk föreläsning av en fantastisk människa, Gunilla Gerland. Tiden mellan halv två och halv sex verkligen rusade iväg. Jag hade mer än gärna lyssnat på henne under en heldag och kanske fått möjlighet att ställa lite frågor sådär utanför den stora församling som lyssnade på henne.

Hon är en mycket begåvad kvinna som arbetar som föreläsare, handledare mm. Hon har diagnosen Asbergers syndrom och berättar om sitt liv o vilka svårigheter hon mött samt vilka styrkor hon besitter.....

Surdegsbröd Mmmm........

Jag fick en sån otrolig lust i helgen att få baka bröd. Jag som förr bakade mycket matbröd själv har helt glömt bort känslan. Det var evigheter sen jag tog fram köksassistenten för att låta den knåda ihop en rejäl deg som för hand eller med elvispens degkrokar blir alldeles för jobbigt. Men i helgen kom lusten tillbaks och resultatet blev två grova råglimpor samt två surdegslimpor med nötter, frö och aprikoser. Mums!

Min nygamla spegel har äntligen fått en plats här hemma. Det är svårt att hitta någon plats till denna spegel då takhöjden här hemma inte är något att skryta med. Eller egentligen är det ju något att skryta med...... inte alla hus som har samma låga takhöjd som på 1800- talet. Jag köpte den för något år sedan på blocket, men då var den knallblå. Nu är den vit och den lilla hyllan fått besök av en lotuslykta, ett grått hjärta och ett blockljus.

Normala??

Jag har ikväll varit på föreläsning i den lite större staden. Jag var för två år sedan och lyssnade på samma man så ikväll blev det lite av repetition men mycket bra sådan. Imorgon blir det att läsa igenom kompendiet vi fick med oss hem. Men en av texterna han visade på overhead fanns inte med, men som väl var lyckades jag skriva ner den på mitt papper. Kan inte låta bli att fnissa lite åt den, för tänk va många vi är som kallar oss normala =)

Normala personer är bara människor
som inte är tillräckligt utredda!

Stilla min nyfikenhet.....

Jag gör precis som vår vän från söder,
Caroline och knycker hennes idé. Hon var nyfiken på vilka som läser hennes blogg och det är inte utan att jag oxå blir lite nyfiken. Vissa av er har jag full koll på då ni ibland slänger in en kommentar på bloggen eller bara nämner att ni kikar in här. Men för all stilla min nyfikenhet mer så hoppas jag att "alla" ni kan tänka er att lämna en kommentar...... Vore så skoj att se vilka ni är =)

Musik- och stearinljusmys

Tröttheten har under den senaste tiden gjort sig ganska välbekant i min kropp. Jag har haft ganska svårt att få vettiga saker gjorda, i alla fall saker jag önskar att jag kunde gjort. Men jag har varit i nuet och tagit en dag i taget...... och det i sig är fantastiskt.

Men idag har jag och lilltjejen tagit en runda i vår stora trädgård. Äntligen har jag lyckat kasta de gamla sommarblommorna som sedan länge börjat förmultna efter allt regn som kom. Men faktum är att jag inte brytt mig ett dugg om att de stått så där ledsna och hängiga i sina gamla lerkrukor.

Igår eftermiddag var jag och stortjejen hemma hos en vän i grannbyn. Vi bläddrade i jultidningskatalogen, drack te, pratade surdegsbröd och tuppslakt. Såna saker som vi på landet trivs ganska bra med. Vi fick vara med när de stoora hästarna fick sitt middagshö, jag fick klappa dem lite.... sådär på avstånd, jag fick lukta på hästbajslukten i stallet och jag fick känna mig lite harmonisk.

För tillfället sitter jag i vår gamla slitna skinnsoffa med tända ljus på bordet, en dotter i varje soffända och själv med fingrarna knapprande på tangentbordet. Jag har de senaste kvällarna blivit fast vid Spotify och jag njuter av det. Låt efter låt spelas och mitt chokladte smakar bara ännu bättre.