Jag är verkligen ingen hejare på att sticka. Jag vet att jag och barndomsvännen stickade lite under en period på mellanstadiet. Vi var på resa till hennes mormor i Norrland och hos henne fanns massor med garner och stickor, varpå vi kämpade på med dessa räta maskor. Sedan dess har jag inte tittat åt ett par stickor förrän jag av en slump hamnade i vår lilla by.s syjunta. Jag trodde knappt att syjuntor där deltagarna verkligen handarbetar existerade. Men i vår by existerar det verkligen, tanterna är jätteduktiga, även om mat och vin- delen blir mer och mer intressant för varje termin. Hur som helst så kämpade jag under ett helt år med att få till en stickad vintermössa. Jag hann inte klart utan fick lämna den till svärmor som fixade till det sista.Till den här hösten inhandlade jag ett stort mjukt nystan i bebisrosa färg. Av någon anledning så har detta nystan blivit liggande på hatthyllan månad efter månad och snart är det dags för julavslutning för sygänget. På julavslutningen har man inte med sig något "jobb", nix, då äter vi ännu lite godare, lyssnar på byabarnens luciatåg, delar ut julklappar och har så där oförskämt mysigt tillsammans.
Och med denna kunskap i bakhuvudet tog jag igår kväll tag i mitt mössprojekt. Det vore väl attan om inte mössan ska bli klar lagom till vinterkylan kommer i år. Jag fick be svärmor om lite hjälp då min stickkunskap endast tillåter räta maskor och mössan jag ska sticka även innehåller aviga sådana. Jag vet inte om det är tant- eller vuxenvarning på detta, men jag känner mig otroligt avkopplad då jag dricker mitt chokladte, lyssnar på Lasse Winnerbäck och stickar lite på min mössa. Mysigt värre =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar