Dessa rosbuskar med vita blommor på är något utöver det vanliga. I alla fall i vår trädgård, där kirskålen utrotar allt som kommer i dess väg. Men dessa buskrosor är starkare än ogräset och på så sätt har de funnit en speciell plats i mitt hjärta. Ogräset har nämligen fått mig att så igen minsta lilla jordglugg i vår trädgård. Så tacka vet jag såna här sköningar, som kommer tillbaks år efter år utan någon vidare omsorg. Buskarna fanns här då vi köpte huset för tio år sedan, vi har klippt ner dem då vi målat, men de kommer igen fullt blommande. Och det bästa av allt är doften. Att smyga sig ut på kvällen och känna denna fantastiska doft, ja det är magiskt. Lite honung luktar de nog om jag får gissa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar