Trött och lite virrig.....

Om man i sista sista stund den 30 november sitter och slår in alla små paket till döttrarnas adventskalender. Och sedan när klockan passerat midnatt och man inser att man måste gå o sova. Då tar man allt papper, alla plastpåsar, alla tejp- och krullsnöre rester och trycker ner det i en och samma påse. Man knyter sedan den påsen och ställer den vid ytterdörren i tron om att den på egen hand ska knata ut till soptunnan, öppna locket och hoppa i.

När man sedan fem dagar senare ska ta fram dosetten för att fylla på dotterns medicin, upptäcker att medicinen inte ligger på den hylla i badrumsskåpet där den alltid ligger. DÅ börjar jag tänka..... och tänka..... och tänka. Puh

Att komma på vad man gjorde av den knallgröna apotekspåsen efter att man kom hem från den lilla staden fem dagar tidigare. Men efter massor med tankar och resonerande med mig själv hittar jag ingen annan slutsats än följande. I den knallgröna påsen fanns inte enbart dotterns ask med medicin, nix, där i fanns en tub hudkräm speciellt anpassad för små barn med torr hud. En tub som inhandlades för att slås in i wellpappfärgat presentpapper och sedan hängas upp i den uppskattade adventskalendern. Och det var precis vad som gjordes. MEN...... när hudkrämstuben slagits in och jag efter midnatt började bli mer än trött. Då kan jag inte komma på någon annan händelse än den att jag helt enkelt tog även den knallgröna lilla påsen och knycklade ner i den stora påsen som skulle gå ut till tunnan. Så måste det varit.

Så när jag på måndagmorgonen kommer på det här kommer jag samtidigt på att sopbilen inom det snaraste ska köra upp vid vårt hus och tömma tunnan. Vad har jag för alternativ? I många minusgrader knatar jag ut i makens stora kängor och bort till grannens infart (det är där vi får ställa tunnan vid tömning). Jag hoppas så innerligt att grannen inte ser mig när jag står och lyfter ur sopsäckar ur tunnan klockan halv åtta på morgonen.

Efter att ha sorterat om alla påsarna utan att hitta det jag letar efter smyger jag med hackande tänder in i huset igen. Tvättar mig om händerna och ringer min kära man. När jag förklarar mitt ärende säger han lite käckt..... att det måste ju vara någon av de kassarna som jag eldade ute i min eldartunna igår. Bingo! Jag har klantat till det, och maken har eldat upp dotterns medicin som helt enkelt gått upp i rök.

Summan blev att jag igår inte kom mig för att ringa läkaren för att berätta detta och "be" om ny medicin. Men idag tog jag mod till mig även om jag skämdes lite och kände mig mer slarvig än jag faktiskt är. Fast jag tror att de förstod mig, för visst blir man trött av att slå in paket efter midnatt när man inte ens är en kvällsmänniska. Men slutet gott i alla fall......