Ha ha, jag fixade allt klockan själv. Åh det fick mig att växa en hel centimeter. Nu ska jag krypa till kojs och drömma lite om vår blivande valpis....

Var är uret???

Åh nu lyckades jag väl radera min klocka som maken hjälpt mig att lägga in på bloggen. Typiskt mig i allt detta virrvarr av spänning, förväntan och oro.
Får nog snällt be honom om hjälp att få tillbaks den igen tror jag. Suck!

Nu är de här!!!

Jippi jippi jippi. Vad är det för en dag? E de en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag, för det är nybliven hundägardag. Hurra hurra hurra!!!
Fanfar fanfar fanfaaaaar!

Om någon i missat det så har jag under de senaste månaderna gått och väntat på att en fyrbent kompis ska kunna flytta hem till oss under sommaren. Och hör och häpna, men min önskan har slagit in. Än så länge har det tittat ut fyra hanar och tre tikar, fattar ni? Tre tikar! Det är ju detsamma som att vi nu har en tik, inte fysiskt än så klart, men lilla L måste hört vår bön :)
Hon fixade till en tik till oss och just nu är jag så lycklig som man bara kan bli.

Jag hade förväntat mig en sömnlös natt med en massa grubblande, men istället kan jag lugn gå och lägga mig och få nån form av Törnrosasömn. Gutt!
Stackars K däremot, hon är nog enormt trött nu efter att ha vakat hela föregående natten och nu varit med om allt det här. Men vilken positiv trötthet. Ja, ibland är livet allt ljuvligt värre :)

Den korrekta elvispen...

Förresten så testade jag ju min nya elvisp ikväll då jag bakade kärleksmums. Jösses Amalia vilken turbomaskin. Det var nåt i hästväg, det måste jag säga. Att maken höjde maskinen till skyarna behövde inte vara detsamma som att den var bra och stark. Men i det här fallet visste maken garanterat vad han pysslade med. Det var som att arbeta med ett jetplan i luften eller en corvette på en slät asfaltsväg eller tja som att baka med en suverän elvisp. Den enda nackdelen jag kunde komma på var att det var svårt att bara vispa lite med den. Att ha en låg hastighet då man egentligen ska blanda ingredienserna men då jag hellre kör ett par varv på ettan med vispen. Men sörru det gick inte här för ettan var ungefär som femman på min gamla visp. När man sedan ökade upp så kan jag absolut förstå varför det går åt två fläktar till att hålla reda på alla turbo- influenser. Till helgen måste jag bara få tid att testa degkrokarna oxå. Jag gillar verkligen känslan av att baka bröd med elvispen till hjälp. Gutt värre!
Sen kände jag mig tvungen att lägga in en korrekt bild av maskineriet, om inte annat för makens skull.
Visst ser den ut som en vattenkokare på kant? Tycker jag i alla fall :)

Kusinen och barndomsvännens pappa

Har precis avslutat ett lååångt telefonsamtal med min kusin. Ett sånt där som varar över en timme, vilket min man inte kan förstå. Fast å andra sidan så pratar han lätt i en timme om han har sin tjattrige vän herr H i luren. Men i alla fall så var det här ett himla bra telefonsamtal. Väldigt praktiskt, mycket förståelse, en hel del ältande och sist men absolut inte minst en inbjudan till ett litet men ack så betydelsefullt 30- årskalas. Kusinen fyller snart år och jag tänker i alla fall fira henne med pompa och ståt.

Ibland är det så bra att få prata av sig lite. Efter vårt samtal fick jag en idé som jag kanske klurat lite smått på innan men aldrig tagit tag i. Det är en slags dagbok, en fullkomligt opublicerad sak som ska vara till mycket stor hjälp för mig en vacker dag. Tror baske mig att jag ska börja skriva lite på den i morgon. Japp, så får det bli!

Om en stund kommer min barndomsväns pappa att dyka upp här hemma hos oss. Han kommer hit för lite rum och frukost skulle man kunna säga. Han är sedan ett par år tillbaks pensionär, men jag tror inte han fått klart för sig vad en sådan gör. Han far nämligen runt som en tok kors och tvärs över Sverige. Igår kväll var han i Skåne hos dottern, ikväll är han i Småland och spelar kort. Han sover över hos oss för att sedan åka och jobba en heldag imorgon, 30 mil från sin nuvarande hemstad. Det kallar jag pensionär. Men vi är glada att han kikar förbi. Han har alltid varit så omtänksam och hjälpsam mot oss så det här är det minsta vi kan göra. Lite kul är det allt att det var han som överraskade mig då jag sov i deras hus natten till min födelsedag, med tårta och blommor. Ikväll fick jag veta att han fyller år just idag, men jag har ju varken fixat tårta eller nåt grönt. Istället slängde jag ihop en plåt med kärleksmums vilket jag hoppas på att han uppskattar och kan ta med och bjuda på imorgon.

En elvisp...... till mig!

På tal om gårdagen så var maken i den lite större staden tillsammans med sin mamma. Mysigt tycker jag att den vuxna mannen tar med sig sin mamma när han ska åka och shoppa. Men sån är han min man, mysig alltså.

Han fick lite kläd bidrag då han fyllde år och igår bar det av till staden. Dagen innan hade han av en olyckshändelse råkat ta sönder elvisp- vispen som låg i kökslådan. Det var en visp med ganska tunna metallvispar, om ni fattar vad jag menar. När han skulle öppna lådan så hade en av visparna fastnat i överkanten och lådan gick inte att dra ut. Vad gör då maken tror ni? Jo självklart gör han det manligaste av manligt. Han använder sig av sin muskelmassa och tar i allt han kan för att få ut lådan. Detta får så klart till följd att vispen fastnar ännu mer varpå maken brusar upp lite lätt och lägger ut en liten vass ordvits mot lådan (som om det skulle vara lådans fel). När han inser att lådan inte kommer öppna sig hur mycket han än tar i eller hur mycket han än lirkar så stänger han istället igen den.

När jag kommer hem förklarar han lite irriterat sitt dilemma och gör klart för mig att den inte går att få upp. Jag tar det hela med ro, pillar lite under då jag vet hur grejerna i lådan brukar packa sig för att krångla till öppnandet. Och vips så har jag fått upp lådan. Jag visar upp den böjda vispen för maken som (tror jag) känner sig lite besvärad. Han börjar fippla med den som om han skulle lyckas böja tillbaks den men slutar ganska snart. Jag struntar i att kommentera det hela utan flinar bara lite gott åt att jag lyckades få ut den ur lådan.

När maken kommer hem efter att ha varit och shoppat lämnar han mig en liten present. En elsvisp såklart. Det roliga är att han verkligen hade ansträngt sig. Han kollade upp maskinernas kapacitet, han kollade design och han kollade så att elvispen hade rejäla metallvispar som inte går sönder då någon med våldsam kraft försöker öppna lådan de ligger i. Och jag måste säga att han lyckats väldigt bra. Jag hade självklart varit nöjd med vilken elvisp som helst, bara den hade haft två vispar. Men eftersom nu maken lagt ner hela sin själ i köp av ny visp så betyder den mycket för mig. Han var dock väldigt snabb med att visa den för sin pappa då han var här idag, och förklarade ingående hur snabbt det gick att vispa grädden till våfflorna för att inte tala om hur bra det är att ha en elvisp med dubbla fläktar. Teknik är hans liv, eller???

Tror det är en sån som på bilden men är ej säker :)

Hund? Höns?

Jag fick ett mail från K idag, K som förhoppningsvis blir min valps uppfödare (något jag vet på onsdag tror jag). Jag kollade mina mail, som inte var så många, i min mobil idag. När jag såg att det var ett från K blev jag alldeles stel och handlingsförlamad. Det är så konstigt att gå och vänta på något sånt här, och att inte kunna styra det över huvud taget. Jag vet att det är lite åt det här hållet min kära granne B känner varje gång vi ska kläcka fram kycklingar. Å ja, kanske jag känner lite åt det hållet då, men inte på långa vägar likadant. Hua stackars små kycklingar, inte meningen att sätta er åt sidan.

Men en hund är en hund för mig, det bara är så. En kyckling eller höna är ett jättetrevligt sällskap här hemma i trädgården. De kluckar belåtet när de traskar omkring och sprätter bland gamla löv och när de hittar nya friska grässtrån i den annars så mossrika gräsmattan. De är helt underbara dessa små varelser som ger mig ägg varje dag. Men det funkar inte riktigt att ta med dem när man åker bort till nån, eller när man ska ner och handla lite blommor på torget. Nä en höna i bagaget, det stämmer inte riktigt. Jag kan mycket väl tänka mig grannen smyga ner en liten fjäderboll i jackfickan när hon ska ner till stan, men själv har jag inte kommit så långt i mina tankar........ än.

Men en hund, den kan man ta med vart man än åker. Om jag ska till jobbet så kan hunden följa med, om jag ska till svärmor och svärfar då kan hunden följa med, om vi ska åka till våra vänner i Skåne så ska självklart vovsingen följa med. Japp så är det med oss, ska vi ha hund så ska hunden med. Den kommer liksom vara som den femte familjemedlemmen här hemma. Den ska få ha det precis lika bra som vår Pepsi hade det och den ska få roa sig med precis samma aktiviteter om den vill, dvs apportering och att jaga ut grannkatterna från vår trädgård. Så härligt att kunna förena nytta med nöje så här på landet.

Vet inte om jag skrivit det innan, men jag har en viss längtan efter hund.............. det bara är så!
PS. Självklart vill jag ha kvar alla mina höns också. Så klart!

Vilken härlig dag tra la la laa

Igår hade vi ett så ljuvligt väder att jag knappt har förmåga att beskriva det. Det är inte mer än en vecka sen vi hade nästan en decimeter snö när vi gick upp på morgonen. Allt var vitt här omkring, typiskt aprilväder med andra ord. Maken skojade lite om att när han för två år sen fyllde 30år så var det nästan 20 grader varmt. Han kunde klart och tydligt tala om vad vi gjorde den dagen och att att vi på eftermiddagen satt ute på vår lilla terass och fikade i t-shirt. Vilken vår tänkte vi då och kunde aldrig ana att det skulle ske nåt liknande en vecka senare.

Men igår så hade vi alltså en kortvarig men extrem värmevåg där vi bor. Shorts och t-shirtväder, även kallat glass och fikaväder, eller varför inte grillväder. Ja allt var på topp här hemma igår. Min kompis M från den lite större staden österut tog med sig sina två barn och hälsade på hos oss. Vi satt ute hela tiden, grillade korv och hade det gutt.

Barnen lekte nåt otroligt bra och vi satt mest och njöt av tillvaron. Och för en gång skull kunde jag och M prata ostört i flera timmar, något vi inte kunnat sen innan barnen föddes. Detta var vardagslyx av hög sort. Och härligt att man kan bli så glad och lycklig av att få se solen och känna värmen igen.

Lite vårkänsla att förmedla.....

Ett litet skutt...

Då har även jag tagit skuttet från skolvärlden, i alla fall för tillfället. Sent igår kväll bestämde jag mig för hur jag skulle göra, men det var inte helt enkelt. Jag är ofta en väldigt velig person, tycker det är jättejobbigt att gå på restaurang och tvingas välja bland massor med rätter. Givetvis gillar jag att gå på restaurang, det är inte så jag menar. Men att välja är så svårt, det finns ju alltid en chans att man väljer fel och att bordsgrannen får godare mat än en själv.

Men igår bestämde jag mig i alla fall. Jag har velat fram och tillbaks hela veckan. I början var jag övertygad om att jag skulle fortsätta, men nu mot slutet av veckan har tankarna vandrat iväg på annat och jag har klurat på vad som egentligen är viktigt i mitt liv. Och skolan finns ju kvar längre fram också så min tid kommer, det är jag säker på.

Hur som helst så är jag inte längre någon student utan en vanlig heltidsarbetande tvåbarnsmamma med höns i trädgården och längtan efter hund. En ganska nöjd och belåten sådan :)