Är så jätteglad och otroligt tacksam över min järnspis hemma i huset. Tänk vilken lycka att ha en egen gammal spis i köket, att kunna elda i rummet jag gillar allra bäst. Att när jag står och bakar eller lagar mat kunna känna värmen i ryggen och höra smattret från veden. Ja är det något i vårt hus som jag aldrig byter ur så är det denna.
Vid de otäcka stormarna Gudrun och Per var det vår kära vedspis som höll vårt mod uppe. På den kunde vi laga mat och värma vatten.
Hade det funnits utrymme skulle jag haft en skön fåtölj framför den att krypa upp i. Och då hade jag kanske också tagit mig mer tid att läsa böcker, eller?
Jo, det är nog pga att jag inte har någon fåtölj just där som jag inte hinner läsa fler böcker. Jag vet bestämt att granne B har en skön fåtölj framför sin kakelugn och det måste ju vara den som gör att hon plöjer igenom böcker i ett tempo jag inte ens kan ta mig igenom morgontidningen.
Eller?
2 kommentarer:
Ha ha *rofflar*
Om jag hittar en riktigt liiiten fotölj åt dig då?
Spelar nog tyvärr ingen roll hur liten den är med tanke på att jag också måste få plats i den. Men visst, jag har ju en liten smyg under trappan som skulle kunna funka, en liten myshörna liksom. Men vad ska jag då skylla på när jag inte hinner läsa?
Skicka en kommentar