Fortsättning på inlägg längre ner på sidan- Julfest i byn

Efter luciaunderhållningen var det dags
för oss damer att inta julbordet. Vi hade på ett tidigare symöte bestämt att vi skulle använda oss av ALLA vinstpengar då det skulle handlas till julkalaset. Men vinstkassan har tyvärr inte gjort oss rika. Men pengarna räckte till att köpa oss en julplanka på stadens Ica-butik. Utöver denna buffé hade värdinnan tillsammans med sin man även fixat jansson, köttbullar och prinskorv.

Som vanligt så kacklades det på rejält trots att ingen hade med vare sig stickningar eller påbörjade broderade dukar. Och för att inte bryta en så bra och nyprövad tradition så drack vi rödvin (vet att det kanske inte passar till julmat, men vad gör väl det)
Till efterrät serverades ris ala malta med apelsiner, mums! Och värdinnan bjöd mig på ett väldigt gott julte, pluspoäng till henne trots att hon inte själv köpt det (och absolut inte för min skull).

Otålig som jag kan vara ibland (väldigt sällan), så började jag lite fint påpeka för min granne B att hon på ett tidigare symöte lovat att spela julsånger på flygeln. Snabb som en liten iller pratade hon bort det innan övriga församlingen ens hunnit reagera på vad jag sa.
Jag gjorde en kort paus sen flikade jag återigen in med hur mysigt det vore med lite julmusik och sång. Nu hängde tanterna med på noterna och började även de med en försiktig övertalningstaktik. Granne B gjorde allt hon kunder för att avstyra det hela, påstod att hon inte spelar offentligt bla bla bla bla....

Efter mycket bedjande och lite tjat gav hon tillslut med sig. Vi smög oss in i vardagsrummet där vi först delade ut de julklapparna vi haft med oss. Alla köper en paket var som vi sedan drar lott om, inga stora summor utan mer för den trevliga sakens skull. Granne B drog sig äntligen bort mot sin flygel, men delade först ut ett par färdiga julsångs- häften (hon sa att de var sen förra julen). I denna lilla näpna grupp med tanter så finns det två damer som sjunger i kör, en som sjunger hellre än bra (enl. henne själv), en som är väldigt tyst och försynt, en som säger sig vara näst intill tondöv och så jag. Visst kan jag väl sjunga, pyttsan.

Jag sjunger när jag intagit mer än två glas vin, helst allsånger eller andra enklare låtar. Men att låta mig ta ton i dessa vackra julsånger vore en skam för byn. Att sitta mellan de båda kördamerna som sjöng så höga vackra toner att glasen skallrade, gjorde att jag mest nynnade lite. Jag vet ju att granne B skulle bli så besviken annars. Men hör och häpna, två av låtarna sjöng jag med i, jo det är sant. Jag vet att B inte tror på mig men jag gjorde det. Att det sen kanske inte hördes beror ju på de andra damernas kraftiga stämmor. För mig betyder det mer att få sitta och lyssna. Jag älskar julmusik, särskilt live. Och tänk att alla dessa förmågor finns i vår lilla by.
Härligt!!