Denna lilla kille har varit och hälsat på mig och lilltjejen idag. Givetvis var hans mamma också här, men hon är inte lika förtjust i att vara med på bild (vet jag).
För tillfället är det så att vi känner två små killar i samma ålder, ca 3 månader. Självklart så är dessa grabbar väldigt olika varandra eftersom de inte är släkt. Men något jag har reflekterat mycket över är att båda två är så otroligt snälla och nöjda med tillvaron.
Men så ska det väl vara tänker ni kanske, men så är det inte alltid kan jag garantera. Inget av mina två barn har varit i närheten av denna harmoni som små. Lilltjejen som hade kolik skrek konstant och vi bar och bar och bar henne. Jag minns att jag och min man inte åt en enda middag tillsammans under det första halvåret. Vi sov heller inte mer än två timmar i sträck någon natt de två första åren då tjejen aldrig var varken mätt eller nöjd.
Fast det är väl lite som med förlossningar, att man glömmer det ganska fort. Jag har helt glömt eller förträngt den tiden och tänker inte speciellt ofta på den. Men när det kommer hem såna här godingar som lille V så kan jag inte annat än att jämföra och inte minst njuta.
Njuta av att se honom må så bra och vara så nöjd.
Måste bara påpeka att våra döttrar nu för tiden är otroligt nöjda med tillvaron och sover hela nätterna, äter allt och har väldigt sällan ont i magen. Tur att det bara är en småbarnsfason det där och att de lär sig lite med tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar