En annorlunda morgon

Jag har endast varit vaken i drygt en timme, ändå har det hänt flera konstiga saker.
Jag satte mig upp i sängen efter att väckarklockan ringt, klädde på mig men insåg sen att jag var lite väl tidig. Då kröp jag ner igen fullt påklädd och snozade två gånger. Efter det klev jag upp ganska pigg och nöjd med mig själv. Åt en halv tallrik havregrynsgröt till frukost, fixade iordning mig (borstade håret och tänderna) och gjorde mig klar för avfärd.

Jag hade kommit ca en km på vår lilla bya väg när jag plötsligt ser några stora ben framför mig. Waaa en älg, och stor var den med. Den lunkar över och jag sitter lite anfådd och beskådar den efter inbromsningen jag gjort. Den kliver över en stenmur precis bredvid min bil och då ser jag ytterligare tre älgar en bit bort (kanske 20 meter)
Jag sitter där och njuter och tänker att dessa vackra djur kan finnas så nära mitt hem. "Mitt i skogen men ändå så nära" Tyvärr har det inte hunnit ljusna än så något kort kunde jag inte ta.
Efter att ha kikat klart fortsätter jag min färd mot den lilla staden och det väntande arbetet. Jag känner att jag har tuppaskinn över armarna. (gåshud säger nog en del).

Hinner nästan en mil när jag ser en man stå mitt i vägen. Oj då en polis, nu, klockan tjugo över sju en lördagmorgon. Ja ja, de ska säkert göra alkoholkontroll, mycket riktigt så var det. Men eftersom jag fortfarande var lite tagen av de fyra älgarna och inte kommit ner i varv än så börjar jag istället snacka på som sjutton med den uniformklädda mannen. Han var kanske trött för han verkade inte jätteintresserad av min älgberättelse men lyssnade nog ändå för att vara artig mot en kvinna som jag. Blåset fixade jag galant och inget alkohol fanns att skåda i mina andningsvägar. Polisen sa att det var okej att köra vidare, men medan jag tog på mig bältet så började han smyga runt bilen istället. Shit shit shit, skattemärket. Hmmm är det inte det som ligger hemma på vår köksbänkt, nä det var nog ett tag sen och det var nog inte vårt utan min lillebrors. Sa inte min man att det kommit bort för flera månader sen och att han skulle beställa ett nytt. Och det är jag övertygad om att han inte har gjort än. Åh nu när kontrollen gick så bra och så kommer säkert mannen runt för att ta ett snack med mig om en ynka liten lapp som felar på bilen. Nej nej nej, inte alls sugen på det nu. Och jag som ska iväg och jobba.

Men han lunkar fram mot bilen igen och verkar inte bry sig ett dugg om mig längre. Snabbt som attan startar jag bilen och kör iväg. När jag parkerar på jobbet går jag bakom bilen och kollar in märket som inte säger mig så mycket, men jag är säker på att det är alldeles för gammalt och att polisen måste haft dålig syn eller väldigt dålig belysning för att se det.

Nu kan jag i lugn och ro koncentrera mig på mitt jobb resten av dagen.