Julgranen fixad och hemkörd......

Natten som var tillbringade jag mest med att hosta, hosta och hosta. Fy och blä, nu är jag trött på den här förkylningen. Det blev ingen "gå upp tidigt och fixa och dona i köket morgon" utan en mer "jag känner mig nästan bakis utan att ha druckit en droppe morgon".

Hur som helst så fick jag lite superduper bra hostmedicin av en vän och den gjorde susen det vill jag lova.

Dagen blev sedan precis så bra som jag hoppats. Maken och stortjejen cyklade ner till byagrannarna för att tillsammans med dem och många andra bege sig ut på den årliga julgransjakten i de stora markerna. Jag var med lilltjejen på fotbollsträning under tiden och hade faktiskt lite roligt åt min man som skulle försöka hitta en gran som passar mig. Jag är väldigt gran- kräsen även om jag jobbar hårt med att jobba bort det. Han både ringde mig och skickade bilder på passande granar trots att jag gett honom fria händer, ett bra sätt att släppa kontrollbehovet på. Det slutade med att han fick med sig två granar hem istället.

Hela gänget bjöds därefter på det traditionella julfikat bestående av massor med godsaker, allt hemgjort som vanligt. Hemstöpta ljus på bordet, hemstoppad älgfärskorv och rådjurslår rökt i den egna röken, hembakade knäckebröd och jättegod fikonmarmelad gjord på färska fikon samt mycket mer. Ja de är ju gedigna byagrannarna.

Till saken hör ju oxå att vi var 35 personer där och ändå fattades sju stycken.

Under eftermiddagen har vi pysslat med lite av varje...... polkagrisknäck och Leilas smörkola, samt mina favvisar Rocky road blev det i godisväg. Maken har börjat måla väggarna vita i timmer- rummet så nu finns det ingen återvändo. Kommer bli hur fint som helst.

Hoppas energin infinner sig så jag kommer upp i god tid imorgon och kan börja pyssla lite, med julmusik i bakgrunden och Vilsa bredvid mig. Mys!

Äntligen helg.....

Åhh va jag har sett fram emot den här helgen. Inte av någon speciell anledning, men efter 5 veckor utan helledig helg så njuter jag nog lite extra med familjen. Veckan har varit kantat av lite attjo o lite prosit o en hel del jobb.

Maken är ikväll iväg på julkul med sitt jobb och jag och tjejerna har haft myskväll här hemma med vinden vinande i knutarna. Stortjejen önskade exotisk planka och med det menar hon ett stort fat med massor av frukt, lufttorkad skinka, brieost och annat smått o gott. Vi mumsade så bland allt gott.

Imorgon är vi bjudna ner till byagrannarna på julgranshuggning i storskogen. Efter det träffas vi och dricker glögg och äter skinkmacka, så himla mysigt. Dessvärre vet jag inte var vi ska få plats med vår julgran i år, nu när jag bytt ut både soffa och matmöblemang. Får väl leta efter en liten liten gran....

På söndag ska vi göra egna isterband, något som min farmor alltid gjorde till jul när jag var liten. Mina föräldrar tog över denna tradition och även jag gjorde egna under några år. Men nu är det länge sen och är det något jag saknar vid jul så är det just dessa favoriter.

Imorgon fyller även min bror år och som vanligt vill han inte firas. Men för att göra honom lite extra glad har jag lovat att bjuda på crèpes.....

En härlig helg att se fram emot med andra ord. Nu ska jag krypa till kojs och ladda för en tidig morgon i mitt kök innan övriga familjen vaknar.

Pyssel och gamla stolar......

Idag fick jag med mig maken och stortjejen på en liten biltur genom den djupa skogen. Återigen hade blocket pockat på min uppmärksamhet och idag var det gamla fina stolar som fick flytta hem till oss. Även en kökssoffa som ska stå i vårt vardagsrum inhandlades. Just nu känns allt väldigt mycket gammal furu i det timrade rummet, men med tiden kommer vissa delar bli vita och andra få behålla sin nötta fina yta.




Förra helgen hade vi pysseldag med våra vänner i byn på andra sidan om den lilla staden. Vi brukar pyssla en kväll varje år innan jul och det är alltid lika trevligt. Männen var de första åren väldigt energiska med att pyssla, de gjorde nämligen egenhändigt kryddad snaps med olika smaker. Tyvärr så har flaskorna efter jul hällts ut då ingen egentligen tyckt om innehållet.

I år testade vi på att nåltova såna här fina tomtar istället, riktigt skoj och inte alls så svårt. Barnen gillade det och trots att några nålar gick sönder i början så samsades alla goa barn och producerade som bara den.

Platt som en sockerkaka.....

Idag har jag nog kommit på en negativ sak med min Kitchen aid. Jo faktiskt, jag vet att det låter otroligt men det måste bero på den.

Jag och lilltjejen skulle slänga ihop en sockerkaka med saffran vilket vi gjort innan utan minsta konstighet. Idag använde vi (självklart) vår nya maskin till vispandet. När det sedan var dags för mjölet att blandas i så gjorde jag det man inte ska. Jag satte igång vispen på 1.an..... sakta sakta vispades smeten runt några varv.

Förmodligen var dessa varv alldeles för långt ifrån receptens betydelse av blanda. Men vadå, det brukar funka med den vanliga elvispen att bara vispa runt några varv lite försiktigt. Har man bråttom (vilket vi inte alls hade) så blir det allt lite bökigt att börja blanda för hand. Något som jag i fortsättningen alltid kommer göra. Så efter hundratals lyckade sockerkakor kan jag inte komma på något annat än att min KA är alldeles för bra, eller för stark, eller kanske bara för suverän för att klara av att blanda runt min sockerkakssmet utan att påverka den negativt.

Sockerkakorna blev något platta, ganska smöriga, väldigt knapriga och otroligt goda. Med andra ord inget att ta med till fikat på jobbet imorgon.

Vi komma vi komma från pepparkakeland.....

Årets pepparkakshus är färdigt och står på vårt halvmånebord mellan ljuslyktorna. Det här året övergav vi Non stop och Smarties och det fick istället blir Ahlgrens julgranar som pryder taket.

Tanken var först att byta mall och göra ett nytt hus, men det går inte. Jag kan helt enkelt inte överge det superfina husen som har gjorts av mig sedan 1994. Däremot gjorde jag en tabbe och bytte ut degen mot ett nytt recept. Jättegoda peppisar men inget vidare till att göra hus av.

Så det blev i år lite av ett Villa villerkulla hus, snett och vint men ganska charmigt. Som grädde på moset brände jag fingrarna på det superdupervarma smälta sockret vid ihopsättningen. Men nu står det här och pryder vårt julehem. Härligt!

Fredagsgott på landet....

Igår hade vår fina lilla familj en riktigt mumsig fredagskväll.....
Barnen och maken önskade planka, vilket var väldigt länge sen vi hade. Spritsen hade vi glömt hos våra pysselvänner förra helgen så potatismoset fick klickas ut istället. Men smakade lika gott ändå.

Maken och jag lyxade till det med ryggbiff medan småtjejerna valde fläskschnitzel. Gorgonzolasås och goda grönsaker till piffade till plankan lite extra. Vi var en ruggigt nöjd och mätt familj som kröp upp i soffan för lite På spåret och Idol, ett väldans blippande mellan kanalerna enligt maken.

Nedräkningen har börjat.....

Igår kväll hade jag förmånen att gå på en föreläsning. Ämnet var mental träning och positivt tänkande. Jag var 2004 och lyssnade på samma person och kände att det var både nyttigt och skoj att få lite nytankning. Det är så skönt att få uppdatera sig själv och sina tankar ibland, man kommer liksom ur de lätta och välsmorda gängorna efter ett tag.

När jag kom hem var det dags för det årliga pysslet som jag av okänd anledning alltid sparar till sista kvällen. Barnens adventskalender!
Jag vet att det är hiskeligt onödigt, jag vet att det lätt blir massa krafs och krimskrams i paketen, jag vet att barnen börjar bli större nu och verkligen inte behöver en sån här kalender.
MEN jag kan inte hjälpa att jag själv tycker det är så roligt att göra den och att se glädjen i deras ögon varje morgon då de tassar ner för trappan och in i vårt timmerrum. (ett rum med timmerväggar alltså). December månad är den månad på året då jag har lättast att få upp mina barn ur sängen klockan sex.

Jag tror att deras kalender betyder mer för dem än julklapparna på självaste dopparedagen. De har inga höga förväntningar alls utan blir alldeles lyckliga av minsta lilla.

När jag igår var färdig med alla mina små paket och skulle hänga upp dem så upptäckte vi att kalendern inte alls låg där den brukar. Vi har letat och spekat överallt men inte lyckats hitta den. Jag har ett svagt minne av att kalendern blev kvar på väggen efter att vi plockat upp julsakerna på vinden. Då är det även något i mitt minne som säger mig att jag la undan den på en bra plats för att inte glömma den nästa jul. Och där liggen den nog bra nu skulle jag tro.

Hur som helst så letade jag upp lite skruvar och fixade till en väggkalender direkt på timmerväggen. En riktigt fin dekoration om jag får säga det själv.....

Pepparkaksbak med småtjejerna.....

Jag tror jag är lite småkär i min nya kökspryl, eller åtminstone stormförtjust i den. Och faktiskt så tror jag att min man gått och blivit lite smygförälskad i den. Han väljer nämligen den framför den traditionella elvispen då han gör potatismos. Detta trots att det medför mer disk.

Jag har den senaste veckan varit nära min kökspryl många gånger. Jag har gjort 2*pepparkaksdeg, matbröd och frallor, hemgjord oskaka och köttfärsen till kålpuddingen. Ja man kan nog nästan använda den till allt.

Jag har valt bort bloggen den senaste tiden. Dagarna har fyllts av mängder med viktigheter och jag har faktiskt inte haft kameran framme alls. Korkat kanske, skönt på sätt och vis. Jag har varit trött och jobbat en hel del, men jag har även njutit av brasan, tända ljus, gott te och lite tv- tittande.

Är det inte kärlek så säg......

Tänk va man kan bli glad för lite. När stormen viner utanför dörren, när man är trött som bara den, när man upptäcker hur skört och spräckligt livet kan vara. Ja då blir man extra varm och lycklig av att komma hem till denna fina vardagsdukning. Tänk va några ord kan göra gott i vintermörkret......

Jag och min Kitchen aid.....

För många många år sedan, ja 16 om man ska vara exakt. Då var jag nyutbakad student och jobbade extra som kallskänka på den fina stadshotellet i den lite större staden. Hua meja, att jag bara vågade...... men det gjorde jag och trivdes som bara den.

Hur som helst så blev jag redan då väldigt förälskad i en specifik köksapparat, nämligen en Kitchen aid. Jag minns att jag flera gånger i veckan stod i köket och vispade aioli och bearnaisesås i just den. Sedan dess har jag drömt om just denna apparat men det har aldrig blivit av att jag köpt någon (de är ju riktigt dyra).

Men nu har det hänt gott folk, en cremefärgad Kitchen aid har fått flytta hem till mitt kök. Jag har sparat mina pengar och nu kändes det som om jag var redo. Snacka om efterlängtad. Jag var ju tvungen att testa den redan dagen efter flytten, ja man måste ju se så den funkar o så. Och av en slump ;) hade jag kvällen innan inhandlat mig både saffran och jäst. Ja jag vet att det är i tidigaste laget att baka lussekissar, men det struntar jag i. Jag ville testa min nya maskin och jag ville att det skulle lukta gott i hela huset efteråt, så det fick bli så. Till familjens stora förtjusning vill jag lova.

Och sedan dess har jag testat både bröddeg och köttbullssmet i den..... och den är så fantastisk som jag minns den. Faktistkt!