De söta sysslingarna....

Kackeldax.....

Efter att maken diskat och jag nattat barnen tog jag min lilla gröna bil och körde ner till granne B. Vi kände att vi inte riktigt haft tid att prata höns på ett tag nu och det är något som måste stötas och blötas med jämna mellanrum (varje vecka i alla fall).

Vi satt inne i hennes kycklingbox, inte den med bara tuppar utan den med blandad kompott av såna vi vill ha och kommer spara. Att det kan vara så gutt att sitta på ett hästtäcke i en box med kycklingar, sågspån och hö. Att få lyssna till alla dessa små kycklingars pipande och se dem flaxa runt och dona lite hipp som happ. Vilken lyx. Att granne B även fixat en stor kopp te och en burk med skorpor gjorde liksom inte det hela sämre.

Så där satt vi alltså och pratade höns och tuppar. Vi reflekterade över hur nöjda vi faktiskt är över vad vi har i våra hönshus och vi spekulerade lite i om och vad vi kommer vilja ha kommande säsong. Vardagslyx på hög nivå, och det hela avslutade vi med en glutt på kattungarna och att jag fick med mig en fjäder hem i en bur. =0
En orpingthon som vi misstänker kan vara en gigantisk höna eller en väldigt sen tupp. Är det en höna kommer den få bo kvar i kackelboa, är det en tupp så........

Maken på rastning.....

Maken var ute och rastade Vilsa i kväll...........efter att han tagit hand om hur mycket disk som helst. Jag har nämligen haft lite mammor och barn här i eftermiddag, och vi har både mumsat i oss middag och fika. Eftersom diskmaskinen i vårt hem fortfarande är kaputt så var min plan att ställa mig vid diskbaljan och ta tag i det hela. Men maken min är ju en klippa utöver andra klippor på denna jord. Han erbjöd sig glatt att ta hand om disken (efter att jag återigen morrat om hur trist jag tycker det är att diska efter att man haft många gäster hemma).
Så han diskade, och diskade och diskade.
Och jag nattade barnen, läste lite och pratade med dem så där mysigt som det bara kan bli på kvällen då de är lite trötta. Och trötta var de. Stortjejen hade tidigare under dagen följt med pappa till simhallen där hon övat sig på att simma. Ambitiös till tusen den tjejen =)

Hur som helst så tog maken en promenad till dammen en bit bort från vårt hus, tillsammans med Vilsa. Hon skuttade runt, gjorde konster och busade, och maken gjorde allt han kunde för att lyckas ta lite kort på henne under tiden. Till och från så skuttade hon ur bild, men jag är stormförtjust även i de korten.

Kortet på "Hemvägen" säger så mycket om hur härligt vi har det här på landet. Kortet på vilsa sittande på vår nya "äng" är mest en liten vink om hur långt gräset kan bli om man slarvar bort nyckeln till gräsklipparen =). Övriga kort är mest för att visa vilken utomordentligt söt jycke vi investerat i.

Hundhelgen i stort......

Så härligt med hundliv igen =)
Och tänk vad mycket en sån här liten rackare lär sig på knappt två dygn i sitt nya hem. Hon har funnit sin plats i den gamla bia- bädden under trappan och går dit så fort hon vill komma till ro och sova (förståndig)
Hon piper oftast vid ytterdörren då hon behöver gå ut för att göra sina behov. Första kvällen hände några olyckor, men nu har vi varit beredda och tar ut henne så fort hon sovit eller ätit. Fungerar över förväntan.
Hon har idag tuffat till sig en del och har börjat jaga sina första höns i trädgården. Till allas förvåning så valde hon våra Brahma och New hampshire att leka tafatt med. Lika bra att visa direkt vad som är okej och inte tänkte jag...... tills nästa upptäckt visade sig. HÖNSSKIT!
Hua meja vad hon är bra på att hitta. I lördags fick maken sätta för utrymmet under farstun, efter att Vilsa åtskilliga gånger krypit under där och kommit ut och luktat kattskit, urk urk!
Idag har hon istället bekantat sig med alla godsaker vår gräsmatta döljer. Hönsen går ju som bekant lösa ute i vår stora trädgård och titt som tätt så stannar de för att göra sina behov. Dessa behovpluttar har nu Vilsat gått och förtjusat sig i ordentligt. I nuläget klurar jag på hur jag ska få henne att låta bli, men det ger sig nog framöver skulle jag tro. I värsta fall får jag väl stänga in hönsen tills hon lärt sig låta bli :)

För övrigt så har vi mest bara varit den här helgen. Svärmor och svärfar var uppe och fikade en stund idag för att få se henne. Imorgon har vi ordnat barn- och hundvakt under en stund på morgonen då jag ska till frisören. På tisdag börjar det hårda livet igen efter att jag fått vara ledig hela fyra dagar, det var länge sen sist. Maken och jag kommer jobba tider omlott med varandra och förmodligen inte träffas alls mycket. Ett par timmar varje dag kommer Vilsa vara med mig på jobbet om det funkar. Får nog börja öva lite på att åka bil också. Men utöver det kommer vi ta det ganska lugnt..... tror jag!

Sista måltiden med hela gänget......

Jaha då var man hundägare igen då! =)
Hade tänkt skriva ett långt inlägg igår, men av förklarliga skäl så var jag ganska trött. Vi åkte hemifrån strax innan halv åtta och vägen till uppfödaren är inget vidare måste jag säga. Man passerar samhälle efter samhälle, vi lyckades få mängder av långtradare framför oss så vår medelhastighet var inget att skryta med.

Men vi anlände till K ca halv tolv, lättade över att vi äntligen var framme och nyfikna på hur vår lilla "tjej" skulle se ut. Vi gosade lite med alla valparna (vi var först ut att hämta) innan det var dags för allt det formella som ägarbevis, försäkringar och kvittens. Maken tyckte det kändes lite som att köpa bil, och visst kanske lite så men myyyyycket bättre. Vi fick en pärm att ha alla viktiga papper i och när sedan K lämnade över den stora väskan blev jag lite full i skratt. Det var en stor kasse sponsrad av ett stort hundmatsföretag. I denna kasse fanns förutom hundmat och godis även en massa grejer som K stoppat ner. Introduktionsfilmer, retrieverkoppel, visselpipa, ett trimredskap (som jag glömt vad det heter men ska vara jättebra), hundkex, tuggben och inte minst en cd med alla 300 bilder hon tagit på valparna sen de kom till världen. Här kan man snacka om ambitiös uppfödare. När jag började speka i den här kassen fick jag helt plötsligt en massa tankar på när jag låg på BB. Efter förlossningen fick alla familjer varsen kasse sponsrad av ett stort blöjföretag, en kasse full med små bra- ha saker och kuponger. Så man kan säga att jag kände mig lite smått nyförlöst igår igen :)

Avskedet innan vi åkte blev väldigt obefintligt, eftersom K själv berättat att hon tycker det är sentimentalt och tufft att lämna ifrån sig de små. Givetvis tycker hon det är kul också, men avsked är som hon skrev inte hennes grej. Jag tog lilla Vilsa i famnen och hoppade in i bilen och vinkade lite till K innan vi körde iväg. Hua meja, jag såg allt hur hennes ögon vattnades och jag som själv är så lättrörd hade säkert kännt precis likadant. Känns bra att veta att lilla Vilsa kommer att få det helt perfekt hemma hos oss och det vet ju K också.

Resan hem gick över förväntan. Lilltjejen hade laddat med stora lila hörselskydd, men Vilsa sa ine ett pip på hela resan på fyra timmar. Hon låg i mitt knä och sov till och från hela tiden och verkade riktigt tillfreds med situationen.

Jag har legat nere hos henne i natt och det har funkat kanon. Hon har varit vaken ett par gånger men somnat om nästan direkt. Lite korkat av mig kanske att lägga sig i ett rum där solen lyser som bara den så fort den går upp på morgonen (natten nästan ;)
Men Vilsa har varit cool nu på morgonen också, tycker dock att det är lite läskigt med alla konstiga trappor i vårt hus. Nu har hon varit ute och hissat flaggstången med husse och för oss känns det extra härligt med en till i familjen när det är nationaldag och allt.
Bilder kommer framåt dagen skulle jag tro.

Lilla Vilsa!!
Behöver man skriva mer eller? Smälter som smör i solsken =)

Dag med drag......

Är just nu på väg att avsluta en ganska välfylld dag. Förmiddagen använde jag till att fixa och dona lite inför att mina arbetskamrater skulle komma och hälsa på. Eller rättare sagt, jag hade bjudit hem dem eftersom jag tyckte att vi absolut borde unna oss lite personalvård (eller vad man ska kalla det)
Inte så att vi har problem som behöver vårdas, tvärt om. Men nån gång ibland kan det vara sunt att träffas för att prata om något annat än jobb. Lika bra att ta tag i det tänkte jag.

Jag fixade lite mat och fika, men hade givetvis hoppats in i det sista på att vi skulle kunna sitta ute. Men icke sa Nicke, en halvtimma innan de kom öppnade sig himmeln och jag rusade ut för att rädda dynorna i trädgårdmöbeln från den värsta skuren. Dukade upp inne och matglada som de är så uppskattade de maten...... och fikat =)

Efter att ha suttit hemma hos mig och pratat och ätit gav vi oss iväg till den lilla staden en bit österut. Där skulle det springas och lunkas då vi sen tidigare anmält oss till ett 5 km långt motionslopp, mest för den trevliga sakens skull. Min svägerska som var en av de två äldre i vårt gäng skuttade iväg med små lätta steg och tog sig snabbt runt utan att gå någonting. Det jobbiga var att hon fortfarande var den som såg piggast och fräschast ut när vi kom i mål. Strunt samma, hon är vältränad, bara att inse....

Alls som anmält lag med minst 5 deltagare fick en fikakorg efter målgång. Och detta var inte vilken fikakorg som helst. Nähä då, det var en riktig lyxvariant. Grillade kycklingklubbor, potatissallad, färskt bröd, skinka, mjukost, sallad, digestivekex, kexchoklad, äpplen och mineralvatten. Vilket kalas det blev. Vädermässigt så tyckte jag det var perfekt att gå i, men när man lite varm i kroppen skulle sätta sig och fika efteråt huttrade vi rejält. Från 20 grader igår till 9 grader idag. Brrrr
Men en trevlig avslutning på en trevlig dag blev det.
Imorgon ska jag vara med stortjejen i skolan, ska bli skoj att se hur de har det så här en vecka före första sommarlovet.

Nygammalt skåp i vitt....

Är så nöjd över mitt skåp som står i köket. Känns som en helt ny möbel nu om man jämför med hur den såg ut innan. Tänk vad lite färg kan göra. På tur här näst står kökssoffan som ska matcha skåpet när jag är klar.

Akuta tupp- problem.......suck!

Har idag haft en riktig tuppdeppardag. En sån där dag då man helt enkelt inte kan släppa tankarna på nåt tråkigt och jobbigt som har hänt. Hos mig hände följande. Igår kväll ringer maken mig och frågar om jag släppt ut den röda tuppen (han har lite dålig koll på förändringar o så i kackelboa). Men nä, jag hade inte släppt ut honom utan det måste han ha löst på eget sätt. Jag tänkte inte så mycket på det då det även är någon höna som tagit sig ut nån gång. Tuppen hade gått in igen lite senare på kvällen och när jag kom hem från jobbet skulle jag gå ut och stänga till fjädrarna.

När jag klev in i sadelkammaren lät det så konstigt från ena hönshuset. Jag öppnade dörren och upptäckte att de båda tupparna betedde sig på ett märkligt sätt. Det såg ut som nån form av dans, men när jag tände lampan fick jag se en syn jag helst hade sluppit. De hade fajtats som bara den så anleldningen till deras krigsdans var helt enkelt att båda var fullkomligt slutkörda. Fy sjutton, undrar hur länge de hållit på att slåss? Deras kammar och slör som i vanliga fall varit så röda och fina och deras hållning som varit så högrest och pampiga. Nu satt de där på golvet och såg ut som jag vet inte vad. Blodiga som bara den och fulla med sår.

Usch, jag blev helt ställd. Hade inte alls räknat med nåt sånt denna ljumma försommarkväll. Luften gick ur mig lite, men jag kände att jag var tvungen att handla direkt. Tog den grå tuppen och släppte in till stora blandgruppen. Vet inte varför egenligen, men nån åtgärd var nödvändig. Den röda tuppen lät jag vara kvar bland hönsen, lika blodig och skruttig han.

Nu sitter jag här och deppar lite över mina två pampiga tuppar som hela tiden innan skött sig bra. Visst har de mopsat lite mot varandra förut, men därefter har de under lång tid varit vänner blanda alla sina höns. Funderar på om de är för jämna rangmässigt. De har betett sig som om de inte riktigt kan bestämma vem som ska bestämma. Ena dagen har den grå varit herre i huset och ett par dagar senare kan den röda ha tagit över. Och så har de hållt på. Nån som har någon bra förklaring till mig? De är inte nyligen könsmogna utan har båda varit det sen i höstas. Jag vet att jag läst om tuppbeteenden innan, men med min tur så var jag väl tvungen att få testa på det oxå :)

Pingsthelgen i korthet....

Var igår kväll hemma hos kusinen med familj igen och hade riktigt trevligt. Den gigantiska altanen var nu färdig och där satt vi och njöt av massor med mumsig mat. Jösses vad hon hade fixat och donat min kusin. När jag såg den stora buffén hon dukade upp var det nästan att tankarna flaxade iväg åt sina egna håll. Som tex att de kanske gått och gift sig lite i smyg så här på självaste pingstafton i det ljuvliga vädret och sen ville överraska oss på kvällen. Men så var det naturligtvis inte, det var ju bara mina tankar som trodde det. :)

Hur eller hur så var det så hejdundrande gott alltihop. Eftersom jag jobbar hela den här helgen....oxå :) så passade jag på att sno med mig en matlåda hem då det blev en hel massa mat över från buffén. Den fick däremot inte ligga kvar i kylskåpet tills jag skulle till jobbet. Näpp, jag tog fram lådan och njöt av den till lunch idag. Lika gott då!

Förresten så grattade mina småtjejer mig imorse vilket var jättemysigt. I vårt hus funkar det inte riktigt så att övriga familjen kliver upp innan mig och fixar frukost. Jag har nämligen väldigt svårt att ligga kvar i sängen om jag redan är vaken, och oftas så är det jag som vaknar först när vi är lediga. Och för det andra så klarar jag inte av att äta frukost i sängen, jag fixar det liksom inte. Jag gillar däremot när hela familjen sitter i köket och äter långfrukost tillsammans, det är min grej.

Stortjejen hade pysslat i skolan och jag fick en shoppingväska i tyg som hon hade skrivit mamma på och målat en massa hjärtan. Sen fick jag en jättefin teckning och ett egenfixat grattiskort. Maken hade även låtit tjejerna välja en present i en affär åt sin mamma (helt onödigt tycker jag, men tjejerna vill gärna det..... och maken vill absolut ha något när det är fars dag :)
De hade köpt en ny köksklocka, en vit/beige i trä, lite lantlig stil och lite halvsliten. Jag har ju ändå mina aningar om att maken också gärna ville köpa denna. Han är nämligen sen mååånga år tillbaks väldigt trött på vår köksklocka som ser ut som en stekpanna i koppar. Jag gillar den jättemycket, men självklart så är jag hur glad som helst för min nya :)
Kanske kan hänga ut den gamla i lekstugan ett tag, jo det kan jag göra. Eller så hänger vi den här i något av de andra rummen.