Det händer i kackelboa

Igår kväll när jag var ute och nattade mina fjäderbollar så blev jag riktigt glad. För det första så visade det sig att två av New Hampshire hönorna har lagt ägg i sitt nya värprede. Jag förstår att de inte riktig haft koll på var de ska lägga sina ägg tidigare. Jag menar hur ska hönorna kunna veta att ett gammalt furuskåp med söndersågade dörrar ska vara rede för dem att värpa i. Nä, hur ologiskt som helst. Men glad blev jag då jag tidigare bara vetat om att en av NH hönorna börjat värpa.

När jag traskade vidare in till dvärgarna så hade det hänt något även där. Jag har inte sett ett ägg där inne sedan jag flyttade ut den tjuriga silkeshönan för drygt en vecka sen. Men nu hade två av mina Dvärgkochin hittat till redena. Tidigare har de ju mest använt dem till att göra sin behov i, men de har förmodligen då inte vetat om att en av deras saker i livet är att värpa ägg. Men i de två redena låg två yttepyttiga små ägg. Så söta att det nästan är synd att använda dem. Som små overkliga konstverk. Hur som helst så känner jag att det börjar hända lite ute i hönshuset och att alla små pippifåglar verkar må riktigt fint just nu. Och som alla vet, då mår ju även jag bra.

Hos mina Hedemora får jag i snitt fem ägg per dag, de har blivit riktiga äggproducenter och använder sig nästan alltid av redet. Visst har jag plockat något ägg i gödselbingen, men det måste ju bara hamnat där av misstag någon gång. Ploppat ut för snabbt helt enkelt.

När Sabelpootarna har flyttat hemifrån ska jag använda den stallboxen att ha mina kommande kycklingar i. Först ska den lilla Marandamen och den lilla Isbardamen få växa till sig lite där inne. Efter dem blir det förmodligen silkesmamman med sina hedemorakycklingar som får ta plats innan jag hittar någon som är intresserad av dem. När kläckaren hos granne B har satt igång på högtryck om en månad så väntas sedan både Australorp, Orpington och Plymouth rock till en början. Sen vet man aldrig vad det blir, jag kanske har turen att få tag på någon tvärrandig, röd, blå eller legbarfärgad dvärgkochin. Men det märker jag som sagt framåt vårkanten. Skoj ska det bli i alla fall.