Efter en konstig kväll, en natt med lite varierande sömn i dotterns säng och en morgon med både trötta barn och föräldrar, så blev den här dagen alldeles underbar. Jag kan förstå hur Askungen kände sig då hon stod lite drömmande i fönstret och garderobsdörren med hennes nysydda klänning öppnade sig. Ungefär så känner jag mig idag. Varm, lugn och väldigt tacksam.
Tacksam över att allt gick så bra igår kväll, att vi fortfarande har vårt gamla kära hus kvar, att ingen blev skadad och att vi har varandra i familjen. Låter kanske lite djupt, men man hinner inse hur sårbar man är när sånt här inträffar.
Som väl var så var även våra vänner J och M trötta idag, så vi bokade in skridskoåkningen klockan elva istället för tio. Passade mig perfekt eftersom jag skulle ha förberett en stor gryta Gulaschsoppa igår kväll, men det blev ju aldrig av. Istället började jag skära kött till soppan klockan åtta imorse och två timmar senare var den så gott som klar på spisen och doftade härligt.
Vi knatade iväg bort till dammen på avtalad tid och stannade tills klockan tre- fyra nånting. I början åkte vi skridskor och spelade hockey (eller vad man ska kalla det). Sen var det dags för de lux lunchen som idag bestod av grillad hamburgare i bröd med dressing, kethup och gurka. Det var så ofantligt gott, jag hade aldrig kunnat drömma om att det skulle smaka så bra. Det är garanterat något vi kommer njuta av vid fler utedagar. Herr M käkade såklart sina korvar som vanligt, men jag har för mig att han smakade en burgare han oxå. Som pricken över i.et hade J fixat chokladbollar till allihop, så jäkla gott det också. När vi lunchat klart kom våra grannar med vänner bort till dammen. Helt plötsligt var vi ett ganska stort gäng och det är inte illa i vår lilla by. Är nog bara vi symötena vi är så många på samma ställe. Men trevligt hade vi och vi fortsatte vårt skridskoåkande en stund till. Lilltjejen var sig inte riktigt lik idag, gnäll, gråt och emellanåt ilsk som ett bi. J sprang varv efter varv på isen runt den lilla ön med lilltjejen åkande på en snowracer efter sig, men så fort hon stannade kom gnället igen. Men efter mycket trugande fick vi tillslut bädda ner henne i pulkan med ett varmt fårskinn under sig och flera filtar över sig. Då lugnade hon sig och föräldrarna kunde lira hockey en liten stund till.
När alla var nöjda med utedagen promenerade vi hemåt, rosiga om kinderna och mycket nöjda. Jag värmde på soppan och fixade lite bröd att ha till. Sen satt vi där vid köksbordet allihop, iklädda underställ och raggsockar och fick riktig fjällsemesterkänsla. Det kanske tom kan bli en sån semester nån gång framöver, vi verkar funka riktigt bra i kollektiv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar