Avklarat för den här gången

Nu har jag varit där för den här gången, Ullared alltså. Tanken från början var ju att åka dit några dagar innan jul, men eftersom stortjejen har sin första skolavslutning då var det uteslutet. Och jag kan ju lite käckt säga att vi inte var ensamma där igår, hua meja va folk.
Vi körde hemifrån strax innan sex och var där ca halv nio. Vi dröjde oss kvar vid bilen och mumsade på mackor, kaffe och oboj (jag har ju inte lärt mig dricka kaffe än). Kvart i nio gick vi mot ingången när jag i ögonvrån fick syn på något långt och slingrande, och det var inte en orm i november. Nä då, det var den berömda kön.

Den slingrade sig från ingången, mellan husen och sen i en massa kringelikrokar. Det komiska i det hela var att det tom fanns en väktare där, vars uppgift var att få kön att gå åt rätt håll för att alla skulle få plats på området. En väktare, klockan kvart i nio på morgonen. Ja det behövs nog utbilding för att hålla reda på så många köpgalna människor.

Jag behöll mitt lugn och tänkte lite Pollack där jag stod i kön. Av erfarenhet så vet jag att alla dessa människor släpps in samtidigt klockan nio, så det finns ingen anledning till panik och vassa armbågar.

Jag spenderade sen några timmar i varuhuset, när jag plötsligt träffade på mamma mellan två hyllor. När vi stod där och diskuterade vad vi hittat ringde hennes mobil, det var svärmor.
Hon berättade att hon hade gått ut, hon var redan klar sa hon.
HJÄLP!!!
Nu ska jag erkänna att en märklig känsla kom krypande i min kropp. Hur kan hon redan vara färdig?? Jag hade ju minst halva butiken kvar att gå igenom. Hon måste blivit akut röksugen och helt på det klara med att hon inte skulle handla mer och gått ut. Ett jättesmart sätt om man vill stå emot köplusten, men redan?
Och hon hade ju ingen bilnyckel där hon stod stackarn, utan hon fick glatt vänta på oss.
Efter lång väntan och en kurrande mage hos svärmor kom vi tillslut ut, nöjda och glada med våra köp. Vi packade in kassarna i bilen och gick iväg till restaurangen för lite middag. Alla tre var trötta men nöjda, och när vi nästan hade ätit klart kom vi på att "småaffärerna" utanför stängde redan klockan tre och det var den nu. Så det blev varken skoaffärer eller HM för oss den här gången , men vad gör väl det.

Jag var ganska trött när vi kom hem strax efter sex på kvällen, och det var maken också. Efter att vi lagt barnen och han kikat på Parlamentet så somnade han gott i soffan. Jag däremot slog in julklapp efter julklapp efter julklapp....... ja ni förstår.
Och vips så var alla klapparna till adventskalendern också klara. Kvällen avslutade jag med en stor kopp te till ljudet av djupa andetag från soffan och doften från spannet med glögg.
Åter en dag passerad, och även den riktigt bra.

Var bara tvungen

Jag vet, det är ohyfsat att gå ifrån sina gäster för att sätta sig vid datorn. Men nu är det så att gästerna i fråga är min pappa och hans sambo, och behovet att få skriva är enormt stort. Det är nämligen så att min kära make som jag älskar över allt annat på detta klot återigen har gjort mig mållös. Nu är det inte så att han har köpt en blomma eller något till mig, nä hör här...

För ca en timme sen sitter vi tillsammans och tittar på tv. Han har på sig ett par härligt utslitna joggingbrallor. Han slänger upp sina nätta små ben i soffan, vilket får till följd att han blottar vristen något. Det är då jag upptäcker det.
Han har på sig lilltjejens (tre år) strumpor. Han!! Som har storlek 42 och hon som har storlek 25. Ni undrar säkert om det är möjligt. Jag trodde inte heller det, och absolut inte min man som vägrar erkänna brottet han just begått. Nä hans snabba kommentar blir istället.
- Men de låg ju i min låda
Karlar!
Även om det ligger ett par strumpor i min låda som är jätte jätte jätte många nummer för små så skulle jag inte ta på mig dem. Men det gjorde min käraste. De var från början svarta, men med tanke på hur mkt han tänjt ut dem så var de mer eller mindre som nylonstrumpor om man kollade under. Men erkände han? Nä då.
Jag fick springa upp i dotterns rum för att hämta liknande att jämföra med. Det är nämligen såna man köper i sjupack på HM, en för varje dag. Just de här heter Luckyday, och det kan man ju förstå när han fått på sig dem, hi hi.

Det fanns inga rena i dotterns låda, så istället sprang jag ut i garaget där vi har vår torktumlare (vet att det är ett korkat ställe att ha den på, men det funkar). Där hittade jag tre par av andra varianter på dagar som jag tog in och visade. Nu började han så smått vekna och insåg att det förmodligen stämde. Jag gick nöjd ner och fixade till lite grönsaker och dip, och vad får jag sedan se när jag kommer upp igen.

Jo då har han bytt och tagit på sig mina strumpor istället, de jag köpte häromdagen på Lindex, suck. Så nu till er som tänkt köpa en julklapp till min man.
KÖP FÖR JÖSSE NAMN STRUMPOR!!

Julkul

Som sagt så tycker jag det är något speciellt när det börjar närma sig jul. Alla lyktor (som jag i och för sig har tända nästan året runt), stjärnor och ljusstakar, jag tycker inte alls det är jobbigt att plocka fram dessa prylar. Något jag däremot tycker är jobbigt är att jag äntligen tagit mig mod att fråga granne R om en utegran, men att jag inte har någon fungerande belysning. Det känns nästan lite kusligt att ha en så vacker gran ute i trädgården utan belysning. Jag menar, en sån skönhet har rätt att lysas upp. Men imorgon ska jag banne mig inhandla en belysning.

För imorgon ska jag ut och åka med mamma och svärmor. Vi ska till det otroligt fantastiska och roliga Ullared. Mitt mål med resan är att fixa barnens julklappar och att ha en trevlig dag i den enorma affären. Ikväll ska jag sätta mig ner och skriva en liten lista på vad jag bör handla. Jag vet av egen erfarenhet att det är väldigt lätt att handla för mycket (mer än man behöver och lite till) om man inte har någon lista utan bara går på måfå. Fråga min svägerska C. Hon har inte den minsta koll på vad som är prisvärt eller inte, hon bara skyfflar ner i vagnen och börjar inte tänka efter förrän hon kommer hem igen.

Mamma har sagt att hon ska ha med sig en termos med lite spetsad glögg till henne och svärmor att ha i bilen (precis som om värmemojängen slutat fungera). Men det kan säkert bli trevligt om än lite oväntat.
Återkommer om det händer något av intresse på denna utflykt.

Fortsättning på inlägg längre ner på sidan- Julfest i byn

Efter luciaunderhållningen var det dags
för oss damer att inta julbordet. Vi hade på ett tidigare symöte bestämt att vi skulle använda oss av ALLA vinstpengar då det skulle handlas till julkalaset. Men vinstkassan har tyvärr inte gjort oss rika. Men pengarna räckte till att köpa oss en julplanka på stadens Ica-butik. Utöver denna buffé hade värdinnan tillsammans med sin man även fixat jansson, köttbullar och prinskorv.

Som vanligt så kacklades det på rejält trots att ingen hade med vare sig stickningar eller påbörjade broderade dukar. Och för att inte bryta en så bra och nyprövad tradition så drack vi rödvin (vet att det kanske inte passar till julmat, men vad gör väl det)
Till efterrät serverades ris ala malta med apelsiner, mums! Och värdinnan bjöd mig på ett väldigt gott julte, pluspoäng till henne trots att hon inte själv köpt det (och absolut inte för min skull).

Otålig som jag kan vara ibland (väldigt sällan), så började jag lite fint påpeka för min granne B att hon på ett tidigare symöte lovat att spela julsånger på flygeln. Snabb som en liten iller pratade hon bort det innan övriga församlingen ens hunnit reagera på vad jag sa.
Jag gjorde en kort paus sen flikade jag återigen in med hur mysigt det vore med lite julmusik och sång. Nu hängde tanterna med på noterna och började även de med en försiktig övertalningstaktik. Granne B gjorde allt hon kunder för att avstyra det hela, påstod att hon inte spelar offentligt bla bla bla bla....

Efter mycket bedjande och lite tjat gav hon tillslut med sig. Vi smög oss in i vardagsrummet där vi först delade ut de julklapparna vi haft med oss. Alla köper en paket var som vi sedan drar lott om, inga stora summor utan mer för den trevliga sakens skull. Granne B drog sig äntligen bort mot sin flygel, men delade först ut ett par färdiga julsångs- häften (hon sa att de var sen förra julen). I denna lilla näpna grupp med tanter så finns det två damer som sjunger i kör, en som sjunger hellre än bra (enl. henne själv), en som är väldigt tyst och försynt, en som säger sig vara näst intill tondöv och så jag. Visst kan jag väl sjunga, pyttsan.

Jag sjunger när jag intagit mer än två glas vin, helst allsånger eller andra enklare låtar. Men att låta mig ta ton i dessa vackra julsånger vore en skam för byn. Att sitta mellan de båda kördamerna som sjöng så höga vackra toner att glasen skallrade, gjorde att jag mest nynnade lite. Jag vet ju att granne B skulle bli så besviken annars. Men hör och häpna, två av låtarna sjöng jag med i, jo det är sant. Jag vet att B inte tror på mig men jag gjorde det. Att det sen kanske inte hördes beror ju på de andra damernas kraftiga stämmor. För mig betyder det mer att få sitta och lyssna. Jag älskar julmusik, särskilt live. Och tänk att alla dessa förmågor finns i vår lilla by.
Härligt!!

Julfest i byn

Som både Kalle och Koola Viola skrivit om i sina bloggar så hade vi i vår lilla syjunta julfest i torsdags kväll. För att överraska alla tanterna i byn kom en idé om att barnen i byn skulle gå luciatåg på festen. Vi började räkna antalet barn som bor i vår by, men den knapra siffran slutade på fyra. Tre tjejer och en kille.
Tjejerna nappade direkt på idén och började glatt att öva på diverse sånger. Killen tänkte från början vara med men hoppade av tåget samma dag, smart tycker jag. Han hade nog sina aningar om vad han skulle få se i sitt hem.

Det är nämligen så att ett luciatåg bestående av tre små barn kan behöva förstärkas lite. Sagt och gjort, jag gjorde vad jag kunde. Från början bestod tåget av två små söta lucior och en liten tomtenisse. Resultatet av jakten på representanter blev då en skäggig tärna med extrem basröst och orange- gult hår i ett alldeles för tight lucialinne (stl 150- 160), samt en tomtenisse modell större.

När damerna på symötet satt sig till rätta i det nypyntade otroligt vackra huset knackade det lite på dörren. In kom luciatåget och sjöng så vackert (lite kompade av en cd-spelare). Damerna var rörda till tårar, för det är ju som bekant nåt speciellt med luciatåg. Granne C såg mest ut att kämpa med att verka oberörd då hennes man var utklädd till tomte, utan hennes vetskap. Granne B kunde trots allt det vackra knappast hålla sig för skratt då hon i dörröppningen fick se den smått fantastiska tärnan, dvs min man i hans utstyrsel.

Ommålning pågår

Igår hade jag och min man ett ärende till den lite större staden österut. Efter att vi uträttat vårt ärende bestämde vi oss för att gå och fika tillsammans. Vi valde ett mystigt, väldigt gammaldags fik som ligger en trappa upp mitt i den lilla staden. Där satt vi och småpratade medan vi kikade på folk och njöt av kaffe och te. Kändes nästan som om tiden stod helt stilla.
Jösses tänkte jag sen, när var jag och maken ensamma på stan och tog en fika senast?? Har inget som helst minne av det. Hur som helst så var det jättemysigt och gärna något jag gör om igen.

Efter vår lilla fika skulle vi båda tillbaks till jobben igen. Men innan dess hann jag åka och köpa två burkar färg, en med grundfärg och en med kulören antikvitt (som jag tycker låter så fint). Framåt kvällen berättade jag för maken om mina planer med färgburkarna. Jag ska måla köksbordet vitt, kökssoffan vit, skåpet vitt, stolarna vita och även ett skåp till vitt. Oj då, kan nästan tro att jag har kommit in i nån form av vit period i mitt liv. Hur eller hur så kommer det bli mycket ljusare......särskilt när jag nån gång framöver oxå får kökstaket vitt. Ska nog ta granne B till hjälp tror jag, då blir det gjort på nån dag :)

Barnen började bli trötta och ville lägga sig. Först gick jag upp och nattade lilltjejen utan problem. Stortjejen bad om att få somna i mitt knä i soffan, jag ställde upp på detta (kanske för att det då var Bonde söker fru på tv.n) Maken däremot, han fick värsta rycket och började måla köksbordet. Här kan vi snacka om snabba ryck, hann ju knappt handla hem färgen förrän han satte igång. Jag var helt inställd på att göra det själv, men antingen så litar han inte riktigt på att jag klarar av det eller så var han rädd för att somna. Han var nämligen helt slut när han kom hem från jobbet, men senare med penseln i handen blev han som en annan människa, pigg och entusiastisk.

För min del är det ju bara att tacka och ta emot. Ska lägga upp en bild till när allt är klart.......om det blir det innan jul. Nu ska jag och tjejerna snart iväg, vi ska ha tjejdag idag tillsammans med mormor. Mysigt!!

En tuff utmaning

Oh shit vilken utmaning jag fick från Koola Viola. Jag som inte alls är lika förtjust i siffran åtta. Jag har ju siffran tolv som min favorit, och har alltid haft. Men det kan ju vara skönt att det är åtta och inte tolv saker jag ska lista här nedan.

Åtta favoritprogram

Oj då, jag kollar ju inte så mycket på tv längre, men jag försöker väl.

Leilas jul
Jag vet att programmet är alldeles överdrivet vackert, mysigt och leende med söta Leila som bakar och donar inför julen i ett fint kök med massor av färglada pryttlar över allt. Jag vet också att de flesta i vårt land inte alls är så lugna och tillfreds inför julen. Lik förbaskat älskar jag att titta på programmet. Känner ett visst lugn inom mig när jag får kolla in hennes mat- och bakprogram. Gillar inte alls andra matprogram som Paolo Robertos eller Per Moberg. Nä sockersöta Leila kommer till sin rätt tycker jag.

Idol
Jag och min man har kollat på idol sen första säsongen. Jag tycker inte alls att det håller samma klass i år, men kan ändå inte släppa det helt. Sen har jag ändrat mig ganska mycket i år när det gäller idol. Jobbar jag en fredagkväll och missar programmet gör det mig absolut ingenting. Jag kollar inte nån repris eller så i efterhand utan kollar bara vem som åkte ut. Hade det varit åren innan så hade jag garanterat gått ut på nätet morgonen efter och kollat igenom hela programmet. Men inte nu, nä då jag har släppt idolbegäret och känner mig inte alls lika frälst längre. Man kanske har sett nog av den sortens program nu.

Bonde söker fru (till min granne B.s fasa, hi hi)
Jo jag erkänner, jag kan inte låta bli att kolla på Bonde söker fru, som jag också sett varje omgång. Men det är precis som med Idol, jag är inte lika besatt som tidigare år.
Jag har inte sett ett enda av avsnitten på tv, utan kollar dem alltid några dagar efter på nätet. Varför??
Jo, jag klarar verkligen inte av bonden Magnus och hans damer. Vet inte vad det är, men jag kan inte se honom. Då är nätet verkligen perfekt, där snabbspolar jag förbi alla klippen med honom och slipper störa mig. Man slipper ju även reklampauserna, så det går ganska snabbt att kika igenom ett avsnitt för mig. Förra programmet småkikade jag på medan jag stod och strök och det var kanon att ha lite i bakgrunden sådär.
Sen vet jag att inte bönder ser ut som de gör på tv.n i verkligheten, rena och prydliga. Men jag tycker faktsistk att den vackra miljön, djuren och byggnaderna är minst lika intressanta om inte mer, än vad bönderna i sig är.

Julkonserten med Sanna, Sonja och Shirley
Jag älskar verkligen julmusik, till min mans stora förtret. Jag och barnen börjar spela julmusik i huset i november varje år och lyssnar nästan dagligen på olika cd.s fram till jul.
Satt och kollade på julkonserten på tv igår och njöt. Med lite hemgjord glögg i en mugg och pepparkakor med grönmögelost på kunde jag inte ha det bättre. (Jo kanske lite, med tanke på att maken somnat i soffan och överröstade sångerna med ett högt väsande ljud)

På spåret
Jag missade det i fredags då jag jobbade. Tycker det är lite trist att det sänds samtidigt som idol, men vi brukar kunna blippa lite emellan har jag för mig. Jag gillar upplägget att man kan få möjlighet att nån enstaka gång kunna svaret på en allmänbildande fråga eller kanske känna igen sig i någon stad man har besökt. Bra underhållning blandat med lite musik. Enkelt och glatt, det gillar jag på fredagkvällen.

Parlamentet
Har varit med i så många år nu men fungerar fortfarande. Känns befriande att få skratta av sig lite i slutet på veckan.

Morgon- tv på 4.an
Ett program som jag tyvärr aldrig tittar på längre. Men hade jag haft en liten platt- tv någonstans i köket så hade jag garanterat haft morgon tv.n på som lite sällskap om mornarna när jag är hemma. Jag vet att jag på den tiden jag kollade fick flera bra boktips, recept och även lite allmän kunskap när jag tittade på programmet.

Diverse inredningsprogram
Dessa program har också minskat dramatiskt i min tv-värld. Förr kollade jag på nästan alla program i den här kategorin. Men som jag skrev innan så tillbringar jag inte så mycket tid vid tv.n längre. Kanke kan vara för att det lätt blir att man lägger mer tid åt att titta på inredningsprogram än att göra något vettigt åt hur det ser ut omkring en. Men Äntligen hemmas julprogram måste jag nog kika på när det kommer i alla fall.

Jag vågar inte börja kolla på en massa serier längre, jag vet att jag fastnar, och det vill jag inte.

Åtta saker jag gjorde igår

* Sa godmorgon till fjäderbollarna, kaninen och katterna. Gav dem lite mat och hittade fyra små ägg i kackelboa.

* Slog in och hängde upp små paket för de 14 första dagarna i barnens adventskalender. Lilltjejen satt bredvid och ögonen glittrade av nyfikenhet.

* Tände ljus och gjorde en brasa i järnspisen, luktade på min nygjorda glögg som fortfarande fräser lite i spannet när den jäser. Fick besök av min vän och fd klasskompis, satt och fikade och pratade av oss en stund uppkrupna i soffan. Luktade lite på en go bebiskille.

* Fixade middag till familjen, köttbullar potatis och brunsås- barnen gav ett mycket gott betyg vilket gjorde mig glad.

* Tog med stortjejen ner till Granne B en stund, kikade på det nya rummet och alla fjäderbollarna. Blev spekulant på diverse möbler och hann prata av mig en stund.

* Tände ljus igen, sen samlades familjen för att kolla årets julkalender. Stortjejen protesterade efter knappt fem minuter då hon tyckte den var trist och inte alls lik förra årets. (kanke skulle berättat det för henne innan). Men hon höll sig kvar och jag hoppas hon ger den en chans de kommande dagarna.

* Nattade barnen och bloggade tills de somnat.

* Drack glögg med min man och tittade på Julkonserten på tv, blev lite nostalgisk.

Åtta saker jag ser fram emot

* Snö, inte för att jag tycker det är kul att skotta. Men jag älskar när det är alldeles vitt ute, rent och soligt. Jag blir på ett mycket bättre humör och den snälla farbrorn som oftast kör plogbilen brukar ploga upp en stor pulkabacke till oss på ladugårdsplanen. Där roar vi oss och sen grillar vi korv och dricker varm oboj. Det är bara så härligt.

* Att katterna ska sluta göra sina behov i stallet. Under hela sommarhalvåret beter de sig som normala katter, och är utomhus i ur och skur. När det blir mörkt och kallare är det som om de tappar förståndet helt. De börjar göra sina behov inne istället. Varför, och vad gör jag för fel. Ibland är jag orolig att jag snart gör nåt dumt med dem.......grrrr

* Lucia, jag tycker det är något speciellt med lucia. Jag är väldigt blödig och börjar lätt gråta bara jag ser ett skrynkligt lucialinne och ett rött band. Jag vet inte vad det är det väcker hos mig, men vackert är det. Jag hoppas att mina tjejer också kommer uppskatta det här med lucia när de växer upp. (blev dock inte lika rörd när maken igår skulle öva luciatåg med barnen. Han gick in för det stenhårt, tog på sig ett lucialinne i stl 160, tajt som attan och alldeles för kort. Glitter i det obefintliga hårsvallet och runt midjan och med ett ljus i handen) Men jösses så kul det var, han kan bjuda på sig själv min man.

* Min svägerskas julbord. Som jag skrivit tidigare så är hon en sån klippa när det gäller att laga mat. Hennes yngsta son fyller år dagen innan julafton och då har hon haft som tradition att bjuda på julbord. Hennes julbord vinner allt, alla kategorier. I år ska vi få njuta av det söndagen innan jul, jag längtar redan. Mums!

* Att kunna skaffa mig en ny hund. Jag längtar så det gör riktigt ont i mig. Har så smått börjat kolla planerade kullar till våren och även börjat spara lite pengar. Ju längre tiden går så känner jag att jag inte klarar mig utan vovve. Hund är min grej och det är jag medveten om.

* Nästa gång jag får börja plocka kantareller, jag älskar att plocka svamp. Iklädd jeans, en tjock olle och kängor..........helst tillsammans med en hund förstås.

* Torsdag. Först ska jag och barnen tillsammans med mormor ha tjejdag. Vi ska åka tåget in till den lite större staden. Gå och kika lite, äta lunch och kankse fika. Ta det lugnt och bara ha trevligt innan vi tar tåget hem igen. (mina barn har aldrig åkt tåg). På kvällen ska jag hem till Granne B på Julsymöte, dvs ett symöte då vi inte syr utan bara julmyser och pratar lite skit. Blir nog en kanondag hoppas jag. Sen har Granne B lovat att spela julmusik på flygeln, så det kan inte bli mycket bättre.

* Att vi under vintern ska få åka släde efter häst med Granne E och hennes man. De har två urtjusiga arbetshästar (jag kallar dem så eftersom jag är så dålig på hästkunskap). Hur som helst så ska vi i byn få åka släde upp till den gamla kvarnen några kilometer bort. Där ska vi göra upp eld och grilla och ha så där orättvist mysigt. Längtar!

Åtta favoritrestauranger
Hoppsan, hur ofta går vi på restaurang? Inte ofta alls.
Men åker vi in till den lite större staden och kommer på att vi ska äta luch ihop så hamnar vi ibland på en kinarestaurang med mycket god mat.
Det finns också en restaurang som serverar goda kötträtter på en skollhet järnplatta, det gillar jag.
Utöver detta så har jag inte så mycket att tillägga. Jo förresten, en dryg mil från vårt hem i ett litet samhälle driver en man och hans fru ett hotell. Frun i familjen kommer från Thailand och lagar fantastisk god mat. Dit åker vi gärna och hämtar mat ibland.
Något annat som är bland det bästa jag vet är min mammas öländska kroppkakor, finns nästan inget bättre än att bli bjuden på det.
För övrigt så är jag själv så intresserad av att laga mat så jag fixar gärna god mat hemma till resten av familjen.

Åtta saker på min önskelista

Vi byter inte så mycket julklappar vi vuxna, men önska kan man ju alltid :)

* Förvaring i huset, bra planering för detta. Både i groventrén och i övriga huset.

* En ny bäddmadrass till vår säng. Vi har inte haft någon riktig bäddmadrass på flera år utan bara ett tunnt tunnt elende som varken gör från eller till. Nä jag vill ha en tjock madrass typ sju cm..... och gärna en läslampa också

* En ny hund, vill ha vill ha vill ha

* En garderob som inte krymper mina kläder varje höst. Suck, jag vill kunna äta allt jag vill utan att det syns på vågen, kan man önska sig det?

* En årsförbrukning av ljus..............det blir inte lite det.

* Jag tror jag önskar mig en platt-tv också, inte till mig utan till min man. Jag vet hur lycklig han skulle bli då

* En lugn och skön jul, trots att jag jobbar nästan varje dag. Men min önskan är att den ska bli lugn och skön...........med snö.

* Och så sist men inte minst, att alla nära och kära får vara friska och lyckliga nästa år. Vet att det låter taget, men det är så självklart.

Några utmaningar blir det inte för min del...................vet inte så många som bloggar än :)

Blocket i byn

Idag var jag nere hos min Granne B igen, nu för att kolla in det nya rummet och givetvis också de små kycklingarna. Jag hade med mig stortjejen som inte alls var lika förtjust i vårt kacklande under tiden.
Besöket hos Granne B tog den här gången inte alls lika lång tid som det brukar göra. Ändå hann vi kolla över båda våningarna i huset, hönshuset och kycklingarna i stallet. När jag skulle åka därifrån en timme senare var jag helt plötsligt spekulant på mängder av prylar ifrån deras hem. Varför?
Granne B pustade lite över allt de skulle lägga ut till försäljning på Blocket. Hon frågade mig i förbifarten om inte barnen skulle bli glada för en tv med inbygd video. Tja sa jag, det vore kanske inte så dumt.

Jag berättade för henne om mina planer för vår minihall på övervåningen. Den hallen är knappt möblerbar, men jag vill ändå att den lilla ytan som finns ska användas till något vettigt. Har lämnat som förslag till min man att vi kanske kunde ha två små fåtöljer där och en väldigt smal liten byrå med en väldigt liten tv på. Så kan barnen få ha det som ett litet mysrum när de ska titta på Bolibompa ibland, precis ovanför köket (där jag oftast befinner mig).
Jag hade inte alls någon baktanke när jag berättade för Granne B om det, men utan att jag ens hann blinka så hade hon lösningen även på det. ( hon är rätt bra på lösningar)

Hon hade precis för sig att det ute i deras förråd stod två fåtöljer som hon ändå ville bli av med, ganska nätta och kanske just vad jag letade efter. Oj då det här var ju inte riktigt meningen, jag letade ju egentligen inte efter nåt och ändå blev jag väldig snabbt spekulant på både fåtöljer och tv.n. Inte nog med det, uppe i grannens hall stod två stora garderober som grannen frågade mig om jag behövde. Med en suck svarade jag att om det är något jag behöver i mitt hus så är det garderober. Vi bor i ett jättegammalt hus där människorna på den gamla goda tiden förmodligen förvarade alla sina saker i kistor eller så. För några förvaringsutrymme existerar inte hemma hos oss. Är det någon som längtar efter två stora och rymliga garderober så är det jag. Tänk att slippa klättra upp på vinden varje gång det är dags att byta mellan vinter- och sommarkläder. Att kunna förvara lite grejer i husvärmen utan att bli tvungen att tvätta allt innan man ska kunna ta på sig det.

På bråkdelen av en sekund var jag nu även spekulant till två fina garderober. När jag glad i hågen kom hem till min man och började berätta detta ställde han sig lite i försvarsställning och med en ganska allvarlig min. Han mjuknade dock ganska snabbt när han insåg att det var riktigt vettiga saker jag funderade på att köpa. Tror nog han var ganska tacksam över att det inte var någon fjäderklädd överraskning jag tänkte bjuda honom på. Inte den här gången i alla fall.....

Ägg ägg ägg

Idag är det jag som funnit de allra ljuvligaste ägg man kan tänka sig ute i kackelboa.
Härligt härligt härligt, de börjar på allvar förstå vad de är ämnade för mer än sällskap hos oss i familjen.

Tre ägg hittade jag så prydligt i värpredet hos Hedemorahönsen. De verkar så kloka och duktiga i sitt värpbeteende, precis vad man förväntar sig av dem. Ett litet ägg (det minsta på bilden) hittade jag hos min besättning småfåglar. Jag har sedan drygt en månad sett hur två av mina silkeshönor börjat värpa så smått. I denna hästbox numera inredd till hönshus finns det två fina nysnickrade värpreden uppsatta.

Tror ni att silkeshönsen behagar hoppa upp (ja högre är det inte för dem) och värpa i redena? Icke sa nicke, de har hittat en liten vrå under sittpinnarna som även dom sitter väldigt lågt. Under pinnarna har min man fixat till en skiva där nattens spillning ska hamna vilket är kanon. Men att sedan silkeshönsen ska krypa in under denna skiva enda nere på golvet och värpa kan jag inte riktigt förstå. Ni kan tänka er själva när jag måste ligga på knä och liksom krypa under skivan med hönsbajs för att få ut de små ljusbruna delikatesserna (äggen alltså). Inget kul alls!

Så mitt kommande projekt får nog bli att klura ut hur jag ska få upp dessa små höns på rätt plats vid värpning. Tror det är viktigt innan alla dvärgkochin börjar lägga ägg, de måste ju lotsas in på rätt spår i livet de små dunbollarna. Och det borde faktiskt vara dags för dem också snart att visa vad de går för.

Nöjda barn

Denna lilla kille har varit och hälsat på mig och lilltjejen idag. Givetvis var hans mamma också här, men hon är inte lika förtjust i att vara med på bild (vet jag).
För tillfället är det så att vi känner två små killar i samma ålder, ca 3 månader. Självklart så är dessa grabbar väldigt olika varandra eftersom de inte är släkt. Men något jag har reflekterat mycket över är att båda två är så otroligt snälla och nöjda med tillvaron.

Men så ska det väl vara tänker ni kanske, men så är det inte alltid kan jag garantera. Inget av mina två barn har varit i närheten av denna harmoni som små. Lilltjejen som hade kolik skrek konstant och vi bar och bar och bar henne. Jag minns att jag och min man inte åt en enda middag tillsammans under det första halvåret. Vi sov heller inte mer än två timmar i sträck någon natt de två första åren då tjejen aldrig var varken mätt eller nöjd.

Fast det är väl lite som med förlossningar, att man glömmer det ganska fort. Jag har helt glömt eller förträngt den tiden och tänker inte speciellt ofta på den. Men när det kommer hem såna här godingar som lille V så kan jag inte annat än att jämföra och inte minst njuta.
Njuta av att se honom må så bra och vara så nöjd.
Måste bara påpeka att våra döttrar nu för tiden är otroligt nöjda med tillvaron och sover hela nätterna, äter allt och har väldigt sällan ont i magen. Tur att det bara är en småbarnsfason det där och att de lär sig lite med tiden.