Torsdagskväll i staden

Ikväll känns huvudet om möjligt ännu mer igenkorkat av all information jag borde tagit till mig under de här dagarna. Men det är nästan lite hemskt. Känns inte som om jag fattar någonting alls. Inte ett dugg. Krångliga ord och kringelikrok språk för mina öron, det är vad det är. Men ändå är det så intressant. Konstigt med andra ord. Men förmodligen kommer även jag förstå alla dessa konstigheter när (om) jag tar mig igenom kursen.

Igår var jag ju hemma och träffade familjen igen. Jätteskönt! Men jisses så intensivt det var att komma hem till kvällskaoset. Trötta och hungriga barn, jag var trött och maken verkade faktiskt lite slö han oxå, även om han aldrig skulle erkänna det.

Det stora felet jag gjorde under min korta hemvistelse var att inte gå ut till fjädrarna. Jag kom hem på kvällen och åkte på morgonen. Alltså borde jag haft tid till att åtminstone gå ut och säga go natt eller go morgon till dem. Men det gjorde jag inte, räknade inga ägg eller kikade till den ruvande silkesmamman. Vet inte varför, men av någon anledning tog tröttheten över och jag gick och la mig ganska tidigt. När jag vaknade (innan mobilen ringde sin väckarsignal imorse) hade jag sällskap i sängen. Båda barnen låg nämligen där, men inte maken. Och ändå var det bara han som låg där igår kväll när jag somnade. De är nästan som vandrande pinnar på nätterna våra barn och oftast så byter vi platser med varandra under natten.

Ikväll har jag tagit mitt förnuft till fånga och beställt en del av alla de böcker vi måste läsa under utbildningen. Puh ni som sett mina bokrecenssioner förstår kanske hur lång tid det tar för mig att läsa ut en bok. Förresten tror jag inte att jag skrivit någon recenssion än, jag blir ju aldrig färdig. Och nu är det väl ett 20- tal böcker jag ska ta mig igenom. Och jag fattar verkligen inte hur. Åhhh jag vill också ha lätt för sånt. Suck!

Nu ska jag smaska i mig ytterligare några bitar ur den två dagar gamla godispåsen, borsta tänderna, skölja med munsköljmedlet och börja tänka på refrängen för ikväll. Imorgon är det både skola och jobb som väntar och då behövs lite energi kan jag tro.

En sak till. Idag fyller min gamla goa barndomsvän år och hon måste få ett extra inlägg på min sida.
Hurra hurra hurra hurra!!!!

Mexicanska skålar

Jippi jippi, idag är tiken parad och mina naglar har klarat sig ganska bra trots mycket funderande de senaste dagarna. Nu kommer jag mest sitta och hålla tummarna, vilket kan medföra att det blir lite krångligt att skriva på datorn. (om antalet inlägg minskar menar jag)

Dagen i skolan har varit bra, väldigt bra kan jag nog säga. Startade morgonen och förmiddagen med fortsättningen av föreläsningen vi lyssnade på igår. Intressant idag också, men jag tror nog allt att min hjärna börjar bli lite suddig nu. Jag har liksom svårt att ta in all fakta, inte ens hälften fastnar i skallen. Det känns som om jag hakar upp mig på alla fina och krångliga ord jag inte förstår (än) och att det emellanåt hindrar mig att förstå helheten i det som sägs. Tur att jag antecknat som en tok och kanske förstår något av det när jag sen går tillbaks och kikar där.

Jag har ju som sagt sovit två nätter hos min barndomskompis föräldrar. Den här familjen har en gång i tiden bott i Mexico under ett par år. När de flyttade tillbaks till Sverige igen fick de med sig en massa fina föremål hem. Tjusiga stora blomkrukor föreställande djur (låter inte så snyggt, men de är coola som attan), porslin i skrovlig keramik med glaserad insida och så alla dessa vackra salladsfat i keramik. Dessa användes tydligen av befolkningen att laga all mat i, de sattes direkt på elden eller gaslågan och användes istället för grytor. Jag har alltid beundrat dessa fat och skålar, men har inte hittat något liknande här hemma trots att jag faktiskt letat lite.

Men nu är det ju så att dessa två vuxna människor inom två månader ska byta bostad och flytta från ca 300 kvadratmeter till 120. Detta medför då automatiskt att de inte kommer kunna ta med sig alla prylar från det ena stället till det andra. Vad jag har förstått så finns det ett litet överskott på prylar som aldrig används (så är det väl i alla hem kan jag tro). Och när jag satt där i kompisens flickrum igår så kom mamman i huset in till mig med två urvackra skålar. Jag blev så glad, kändes som om jag vunnit på lotto eller nåt. Tänk att få göra en riktigt grekisk bondsallad och lägga i den stora skålen. Och visst gör den bättre nytta hos mig där den används än att stå kvar i ett av deras skåp och bara finnas till. Hmm jag tror nog att de gjorde helt rätt.

Stadsbesök

Denna dagen börjar gå mot sitt slut och vad har jag då lärt mig idag. Jo att det finns många väldigt duktiga människor i min nya klass som besitter mängder med kunskaper och erfarenheter (som jag tänker ta lärdom av). Att jag sedan känner mig som en tyst, blyg liten mus är ju kanske bara min egen uppfattning om mig själv (hoppas jag).

I alla fall så lärde jag mig ganska snabbt att hitta till salarna, matsalen och parkeringen (till skillnad från vad min man hade gjort, han har ett lokalsinne som inte liknar någon annans). Idag så planerade jag att åka till en matbutik efter att jag slutat skolan. Där skulle jag köpa mig lite frukt (vet inte varför egentligen) och även ta ut lite kontanter, som går åt en del de här dagarna. Min första tanke var att åka till det stora köpcentret i den mellanstora staden jag befinner mig i. Ett center där det finns åtskilliga kläd- sport- och inredningsbutiker också. En kombination som i nuläget inte är så bra för mig. Jag är medveten om att det är väldigt lätt att göra av med pengar om man strosar runt i affärer i sin ensamhet för att fördriva tiden. Så det fick bli till att köra till den stora ICA butiken i utkanten av staden som jag känner till sedan tidigare. Trygg och van miljö, perfekt för mig.

Jag parkerade min lilla gröna bil och klev in i butiken. Det första som möter mig är fruktavdelningen, så jag plockar åt mig två bananer och två äpplen och fortsätter. Men det var ju bara frukt jag skulle ha ju. Så då borde jag vänt om och gått till kassan. Men det gjorde jag inte. Jag cirkulerade runt i butiken och kände mig nästan som en misstänkt ficktjuv eller nåt. Jag hade liksom inget naturligt rörelsemönster där jag gick och kikade, och inte stoppad jag ju ner nåt i korgen heller. Bara gick och beundrade alla ovanliga produkter som inte finns i den lokala ICA butiken hemma i vår lilla stad. Sånt kan jag nästan gå igång på lite. Självplock med oliver och andra godsaker, ostar och enorma fiskdiskar. Och här fanns verkligen allt. Som att hoppa in i en kokbok, lite så kändes det. Att där kunna drömma sig iväg bland butikens varuutbud och trevliga ingredienser för att få till en super duper middag.

Men jag fortsatte förbi de hyllorna och diskarna också och stannade av någon konstig anledning vid godishyllan, den långa väggen med lösgodis. Varför nu detta då? Jag var inte ens sugen på godis när jag stod där, inte ett dugg. Nix jag plockade åt mig godis i förebyggande syfte. För jag vet ju hur godissugen man blir när man sitter på föreläsningar i skolan, och jag ska ju till skolan imorgon igen. Alltså en jättebra idé att köpa en hel påse för den sakens skull. Fel fel fel.....

För att kompensera mitt dåliga samvete slängde jag även ner två såna där små paket med knäckebröd som finns. Färdigbredda med någon konstig ostliknande massa mellan (innehåller säkert bara massa E- ämnen). Men på första kafferasten imorgon känns det säkert ganska nyttigt att mumsa knäckebröd då det andra äter godis. Att min godispåse ligger i väskan upptäcker jag säkert inte förrän framåt eftermiddagen då blodsockret börjar sjunka. Hmmm

Men för att kompensera det hela ytterligare så plockade jag också ner en flaska av det populära munsköljmedlet som får det att slå lågor ur munnen enligt reklamen. Perfekt, först godis sen munskölj. Så efter att jag betalat och tagit ut lite kontanter till morgondagens lunch så var min "dåligt samvete" nivå liksom nere på noll igen. Lite onyttigt och lite nyttigt = noll. Alltså kunde jag åka därifrån nöjd och glad.

När jag satte mig i min lilla gröna bil igen så insåg jag hur mycket jag verkligen längtar tillbaks hem till landet igen. Jag är verkligen ingen stadsmänniska, inte över huvud taget. Jag vet att den här staden inte är speciellt stor, men det är ju ta mig sjutton folk överallt. För att ta mig till affären fick jag stå i bilkö (kortvarig sådan men ändå) och för att ta mig från affären fick jag stå i kö. Det är bilar, människor ljud och ljus överallt. Jämför det med vårt hus i skogen, en granne, lite höns, en kanin och två katter. Ute lyser stallampan om kvällarna och på sin höjd är lampan utanför garaget också tänd. Men det bästa av allt, när det är tyst är det tyst, och när det är mörkt så är det mörkt. Inte en massa mellanvarianter alls. Nä skogen och landet är nog helt klart min grej. Hej!

I väntan på parning

Förresten så fick jag mail från "min önskan om hund kennel uppfödare" idag. Tiken och matte hade åkt iväg dagen till ära då hon (tiken alltså) börjat löpa och skulle paras. Dock hade den trevliga lilla proceduren inte lyckats fullt så bra som de (och jag) hoppats på. Så någon parning blev det inte idag. Men klok som hon verkar denna uppfödare så gjorde hon det svåra som många hundägare säkert inte skulle klara av utan en bäck med tårar rinnande ner för kinden. Hon lämnade kvar hennne. Nu är det ju så (har jag listat ut) att de här två människorna känner varandra ganska bra sedan tidigare, och båda bedriver hundkennel. Och de tillhör båda varsen femtedel av intressanta kennlar i min sök- efter- lämplig- hund- flik på datorn. Så självklart kommer tiken ha det kanonbra tillsammans med den svarta hanen under morgondagen. (Hoppas nu bara de fattar vad vi alla väntar oss av dem också). Förmodligen så får jag ett nytt mail imorgon där jag kan läsa om det lyckats eller ej.

Med andra ord så kommer mina naglar bli ännu kortare under morgondagen då jag ska sitta och gnaga och fundera på om någon blivande hundspermie kommer vandra över till den bedårande hundflickan jag kikat så länge på, på internet. Och sedan börja gro och bli en helt fantastisk tik till just mig. Nu är jag förmodligen ute och svävar iväg i mina tankebanor igen. Det är ju inte alls säkert att det här är kenneln ämnad just för mig, jag har ju inte ens träffat varesig hundar, matten eller hussen i huset. Men som alla vet så kan ingen ta ifrån en ens drömmar. Så det så!!!

Första dagen i skolbänken

Nu är första skoldagen avklarad och jag sitter i sängen hemma hos min bästa kompis föräldrar. Det var först meningen att jag skulle pendlat lite den här veckan. Men eftersom huset jag befinner mig i är sålt och kommer vara ut flyttat till nästa omgång jag ska vara i skolan så var det lika bra att passa på. Det kändes väldigt lyxigt att ha fem minuters bilväg "hem" istället för en timme genom skogen.

Skoldagen var väldigt....... mycket av det mesta. Mycket nya människor (brukar ta lite tid för mig att ta för mig i nya grupper). Mycket nya stora byggnader att ta sig igenom för att hitta rätt salar, mycket kö i lunchrestaurangen och nya rutiner. Och väldigt mycket böcker och kompendium att ta sig igenom. Under den här veckan kommer vi också att få gå på en hel del intressanta föreläsningar vilket är skojsigt. Idag startade kursen upp med en (för mig) otroligt tung föreläsning. Jag checkade av lite med de andra och många verkade lika frågande som mig. Som tur är så har mina vänner S och C precis gått den här utbildningen och de kunde lugnande berätta för mig att den här föreläsningen var tyngst och att det nu efter bara blir bättre och bättre. (Den var säkert bra, inte så jag menade. Men kanske lite väl svårfattad för mig)

Imorgon startar vi upp klockan nio igen och får då nöjet att höra ytterligare en föreläsare berätta. Min bästa väns pappa har ikväll försett mig med diverse bra- ha grejer. En mapp att stoppa viktiga papper i, ett linjerat A4- block, två blyertspennor och två bläckpennor. Han har jobbat på kontor i nästan hela sitt liv så han sparkade bakut då jag berättade att jag skulle till ICA och handla kollegieblock :)

Upptäckt- svart hårstrå

Uwwwaaaa!!!
En fråga till alla er flickor, tjejer, kvinnor, damer, tanter eller vad ni nu kallar er. Har det börjat växa små svart hårstrå i era ansikten oxå?
Det har det nämligen på mig. Blä, inget kul alls.
Nu är det ju inte så att jag börjar se ut som en grottmänniska eller så, det är inte skägg jag menar. Inte de fjunen som befinner sig på min överläpp ibland heller, såna där fjun som vi tjejer kan reta oss på hos oss själva, nä inte dem.
Jag menar på hakan eller möjligen nedre delen av kinden. Jag har varit med om det ett fåtal gånger nu, men varje gång får jag nån sorts obehaglig känsla i kroppen. Ett enda litet svart hårstrå som hamnat så fel, var kommer de ifrån och varför?

Jag har minsann hört min svägerska nämna sina små svarta strå någongång, men vadå, hon är ju 17 år äldre än mig. Men det kanske var taskigt sagt, jag har ju nämligen inga bevis alls för att det skulle ha med åldern att göra. Fast jag har en svag aning om att svägerskan även har varit och ryckt något hårstrå på sin mormor någongång, och hon är ju snart 100 år. Och varför kommer då de här svarta stråna smygande på mig, jag är ju bara 33.

Kan det vara så att när de första gråa hårstråna kommer smygande på huvudet, så kryper det istället ut svarta på hakan? Så jäkla avigt det låter, hade väl varit bättre att färgen stannade där den hör hemma tycker jag. Eller är det så att det bara är jag i min ålder som upptäckt dessa strån? Denna hemska upplevelse startade hos mig för ungefär ett år sedan, och under det året så har jag säkert hittat....... fyra stycken. Hmmm det kanske inte låter så mycket, men det är det. Och läskigt är det också. Nästan så jag hoppas att varje kvinna i detta land har varit med om det. Att det är lika tabu att prata om det som att prata om ifall man har haft mask eller om sitt sexliv. Ja ungefär så tror jag det är. För det är väl inte bara mig det drabbat?

Våra vänner M o M

Snart har jag en egen "Atlas"

Efter att alla gästerna åkt hem hade jag två val till vad jag skulle göra. Nr 1- packa väskan med det jag behöver ha med mig till den större staden med den väntande högskolan i morgon. (borde jag valt)
Nr 2- sätta mig vid datorn och börja kolla igenom de kennlar jag är intresserad av..... igen! (borde jag inte valt)
Givetvis valde jag alternativ nr 2 och jag är fortfarande fast vid burken. Men jag har i alla fall kikat igenom flera hundhemsidor och även mailat för att boka in ett datum. Ett datum då jag ska ta med mig min familj och åka de dryga 30 milen för att träffa på just de här hundarna och dess ägare. Jag vet att det finns uppfödare på närmre håll, väldigt nära håll dessutom, men nä så lätt ska det inte vara.

Och i väntan på svar så måste ju datorn stå på och jag kolla den med jämna mellanrum.

Det trista är att jag fortfarande måste ta tag i nr 1 och packa min lilla väska inför skolan och mitt boende hos bästa vännens föräldrar. Ska snart göra det, snart....

"Atlas"!!!

Helg och kalas över

Idag skulle stortjejen och hennes kompisar sjunga i kyrkan för första gången sen de började på barnkören för tre veckor sen. Maken och lilltjejen åkte dit tillsammans med mormor, herr L, farmor och farfar. Tyvärr fick jag stanna hemma den här gången för att förbereda mat och fika, men nästa gång tänker jag vara med och se henne. Maken var så imponerad av henne, och blev nästan rörd till tårar över att höra barnen sjunga. Efter att "sånguppvisningen" var slut var släkten bjudna hem till oss på lite lunchkalas.

Makens storebror kom till kalaset med en present föreställande en brun ihopnitad papperspåse. Jag var övertygad om att den skulle innehålla en blomma av något slag. Men döm om min förvåning när jag öppnar och jag ser en värmelampa till hönshuset. Så kul när det blir så rätt, det hade i och för sig varit lika rätt med en blomma, men inte lika kul. Och eftersom det är maken som tipsat om det så måste det betyda att maken väntar sig fler kycklingar här hemma. Jag kan inte tolka det på annat sätt.

Av föräldrar och svärföräldrar önskade jag mig ett litet biddrag till kommande hund, busenkelt för dem. Så de kom med varsett litet kuvert och gjorde mig glad. Givetvis lite tulpaner och andra blommor också, härligt med vårblommor. Min lillebror som ska åka till Brasilien och Argentina snart valde att överlämna sin present efter resan, i hopp om att finna något lämpligt där. Men han hade fixat en som han sa liten grej idag ändå. En cd med min favoritlåt från vårt bröllop, "Bröllopsvals från hagen", inspelad av grabbarna som sjöng på vårt bröllop. Rikigt påhittigt av brorsan om jag får säga det själv. Och mycket nostalgi och känslor.
Vill för övrigt påpeka att jag fyller så ojämt man kan göra och att det absolut inte är något att fira, men föräldrarna vill ju göra det ändå.

Jag bjöd på bakad potatis med fyllningar, kyckling- curry, skinka- sweet chili, keso och grönsaker av olika slag. Och så mitt hembakade bröd som ALLA faktiskt tycker är så gott. Det är det enklaste brödet man kan tänka sig, men ändå det mest populära man kan bjuda på. Jag har fått receptet av min svägerska en gång för många många år sedan och numer bakar både hon och jag det på alla kalas vi står för, till allas uppskattning. Ska lägga ut bild och recept på det nästa gång jag bakar det.