En sockerbagare.......

Jippi, grannen har skickat mig ytterligare en bild. Å hu va jag känner igen mig, det är liksom mig hon har beskrivit med sin teckning. Är väl förmodligen så hon ser på mig.

Helgen som kommer jobbar jag fre, lör och sön kväll. Och om någon missat det så fyller ju min kära make år på söndag. Och maken är som många redan vet vansinnigt förtjust i födelsedagar, presenter och kalas. I förrgår började han prata lite om hur vi ska gå till väga för att fira hans "stora" dag. Med pompa och ståt, tårta och paket...... om han fått bestämma. Lite jobbigt med kalas om jag är på jobbet bara.

Istället kom jag med den smått fantastiska idén att bjuda hem släkten på lite senfrukost klockan halv tio. Det är ju en tid då många inte har så mycket för sig just på en söndag. Visst kan det finnas bingopromenader och så, men sånt är kanske inte så viktigt om man istället kan gå bort och få sig lite godsaker.

Bara att planera in för lite kak- och tårtbakande till helgen och sen göra dagen till ett ljust minne för maken. Och presenten är redan fix och färdig :)
Gissa om han är nyfiken, hi hi

Bowlingparty

I lördags hade vi bowlingfest med våra vänner sen många år tillbaks. Maken som är en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna gick in stenhårt för att vinna, men fick ge sig mot kvällens mästare herr R. Mitt mål med det hela var att inte komma sist, men det var med en knapp marginal jag klarade det. Kan inte förstå att man kan bli så kass på något som man ändå tycker är kul. Tyckte lite synd om de i mitt lag, jag drog liksom ner det sammanlagda resultatet rejält. Men mottot för alla den här kvällen var att ha roligt och det hade vi ju.

Kvällen fortsatte då vi åkte in till den lite större staden där vi åt, dansade och hade trevligt. Jag fick en dryckupplevelse jag sällan kommer glömma, en alkoholfri variant på Ginger Ale. Sååå god, det vet ni som var med. Vi fick också många goa skratt under kvällen. Under vår resa in till den större staden var herr M tvungen att ringa hem till sin mamma och tjattra lite. Han berättade glatt att han och sambon skulle in och dansa och svänga sina skäggiga ben. Och när han pratade med sin femåriga dotter fick han återigen höra att han inte är någon "vanlig" pappa, och dottern var noga med att göra klart att min man inte heller är nån "vanlig" pappa. Herr M gjorde också klart för oss i bilen att det var den 22/3 igår och de båda männen stod för underhållningen på vägen hem också. Maken dramatiserade sin situation här hemma på landet. Han ansåg sig vara livrädd för mig då jag har en förmåga att göra mig av med alla tuppar som visar lite tuffhet. Han sa att han kände sig hotad och herr M höll så klart med. De är som ett gammalt par de där två när de sätter igång. En lyckad kväll var det så tack till alla som var med i lördags.

Dryga två veckor kvar

Jaha då var det "bara" 16 dagar kvar till valpning då. Hua meja, nu är det nästan så jag får lite magknip varje gång jag tänker på det..... och tänker det gör jag ju för jämnan. Sannolikheten att det ska bli tre stycken tikar är ju inte enorm, jag menar det kan ju lätt bli 10 valpar. Men att tre av dem är tikar, tja kanske fifty fifty. För tänk om det föds 10 valpar och två är tikar, övriga åtta är hanar. Vad gör jag då?? Många av dem jag pratar med säger- Ta en hane istället då. Men nä nu är det ju så med mig att har jag bestämt mig så har jag bestämt mig. Och en tik är just vad jag har bestämt mig för.

Sen är det ju så att den här kenneln inte är ensamma just nu om att få flattevalpisar. Nej då, det finns hur många som helst, så hund blir jag säkert inte utan. Men det är ju det där med personkemin, kontakten nu innan och att vi har varit uppe och träffat de härliga hundarna. Det är liksom halva tjusningen på något sätt. Skulle vi ta en hund från en annan kennel så skulle vi så klart älska den hunden precis lika mycket, för hur det än blir så kommer ju vår hund att vara den bästa enligt oss ändå. Men jag vill att det ska bli minst tre tikar i kullen. Tänk tanken att det föds 10 valpar och 9 av dem är tikar, en hane. Den tanken har aldrig slagit mig förut, undrar ens om det kan hända. Måste vara lite som med höns att det alltid föds ett överskott på tuppar.

Men nu låter jag ju hemsk. Fy på mig. Det låter ju som om en hanhund inte skulle vara lika bra som en tik, och så är det då visst inte. Men hos oss, på vår lilla minigård, där skulle en tik passa så in i vassens bra.

På tal om hur lång tid det är kvar till valpningen så har jag insett att det är många med mig som följer denna väntan mer eller mindre frivilligt. Jag har nämligen ett arbete där jag träffar ganska många människor varje dag. En man som jag träffar nästan varje dag jag jobbar frågar mig varenda gång hur många dagar det är kvar nu. Jag känner verkligen att jag har pratat lite för mycket om det där med hund den senaste tiden. Det kan ju faktiskt vara så att alla inte är lika intresserade av det som vad jag är. Och ändå måste de höra på mitt hundältande var och varannan dag. Tror jag ska tänka mig för lite innan jag börjar pladdra. De jag träffar kanske inte tror att mitt liv innehåller mer än en hund och ett gäng höns, men det gör det. Jag loooovar. En helt underbar familj också. För att inte tala om vår bil som maken tvättade häromdagen och jag körde med på slaskig grusväg idag. Det är lätt att tro att jag inte bryr mig om den, men det gör jag. I alla fall efter när jag tänker på hur smutsig jag gjort den igen. Å våra vänner, shit va mycket jag tänker på dem och så mycket de betyder för oss på alla sätt. Det finns så mycket att vara glad för här i livet, visst är det väl gutt.

Konstverk ala Koola Viola..... till mig :)

Jag är helt betuttad i alla skojiga bilder min granne gör på sig själv på sin blogg. Jag tycker att de bilderna säger så väldigt mycket om hur hon egentligen är. Själv är jag helt kass på att teckna och vågar mig inte ens på att försöka. Hur som helst så bad jag henne göra en bild av mig, och här till vänster ser ni resultatet. En ganska glad tjej med öppna armar och ett stort lugn. Ni ser väl hur hon längtar efter en hund också..... om ni tittar noga ;)
Tusen tack grannen.

Fredagslycka

Tre bilder från den här dagen. En på min make då han i smyg gullar lite extra med våra höns....igen. Han tog en näve solrosfrö från vildfåglarnas fågelbord och kastade ut till hönsen. Det är min man det :)
Jag har äntligen kommit åt att ta en bild på en av de nya fina mexicanska skålarna jag fått. Så vackra.
Granne B överraskade mig totalt idag, då hon först skrev ett kryptiskt meddelande på min mobil. Hon gjorde mig nyfiken till tusen, men jag fick inget veta. Förrän jag kom hem vill säga. Då hade hon dagen till ära snickrat ihop ett snäckskalstråg till mig, ett sånt där man sätter på väggen, lyfter på ett lock och häller i skalen uppifrån. Hon är helt otrolig denna granne. Händig till tusen och en hejare på det mesta. Å fattar ni, den bara stod här hemma på trappan när jag kom hem, och bredvid stod en påse snäckskal. Det är så man blir varm inombords, på riktigt.
Jag har lovat henne att baka kakor och tårtor varenda gång de ska ha gäster framöver. Så härligt att kunna hjälpa varandra med sånt man är bra på.

Förresten så har jag det nästan för bra ibland. För igår ringde granne R på här hos oss, och med sig hade hon en stor kasse med potatis och en kasse med morötter. Allt sådant de odlat själva, hon och hennes man. Jag kan inte riktigt beskriva vilka guldkorn till grannar vi har i vår lilla by. Riktig bullerbykänsla faktiskt.

Nähä nu ska jag ner i tv- soffan och mysa med lilltjejen.

Nu brinner , jag menar bränner det igen....

Jag har under den senaste veckan fått symtom på något så vanligt som halsbränna, urk! Jag känner igen det och vet vad det innebär då jag hade det när jag var gravid. Denna åkomma är något jag tycker är helt onödig, men jag vet att det har en naturlig förklaring. Mig! Jag kommer ihåg att jag knaprade några stora vita tabletter som bildade skum i munnen då jag var gravid. Jag minns också hur obehagligt jag tyckte det var och hur det där skummet stod mig ända upp i halsen efteråt. Var kanske meningen i och för sig :)

Hur som helst så gick jag in på nätet och sökte lite självhjälp när det gäller halsbränna. Följande kloka ord kom då fram.

Egenvård

• Undvik större måltider och mycket dryck, särskilt sent på kvällen.- Tror inte jag äter några enorma portioner, men visst ska jag minska lite på dem ändå. Sent på kvällen, tja ofta en kopp te och knäckebröd. Varning varning!
• 
  
• Undvik sådant som du märker irriterar, till exempel stark mat och beska drycker som grapefruktjuice.- Skulle aldrig i min vildaste fantasi käka något som innehåller grapefrukt. Stark mat äter jag inte heller ofta så det går bort.
• 
  
• Viss mat neutraliserar syran, som mjölk, yoghurt och filmjölk.- Ok, mjölk dricker jag en hel del, bra bra!
• 
  
• Ät på regelbundna tider, lägg gärna in något mellanmål, undvik sena kvällsmål.- Hur sjutton ska man kunna äta regelbundet när man både jobbar och lever oregelbundet. Men jag äter med jämna mellanrum, i alla fall när jag är ledig. Och mellanmål, jag borde äta mer frukt. Jag köper alltid hem en massa frukt men ser bara till att barnen äter av den. Skärpning!
• 
  
• Se över ditt kaffe- och tedrickande om du märker att detta irriterar. - Dricker 2-3 koppar te per dag. Ingen fara skulle jag tro.
• 
  
• Undvik tunga lyft och kraftiga framåtböjningar.- Tunga lyft ingår i mina arbetsuppgifter, eller det gör det kanske inte, men det förekommer i alla fall.
  
• 
  
• Du kan prova att ligga högre med överkroppen genom att höja sängens huvudända med till exempel några böcker under sängbenen.- Kommer aldrig på frågan. Jag måste få ha min plattkudde, mjuka höga pluffsiga kuddar funkar inte på mig.
• 
  
• Sluta röka och var försiktig med alkohol.- Jag har ju inte ens testat att röka så där känner jag mig lugn. Alkohol, ja i snitt ett glas vin i vecka, ibland två. Njae kan nog inte vara det heller.
• 
  
• Gå ner i vikt - övervikt är en känd riskfaktor för halsbränna.- Wow, vad var det jag trodde. Jag är såååå medveten om att jag borde minska en sisådär 6-7 kg i vikt, men var hittar man den motivationen när allt annat står en upp över öronen. Nä det är inte synd om mig, inte så jag menar. Men det vore coolt om man kunde köpa lite motivation på apoteket eller så. En burk motivation tack, och så vips är man igång med en trevlig och koncentrerad viktminskning.

När jag var och handlade här om dagen så stötte jag plötsligt ihop med en gammal arbetskamrat, tillika konsulent på Viktväktarna. Vi pratade en lång stund, men under hela samtalet kom tanken titt som tätt på vad hon egentligen tyckte om det som låg i min kundvagn. Jag höll som flitigast på att handla både till fikat jag skulle ta med till jobbet och till symötet. I vagnen fanns vispgrädde, smör, ananas på burk (med massor av socker i), halstabletter till stortjejen och nyponsoppa, men en hel del grönsaker också förstås. Fast just i den stunden när jag stod där tänkte jag enbart på alla socker- och fettkällor som fanns i min vagn och vad matpolisen framför mig egentligen tyckte. Nu är det ju så att min gamla arbetskamrat struntade fullständigt i vad jag handlade, hon verkade mest glad över att få träffa mig efter så många år. Och som väl var så betedde jag mig inte så knasigt att jag började be om ursäkt och förklara varför jag handlat det jag gjort.

Det trista var att inte ens hon som är den mest positiva och lättsamma man kan tänka sig, fick mig motiverad. Jag får allt söka nya källor till var man hittar motivationen. Återkommer om jag finner den. Kanske ska höra med Carro, hon verkar ha hittat den och behållt den.

Utvecklingssamtal

Måste bara berätta om min stortjej. Igår när vi kom hem från stan smet hon som vanligt upp på sitt rum direkt. Hon satt där uppe och pysslade vid sitt skrivbord och jag fixade med middagen nere. När hon inte kommit ner och inte gjort minsta ljud ifrån sig på två timmar smög jag upp till henne. Knackade på och frågade vad hon gjorde.

- Jag har samtal här inne, svarade hon med en låg stämma.
Hon har vad??? Fattade först inte, men när jag såg skrivbordet förstod jag.

För två veckor sen var hon och jag på utvecklingssamtal med hennes fröken på skolan. Fröken la då fram fyra olika papper varpå hon ritade fyra olika figurer på dem. Det var en glad, en ledsen, en arg och en rädd. Efter det gick vi i tur och ordning igenom varje ämne min dotter har i skolan och hon fick lägga varje lapp där hon tyckte den passade in bäst. Utefter det pratade vi om hur det fungerar i skolan och vilka olika ämnen hon gillar osv.

Det var alltså utvecklingssamtal hon hade på sitt rum igår när jag kom in. För dockorna!
Hon hade gjort vars ett papper till alla dockor hon har. Alla dockorna satt prydligt uppradade i sängen, sen tog hon en docka i taget och tog fram till skrivbordet där hon satt. Där plockade hon fram rätt dockas papper och började lägga lappar och prata med dem. Jösses vilken intensiv lek. Det är ju inte några dockor hon har heller, det satt säkert ett 15- tal i sängen i väntan på "samtalet". Jag lät henne vara och när hon senare kom ner så antar jag att alla dockorna fått sin tid hos henne, i annat fall så fortsätter hon säkert i eftermiddag. För det få inte vara orättvist, hur skulle det se ut?

Mitt symöte

Veckans symöte hos ingen mindre än mig själv är avslutat och går till historien som en mycket trevlig tillställning då vintern går mot vår. Jag satte fart redan klockan halv sju på morgonen och vid nio var det mesta färdigt. I matväg alltså. Huset såg ut som hej kom och hjälp mig, men efter en stunds donande av mig och maken så var allt klart. In i minsta detalj (finns nån som har hakat upp sig på att jag tänder ljus i badrummet ;)

Jag och lilltjejen åkte på eftermiddagen ner till den lilla staden för att gå på begravning, något jag inte har mycket erfarenheter av. Har endast varit på begravning en gång tidigare. Men den stunden igår var mycket fin och väldigt lugn. Solen lyste genom molnen och det blev många fina minnen att ta med sig mitt i allt det sorgliga.

När sytanterna senare på kvällen kom lunkande längs vår grusväg i mörkret blev jag riktigt glad. Inte en endaste liten tant som körde bil. Vet inte vad det kan betyda med närmare eftertanke. Kanske att vår lilla grusväg är under all kritik och att de är rädda om sina bilar, kanske de hade svårt att komma fram till vem som skulle köra. Eller var det bara så att de fått nys om min nyinköpta bag in box från dagen innan och att de absolut inte ville gå miste om ett glas rött till middagen. Tja så måste det ha varit. Vilka goa tanter alltså.

Av någon anledning hade jag fullt upp att styra med i köket. Och ännu en gång blev det här med fotografering lidande. Jag som skulle ta kort på min Mexicoskål jag fått av B och C. Den är så tjusig att jag nästan får tuppaskinn (gåshud, ståpäls). Så fin är den faktiskt.
Jag gjorde en rejäl sallad i den och det hade varit på sin plats med en kameras blixt där. Men man kan ju inte ha huvudet med sig jämt. Men kanske nån gång :)

På tal om sytanterna så var de för roliga. En hade pannlampa, en hade reflexväst och en hade en gammal cykel. Vad de andra hade har jag ingen aning om, men jag hoppas de kom helskinnade hem hela bunten.
Ska tillägga att jag överhuvud taget inte hade framme min lilla möss stickning under gårdagskvällen. Funderar på att köra ner och lämna den till granne S, det verkar gå lite snabbare att bli färdig om man gör så.

Torsdagen den 19.e är det min tur att ha "symöte". Jag tog mig en tur till det lokala Systembolaget idag och införskaffade mig en stycken bag in box till alla tanterna att dela på. Jag har hört att man syr nåt så in i vassens bra efter ett glas rött, men bara ett.

Givetvis var det fler affärer som fick besök av mig idag. Den trevliga ICA butiken med personalen som jag är så väldans nöjd med, där handlade jag en del. Lidl brukar ha så fin grönsaksavdelning så där handlade jag lite sallad och så. På blomsterhandeln köpte jag fyra stycken vaktelägg som ska finnas som prydnad på mitt bord nu när det börjar bli vår...... och påsk. Jag tycker de är ursöta dessa små ägg, och alldeles rediga (riktiga) är de också. Jag ska försöka hinna med en tur till ostvagnen som finns på det lilla torget imorgon också. Osten som säljs där är något utöver det vanliga. Får nog bli en bit getost till mig själv tror jag, kan jag ju vara värd :)

Imorgon ska jag gå på begravning, och dessförinnan vill jag besöka blomsterhandeln för att köpa några rosor från mig och barnen. Jag som bara varit på begravning en gång tidigare känner mig konstigt nog bara lugn och tillfreds med tanken, vilket känns skönt.

Ett möte till handlingarna

Då har jag återigen varit med när alla i personalgruppen lägger flexschema. Jag säger bara, helt otroligt!!!
Jag kan inte förstå hur något så svårt kan gå så lätt. Sex personer lägger upp sina önskescheman för sex veckors tid. Vi börjar sedan med att bestämma vilka helger vi ska jobba varpå vi efter det går på alla vardagar. Flexibla gänget borde vi kallas, för jösses va det går undan. Själv sitter jag och bläddrar i min ganska rejäla almanacka både avigt och rätt för att hänga med i tempot. Gång på gång inser jag att jag inte hinner få upp rätt veckosida förrän passen som disskuterades redan har löst sig. Jag fnissade och kämpade på och när allt var klart hade jag hamnat nio timmar plus. Inte illa alls med tanke på att jag förra perioden låg minus 20 timmar efter schemaläggningen.

Dessa 20 timmar jobbade jag ifatt de första tre veckorna, inte undra på att man är trött ibland :)
Jag valde idag att direkt plocka bort en dag, perfekt tyckte jag och det tyckte tjejen som fick min dag också.
Förutom att mina arbetskamrater är hejare på att lägga flexschema. De är helt otroliga på att fika också. Alla (utom den nya tjejen) är riktiga fikagalningar. Så fort man bara nämner ordet fika så lyser det i ögonen på dem allihop. Det är så skoj att ha med sig kakor, pajer och andra godsaker till dem. De beter sig nämligen lite som barnen på julafton, och de ljublar om man lämnar kvar resterna (de få som blir) till dem som jobbar kvällen. Nackdelen med det hela är att jag själv också mumsar i mig av div. farligheter.