Ulltussarna är nu de mest underbara små varelser man kan tänka. Jag är så glad att jag mer eller mindre tvingat (även om de oftast gjort det frivilligt) ut småtjejerna i garaget för att dagligen gosa och kela med de små. För visst vill man ju ha en riktigt tam och gosig kissemiss om man ska skaffa en. Och är det några som kan vänja kattungar vid de mesta så är det småtjejerna.
Vilsa som tidigare inte riktigt förstått vad man ska ha de små ulltussarna till har nu börjat acceptera dem och är inte lika avvaktande mot dem. Till och med en puss bjuder hon på nu, snällaste hunden. Tänk vilken tur vi har som får vara med om dessa små ögonblick. Härligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar