Vi rullar vi rullar......

Jag kan inte annat än konstatera att jag fortfarande är proppmätt ikväll.....efter ett dignande julbord på detta mysiga gästgiveri. Vi har i eftermiddag varit iväg och haft det gott och trevligt tillsammans med makens syskon med respektive. Svärmor fyller hela 75 år på tisdag och detta var en uppskattad födelsedagspresent från oss till henne.

Vi har mumsat på diverse godsaker och som vanligt när det gäller julbord äter man alldeles för mycket och knorrar sedan över hur mätt man är. Jag hittade några små favoriter på bordet, där de kalla rätterna hamnar höst på listan.

* Västerbottensill- lika god som den låter
* Dragonströmming- var jag något skeptisk till men den var mmmmm
* Citronsill- får mig osökt att tänka tillbaks på alla de julbord jag jobbade på den lite större
stadens stadshotell.
* Gravad lax- jag älskar verkligen riktigt gravad lax
* Salamikryddad tonfisk- jag tror den hette så. Helt fantastisk var den, vilken smak....... den var
nästan nr 1 idag tror jag.
* Stuvad grönkål- jag åt inte så mycket av det varma men den var mumsig
* Chokladmoussen- på gottebordet fann vi denna "lägga sig som bomull i magen- dessert"

Givetvis fanns det jättemycket annat gott, men dessa små rätter har nog fått en extra plats i mitt matminne tror jag.......

Eftermiddagen avslutades med julunderhållning från en lokal gospelkör, mycket fin julmusik. Innan det var dags att rulla ut fick vi besök av ingen mindre än tomten. Barnen fick gå fram och ta emot vars en godispåse.

En höjdarsöndag för oss alla, inte minst för svärmor.

Myslördag.....

Efter en hel dag på jobbet har jag tillbringat första delen av kvällen med familjen, först en god kvällsmat och efter det "Så mycket bättre" i tv- soffan.

Nu har småtjejerna somnat och jag har smugit mig ner i timmerrummet framför datorn och bredvid julgranen. Tänt en massa ljus och bara njutit, med sällskap av en kopp te och nygjord chokladkola. Som vanligt Leilas recept på smörkola, den blir sååå god. Tog några droppar pepparmint i smeten vilket blev riktigt smaskigt.

När jag sitter i just detta rummet vid just denna tiden på året, inser jag hur mycket jag älskar vårt gamla hus. Det är något speciellt, förmodligen något som sitter i väggarna på ett gammalt 1800- tals hus, charm kallas det visst....

Maken har nu börjat måla de gamla timmerväggarna vita. Ett beslut som "bara" tagit mig 11 år att fatta. Har man en gång målat dem finns det ingen återvändo. Vi har precis börjat och första två väggarna är bara grundade, men ett litet smakprov syns på bilden med halvmånebordet.

Imorgon väntar ett härligt julbord på ett gästgiveri en bit söderut. Svärmor firar i veckan
75- årsdag vilket vi ska fira med att tänja ut magarna ordentligt. Tur att hon blev så hejdundrande glad över att få åka iväg med sina barn så här den fjärde advent. Vi hoppas på många goda smakupplevelser och en trevlig eftermiddag.

Nu är granen klädd och klapparna inhandlade.....

Igår morse hade jag och småtjejerna en riktig mysmorgon. Båda två var lediga från skolan då vi hade en viktig tid att passa i den lite större staden. Vi startade morgonen med att klä vår lilla gran. Ja den är verkligen liten, men med tanke på vårt gamla hus takhöjd är det vad vi får in.

Vi var alla tre så hiskeligt nöjda med vår gran när vi var klara och efter att ha lyssnat på Dogges "En bling bling jul " tillräckligt många gånger.

Det viktiga besöket i den lite större staden blev som vanligt helt fantastiskt, men nästan strået vassare än tidigare. Höjdarträffar med människor som berör och berikar. Lyckliga mig!

Eftermiddagen tillbringade vi bland butiker och julklappspapper. Småtjejerna var lovade en peng som skulle användas till att köpa övriga familjemedlemmar vars en julklapp. De fick själva klura och bestämma vad som skulle inhandlas och båda var väldigt engagerade och gick in för detta till fullo.

De fick ansvara för att presenten blev betald, inslagen och namnetiketten påskriven. Tänk vad en liten liten gåva kan kännas betydelsefull att få ge bort. Inga stora pengar, men med mycket kärlek.

Goa hemgjorda isterband..... det är grejer det!

Förra helgen tillverkade vi Småländska isterband här på landet. Jag tog flera bilder under korvstoppningen men ärligt talat så var det inte det mest bildsköna objekt jag fotat. Tjocka råa gråa korvar i långa banor gör sig inte riktigt på foto.

Men nu har isterbanden hängt på tork nere i byagrannarnas pannrum några dagar och för mig är det den bästa och främsta delikatessen på julbordet.

Jag blir alldeles lycklig när jag tänker på alla isterband jag fått mumsa i mig, först från farmors tillverkning sedan från mamma och pappas. Åhh så goda de är! Och mina blev riktigt bra de oxå om jag får säga det själv, och det får jag ju.

Till dessert förra söndagen och istället för tårta till lillebror gjorde jag hallonpannacotta, något som gjorde sig något bättre på bild......

Julgranen fixad och hemkörd......

Natten som var tillbringade jag mest med att hosta, hosta och hosta. Fy och blä, nu är jag trött på den här förkylningen. Det blev ingen "gå upp tidigt och fixa och dona i köket morgon" utan en mer "jag känner mig nästan bakis utan att ha druckit en droppe morgon".

Hur som helst så fick jag lite superduper bra hostmedicin av en vän och den gjorde susen det vill jag lova.

Dagen blev sedan precis så bra som jag hoppats. Maken och stortjejen cyklade ner till byagrannarna för att tillsammans med dem och många andra bege sig ut på den årliga julgransjakten i de stora markerna. Jag var med lilltjejen på fotbollsträning under tiden och hade faktiskt lite roligt åt min man som skulle försöka hitta en gran som passar mig. Jag är väldigt gran- kräsen även om jag jobbar hårt med att jobba bort det. Han både ringde mig och skickade bilder på passande granar trots att jag gett honom fria händer, ett bra sätt att släppa kontrollbehovet på. Det slutade med att han fick med sig två granar hem istället.

Hela gänget bjöds därefter på det traditionella julfikat bestående av massor med godsaker, allt hemgjort som vanligt. Hemstöpta ljus på bordet, hemstoppad älgfärskorv och rådjurslår rökt i den egna röken, hembakade knäckebröd och jättegod fikonmarmelad gjord på färska fikon samt mycket mer. Ja de är ju gedigna byagrannarna.

Till saken hör ju oxå att vi var 35 personer där och ändå fattades sju stycken.

Under eftermiddagen har vi pysslat med lite av varje...... polkagrisknäck och Leilas smörkola, samt mina favvisar Rocky road blev det i godisväg. Maken har börjat måla väggarna vita i timmer- rummet så nu finns det ingen återvändo. Kommer bli hur fint som helst.

Hoppas energin infinner sig så jag kommer upp i god tid imorgon och kan börja pyssla lite, med julmusik i bakgrunden och Vilsa bredvid mig. Mys!

Äntligen helg.....

Åhh va jag har sett fram emot den här helgen. Inte av någon speciell anledning, men efter 5 veckor utan helledig helg så njuter jag nog lite extra med familjen. Veckan har varit kantat av lite attjo o lite prosit o en hel del jobb.

Maken är ikväll iväg på julkul med sitt jobb och jag och tjejerna har haft myskväll här hemma med vinden vinande i knutarna. Stortjejen önskade exotisk planka och med det menar hon ett stort fat med massor av frukt, lufttorkad skinka, brieost och annat smått o gott. Vi mumsade så bland allt gott.

Imorgon är vi bjudna ner till byagrannarna på julgranshuggning i storskogen. Efter det träffas vi och dricker glögg och äter skinkmacka, så himla mysigt. Dessvärre vet jag inte var vi ska få plats med vår julgran i år, nu när jag bytt ut både soffa och matmöblemang. Får väl leta efter en liten liten gran....

På söndag ska vi göra egna isterband, något som min farmor alltid gjorde till jul när jag var liten. Mina föräldrar tog över denna tradition och även jag gjorde egna under några år. Men nu är det länge sen och är det något jag saknar vid jul så är det just dessa favoriter.

Imorgon fyller även min bror år och som vanligt vill han inte firas. Men för att göra honom lite extra glad har jag lovat att bjuda på crèpes.....

En härlig helg att se fram emot med andra ord. Nu ska jag krypa till kojs och ladda för en tidig morgon i mitt kök innan övriga familjen vaknar.

Pyssel och gamla stolar......

Idag fick jag med mig maken och stortjejen på en liten biltur genom den djupa skogen. Återigen hade blocket pockat på min uppmärksamhet och idag var det gamla fina stolar som fick flytta hem till oss. Även en kökssoffa som ska stå i vårt vardagsrum inhandlades. Just nu känns allt väldigt mycket gammal furu i det timrade rummet, men med tiden kommer vissa delar bli vita och andra få behålla sin nötta fina yta.




Förra helgen hade vi pysseldag med våra vänner i byn på andra sidan om den lilla staden. Vi brukar pyssla en kväll varje år innan jul och det är alltid lika trevligt. Männen var de första åren väldigt energiska med att pyssla, de gjorde nämligen egenhändigt kryddad snaps med olika smaker. Tyvärr så har flaskorna efter jul hällts ut då ingen egentligen tyckt om innehållet.

I år testade vi på att nåltova såna här fina tomtar istället, riktigt skoj och inte alls så svårt. Barnen gillade det och trots att några nålar gick sönder i början så samsades alla goa barn och producerade som bara den.

Platt som en sockerkaka.....

Idag har jag nog kommit på en negativ sak med min Kitchen aid. Jo faktiskt, jag vet att det låter otroligt men det måste bero på den.

Jag och lilltjejen skulle slänga ihop en sockerkaka med saffran vilket vi gjort innan utan minsta konstighet. Idag använde vi (självklart) vår nya maskin till vispandet. När det sedan var dags för mjölet att blandas i så gjorde jag det man inte ska. Jag satte igång vispen på 1.an..... sakta sakta vispades smeten runt några varv.

Förmodligen var dessa varv alldeles för långt ifrån receptens betydelse av blanda. Men vadå, det brukar funka med den vanliga elvispen att bara vispa runt några varv lite försiktigt. Har man bråttom (vilket vi inte alls hade) så blir det allt lite bökigt att börja blanda för hand. Något som jag i fortsättningen alltid kommer göra. Så efter hundratals lyckade sockerkakor kan jag inte komma på något annat än att min KA är alldeles för bra, eller för stark, eller kanske bara för suverän för att klara av att blanda runt min sockerkakssmet utan att påverka den negativt.

Sockerkakorna blev något platta, ganska smöriga, väldigt knapriga och otroligt goda. Med andra ord inget att ta med till fikat på jobbet imorgon.

Vi komma vi komma från pepparkakeland.....

Årets pepparkakshus är färdigt och står på vårt halvmånebord mellan ljuslyktorna. Det här året övergav vi Non stop och Smarties och det fick istället blir Ahlgrens julgranar som pryder taket.

Tanken var först att byta mall och göra ett nytt hus, men det går inte. Jag kan helt enkelt inte överge det superfina husen som har gjorts av mig sedan 1994. Däremot gjorde jag en tabbe och bytte ut degen mot ett nytt recept. Jättegoda peppisar men inget vidare till att göra hus av.

Så det blev i år lite av ett Villa villerkulla hus, snett och vint men ganska charmigt. Som grädde på moset brände jag fingrarna på det superdupervarma smälta sockret vid ihopsättningen. Men nu står det här och pryder vårt julehem. Härligt!