



Men nu har isterbanden hängt på tork nere i byagrannarnas pannrum några dagar och för mig är det den bästa och främsta delikatessen på julbordet.
Jag blir alldeles lycklig när jag tänker på alla isterband jag fått mumsa i mig, först från farmors tillverkning sedan från mamma och pappas. Åhh så goda de är! Och mina blev riktigt bra de oxå om jag får säga det själv, och det får jag ju.
Till dessert förra söndagen och istället för tårta till lillebror gjorde jag hallonpannacotta, något som gjorde sig något bättre på bild......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar