En härlig lördag ligger nu bakom oss. Ett gäng grabbar i den lilla staden österut planerade för länge sen en cykelfest i den lilla staden. Inbjudningarna skickades ut runt jul nån gång och igår var det alltså dags att verkställa alla planer.
Ca 200 personer skulle trampa runt på cyklar i den lilla staden. Det kan inte ha varit helt enkelt att få ihop allt med alla dessa människor, men det måste jag säga att grabbarna fixat galant. 100 par skulle alltså ta sig till tre olika adresser vid tre olika klockslag. Det skulle intas förrätt, varmrätt och dessert på olika ställen och alla bosatta inom tätorten hade fått i uppgift att tillaga någon av dessa rätter till ca 6-8 personer.
Vi började vår tripp med att cykla längst ner i bortre änden av den lilla staden. Värdparet som tog emot oss hade lånat sina föräldrars hus då de själva numer bodde i huvudstaden och bara åkt hem för festen. Föräldrarna hade samtidigt släktkalas i huset, så det var riktigt gott om folk och bra stämning. Min make kom tidigt på lördagsmorgonen på att han missat att anmäla sin skaldjursallergi, hmmm. Vi kom på att sannorlikheten att man får något med skaldjur till förrätt är ganska stor, men det hade ju bara varit att förklara läget i så fall. Turen föll på hans sida och vi blev bjudna på en riktig vårförrätt. Kokt färsk sparris och melon inlindat i parmaskinka och till det en balsamicovinegrette. Mums, o jisses va vi åt. Alla var nog ganska hungriga tror jag.
Kvart i sex fortsatte vi vår cykeltur mot andra sidan staden. Vi knackade på dörren till ett litet hus som vi aldrig lagt märke till innan. Två personer vi känner lite halvt om halvt öppnade dörren och vi såg nog mest ut som två fån tror jag. Bor ni här??
Nä då, de hade lånat huset av någon väns föräldrar, som i sin tur själva varit på cykelfest tidigare och verkligen älskade upplägget. Nya människor droppade in och strax var det dags att inta varmrätten. En varmrätt som i och för sig var kall, men åhhh så god. En potatissallad med sparris, fetaost och annat gott. Till det en kyckling med ruccolakräm. Mums igen! Gott vin fick vi även här och tiden gick rysligt fort.
Snabbt trampade vi den lite kortare biten till dessertadressen. Åhhh ska vi in i det huset, var min första reaktion. Ett hus man kört förbi åtskilliga gånger och faktiskt undrat lite över hur det ser ut inuti. Mycket trevligt värdpar här, lättsamma och pratglada. Vi satt i deras jättefina uterum och mumsade på pannacotta med hallonsås. Maken och jag kände oss riktigt unga i sällskapet och lyssnade mest till alla ivriga diskussioner de höll i. Vi fick en mumsig likör där, men jag tog aldrig reda på vad den hette. Påminde om Baylis eller Doodleys i konstistensen men den var helt vit. Jag som inte brukar vara förtjust i sånt tackade tom ja till ett halvt glas till. Tiden rann iväg och helt plötsligt var klockan tjugo i elva. Oj då, festen i den större lokalen började redan vid tio och här satt vi och blarrade.
Vi drog oss bort mot den gemensamma festlokalen och möttes av hur många glada partymänniskor som helst. Tänk att samla så många småbarnsföräldrar på ett och samma ställe. Ett lokalt band spelade ösig musik och det var discodans för hela slanten som gällde. Något som inte jag känner mig speciellt bekväm med längre. Men att bara stå och kolla in alla människor som festade loss och prata med en och en annan räckte gott för mig. Vi bjöd våra värdpar på drinkar eftersom vi själva bor så långt från stan och därför fick vara friåkare denna kvällen. Klockan ett kände jag mig väldigt nöjd med kvällen och insåg att det är mycket ovant att över huvud taget vara uppe så här sent. Jag tog sällskap med vännerna H och J hem till mina svärföräldrars hus där vi skulle sova.
En mycket lyckad kväll hade vi och hu vad man inser att världen är liten ibland. När alla pratat en stund med varandra inser man att det finns band mellan var och varannan människa i den här lilla staden. Men skoj var det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar