onsdag 27 maj 2009

Lite som att vänta barn.....


Idag på förmiddagen tog jag med mig tjejerna in till stan en stund. Vi hade en del ärenden att uträtta och innan vi intog lunchen på den delikata röd-gula restaurangen så besökte vi en djuraffär. Jag har aldrig tidigare varit inne i den här affären, men tänkte att det vore kul för tjejerna att vara med och se ut halsband och koppel till lilla Vilsa innan vi får hem henne.

Jag bad damen bakom kassadisken om lite hjäp när jag skulle välja halsband. Ville helst ha ett ställbart då jag är mycket väl medveten om hur snabbt de här små krabaterna växer. Jag hittade bara två olika med hoppade inte direkt högt av glädje då de endast fanns i färgerna knallrosa och knallturkost. Frågade damen om de fanns i några andra färger men det gjorde de inte. Istället började jag fingra på ett annat halsband, ett ganska brett, tjockt vadderat och med liten "strypeffekt" på. Frågade damen om hon trodde att ett sånt skulle funka, eftersom det var så mjukt och rejält. Damen spände ögonen i mig och hasplade spydigt ut- Det måste du väl förstå att du inte kan köpa ett halvstryp till en liten valp!!!
Låter inte så allvarligt när man skriver det, men hade ni sett henne hade ni förstått. Hon pratade till mig som om målet med mitt ärende i affären var att köpa ett strypkoppel och åka hem och plåga min lilla valp. Hua vilken människa. Följden blev att jag bet ihop, men högt och tydligt sa till mina tjejer att vi åker till den andra djuraffären istället och köper koppel där.

Kalla mig gärna grinig, men sånt här är något som inte alls faller mig i smaken. Jobbar man i affär så ska man vara lite artig mot sina kunder. Man kan absolut säga som man tycker och känner men på ett finare sätt. Egentligen bryr jag mig inte ett dugg. Jag åkte till den andra affären och fixade både koppel och vattenskål och blev jättebra bemött med mina frågor. Kan ta ett tag innan jag går tillbaks dit igen bara :)
Men jag är inte bitter.......

Förresten så var det först idag jag känt den där riktiga känslan när det gäller Vilsa. Allt blev så tydligt nu när jag köpte koppel o så. Som när man köpte de första bebiskläderna då man var gravid, så kändes det. Och fatta hur nära det är nu.....woooow. På fredag är det en vecka, EN ENDASTE LITEN VECKA kvar. Jisses så skoj det ska bli.

2 kommentarer:

Karin sa...

Vilken otrevlig människa du råkade på :( Bra att du gick till en annan affär o fick det du ville ha. Vilsa hälsar att det är mycket bus nu för tiden o att matte nu tar oss till andra hörn i trädgården för att rädda vad som räddas kan i rabatten???? Perenner?? Är inte det sånt som kommer nästa år igen???
Kram från oss

blenda sa...

Karin: Ha ha, ska bli hiskeligt kul att se hur hon reagerar i landen här hemma. Här ligger det nämligen oftast ett par hönor bakom blommor och buskar :)
Klart perennerna kommer igen, och skulle de inte göra det så har ju valparna åtminstone haft kul. Så ser jag på saken :)