Ljuvligt väder idag också....

Vi njuter som bara den av det härliga vädret som äntligen nått fram. Tyvärr har jag inte semester än utan får vänta två veckor till. Nu håller jag tummarna allt jag kan för att det ska bli lite vackert väder även då.

Igår kväll var vi hos vänner i en stuga vid havet. Barnen badade men jag hade inte ens med mig badkläder. Däremot hade jag kjol och vattentåliga sandaler så jag promenixade ut en bit i vattnet och lockade till mig Vilsa. Hon skuttade glatt ut till mig och kan ni tänka er..... hon tog sina första simtag =) Matte blev alldeles lyrisk och tyckte verkligen att händelsen var något stort att minnas. Tyvärr tog jag ingen bild av henne (var lite orolig att jag skulle tappa min nya mobil i vattnet =)
Men å andra sidan kommer hon förmodligen simma tusen och åter tusen gånger så fort vi kommer i närheten av vatten.

Idag har jag för första gången duschat henne med schampo. Som jag säkert skrivit innan tycker Vilsa det är jätteläskigt med stengolv. Har jag med henne på jobbet och vi kommer till en trappuppgång med stengolv så går hon inte in. Sååå otäckt! Att hon sedan mer än gärna ligger och sover på klinkerplattorna i vår hall har hon nog inte tänkt på. I badrummet har vi också klinkers på golvet och de var tydligen otäckt läskiga även de. Vilsa såg ut som Bambi på hal is och var stel som en pinne under hela proceduren. Men ren blev hon och glad var hon efteråt.


Ps. ska tillägga att det är maken som tagit de fina bilderna =)

Vilken härlig dag tra la la laaaa..

Vilken dag jag har haft!
Imorse kom kusinens sambo N och två av deras barn hit med sin traktor med skogsvagn (eller vad det heter). Vi hade beställt lite ved av honom och när han ändå skulle köra hit det så tog han med sig tre enorma säckar med sågspån. Inga svarta plastsäckar här inte, de här säckarna rymmer en kubik var. Oj va jag kan städa och göra fint hos hönsen nu nån dag.

När N skulle köra hem hade vi sedan tidigare fixat så stortjejen skulle åka med deras dotter, tillika sin kompis hem igen med traktorn. Maken, lilltjejen och jag skulle åka till den lite större staden österut för att shoppa lite.
Men innan traktorlasset drog iväg hade även lilltjejen önskemål om att få åka med och leka. Inga problem sa N och fick med sig fyra barn i traktorn hem. Hux flux så hade maken och jag ordnat egentid i stan några timmar. Hjälp, när hade vi det sist?? Och vad gör man då måntro?

Vi åkte en vända till den gigantiska butiken där de säljer allt inom teknik och sånt. Jag hade redan innan vi åkte dit bestämt mig för att byta till en ny mobil. Min gamla hade många år på nacken och har fungerat kanon hela tiden, men nu kändes det liksom moget för att investera i en ny. En svagt rosametallic =) såååå fin! Och det braiga med den är att den tar helt okej bilder och att man kan blogga ifrån den. Så det måste jag lära mig nu, och så kommer det bli lättare att ha kameran med sig var man än är. Nu har vi haft kameran med oss på många ställen, men eftersom den är ganska stor och klumpig är det inget man slänger ner i handväskan när man åker iväg någonstans.
Jag gick ut från butiken med min rosa telefon och kände mig riktigt nöjd och glad.

Maken och jag valde sen att sätta oss på en uteservering inne i stan. Solen sken från en klarblå himmel och det var nästan magiskt att sitta där med mannen sin, helt ensamma och bara kunna prata i lugn och ro.

Ikväll har vi varit bjudna till en av makens arbetskamrater med familj. Familjen kommer från Thailand och vi blev därför lovade att få njuta av thailändsk mat. Och njuta är ju bara förnamnet, för jösses så gott det var. Lite med glimten i ögat berättade de att det egentligen var barnmat hon lagat då maken tidigare talat om att jag inte är förtjust i mat som är alldeles för stark.
Vi fick en jättegod soppa till förrätt med en smak ljuvlig som bara den. Sen hade hon gjort min favoriträtt till varmrätt, något som jag inte vet vad det heter på thailändska. Men den innehåller kycklingfilé, röd currypasta, cocosmjölk och en massa annat smått och gott. Till det fanns det givetvis ris, men även någon nudelsallad ( även den jättegod) och thailändska omelettrullar fyllda med köttfärs.

Som vanligt när jag äter den typen av mat så blev jag alldeles för mätt. Så där mätt så man nästan mår lite dåligt av det men man kan ändå inte låta bli. Och så gott tycker jag det är med thai- och kinamat. Världsbäst!!

Men vilken dag vi har haft, det enda som saknas är tiden ute i solen och lite solbränna därtill. Fast det får det bli en annan dag, jag har ju inte semester än på ett tag =)

Det är såsen som gör det.......

När jag för många år sedan jobbade i köket på stadshotellet i den lite större staden, blev jag helt överförtjust i en matberedare som fanns där. Den vi hade i köket där var röd och den var så in i vassens bra. Jag har sedan dess önskat mig en sån i mitt kök, drömt om den osv, men eftersom den kostar 5000:- så har det aldrig blivit av att jag prioriterat en sån. Det är ju för sjutton en halv hund =)

Det jag minns bäst från tiden med matberedaren i kallköket på Stadt var den hemgjorda bearnaisesåsen. En kall sås som görs likt en majonnäs och som är något utöver det vanliga. Jag gjorde på den tiden massor med satser av denna bearnaise och har inte hittat någon liknande någon annanstans. Även aioli gjorde vi och även den smakade himmelskt.

Igår när jag gick och småhandlade lite i den trevliga lilla ICA butiken kikade jag på såser att ha till den grillade kycklinge jag hade i min kundkorg. På hyllan fick jag se en hel serie med nya kalla såser alá Erik Lallerstedt. Hmmm tänkte jag, det här kan ju inte vara så illa om han kan tänka sig att ha ett eget varumärke i sitt namn. Jag köpte två burkar, en med bearnaise och en med limeaioli.

Jag dukade upp grillad kyckling, olika grönsaker i småskålar, lite nyplockade söta jordgubbar och så de här två burkarna med såser. Jag kan säga att jag gick igång fullständigt. Jösses så goda de var. Jag kan inte annat än att rekommendera dem till alla som känner sig manade. Finns sex olika sorter tror jag.
Det är inga smalvarianter det kan jag lova, men vad vore väl livet utan lite gott =)

Vilsas fredagsmorgon, duktig vovve!

Nu vet jag!
Vilsa är en apporterande hund =)
Det visste jag ju i och för sig hela tiden, men hon har inte visat det där intresset riktigt för mig tidigare.
Men nu på morgonen när vi tog vår promenad ner till brevlådan (som ligger en bit bort) lät jag henne, precis som Pepsi, bära en tidning i munnen hem. Eftersom hon inte är så stor så fick det bli ett väldigt tunnt reklamblad.
Hon tog det i munnen och jag berömde henne så in i bomben. Tur att ingen hörde mig när jag gick och fjompade mig längs grusvägen. Men Vilsa var duktig och bar den enda hem.
Att hon sen håller på att protestera ute i köket när jag sätter mig två sekunder hör väl inte hit.
Hon jobbar febrilt där ute, med att få min uppmärksamhet. Drar ut tidningar från tidningskorgen, hämtar skor och har allmänt trist.
Nä lika bra att gå ut till henne nu....

Ett par trädgårdsbilder........

Den fina zinkbaljan är bara så ljuvlig att plantera blommor i.

Mina metallhöns, jag kunde inte motstå dem i butiken.

Mitt lilla kryddland växer och frodas, men för tillfället använder jag alldeles för lite av örterna. Skärpning!

Vår enorma schersminbuske som varje år fascinerar mig så. Den är så vacker och doftar så gott.

Lilltjejen i baljan

I väntan på en egen badpool verkar den gamla badbaljan funka riktigt bra hemma hos oss =)
Man får inte roligare än man gör det....

Dammvana

Nu har Vilsa varit i kontakt med vatten på ett mer moget sätt. Inte bara tittat på det och på sin höjd doppat tassarna. Nix, nu har hon gått i och blött hela kroppen, försökt att fånga in små pinnar och så. Men det har inte blivit några riktiga simtag än, men det är nog bara en tidsfråga nu.

Igår när vi tog en liten promenad bort till dammen ramlade poletten ner och hon förstod hur hiskeligt skoj hundar tycker det är med vatten. Hon var helt sjövild =) och rusade från ena sidan till den andra på dammen, hela tiden i vattenkanten. Känns så lyxigt att ha denna lilla damm på så nära avstånd, även om vattnet inte är det klaraste och finaste än, men det blir det kanske längre fram.

Vilsa fick även bekanta sig med vår vattenspridare igår. Jisses, hon blev helt galen. Hon jagade den och gjorde allt hon kunde för att bita i de hårda strålarna. Undrar hur mycket vatten hon svalde egentligen??? Men hon hade inte kissat inne när jag kom ner imorse så det var nog inte så farligt.

För övrigt har hon blivit mer lyhörd och väldigt lätt att ha lös ute i trädgården (hönsen är ju instängda). Ibland när hon hittat något som roar henne mer än vanligt, typ kattbajs, kan hon för en stund verka fullkomligt döv. Men då räcker det att jag blåser i min visselpipa så kommer hon som ett skott. Kanon tycker jag.

Idag är hon hos kompisen Foxie medan vi jobbar. Perfekt att ha hundmänniskor omkring sig som kan ställa upp som hundvakt om det behövs.

Min måndag......

Vaknade kvart i sju i morse då stortjejen kom och kröp ner bredvid mig i sängen. Lite morgonmys hade vi absolut tid med och det är inte alltid man får den chansen. Vi låg och pratade lite om hur dagen skulle bli. Vi hade igår redan bestämt oss för att ta en tripp till det stora blå- gula varuhuset i staden österut. Stortjejen skulle få en ny bokhylla i sitt rum, en vit stabil sak som skulle rymma lite av allt hennes småplock. Men när vi låg där och fantiserade om möbeln och trippen till staden slog mig en tanke jag inte tänkt på ca ett år. Hunden!!!

Jösses, jag hade helt missat att vi måste fixa en hundvakt för att kunna åka iväg. Vi har ju redan vant Vilsa vid att följa med oss dit vi åker, som på midsommarafton då vi alla sov hos våra goda vänner J och H. Hon var med där hela dagen och så fort hon blev trött skuttade hon bara in och tog sin hundkompis filt och la sig till ro för att sova. Likadant på natten. Inga problem alls.
Men det är klart, jag tror inte att personalen på det stora möbelföretaget skulle jubla om jag tog med mig en 11- veckors hundvalp in och förklarade att jag inte hade någon hundvakt. Även om jag gärna skulle vilja det så fattar ju tom jag att det inte fungerar.
Så det blev dags att tänka snabba tankar där på morgonen. Ska vi ställa in och ta det en annan dag när maken är hemma? Skulle vi kunnat göra, men då hade jag haft en besviken liten dotter vid min sida. Att låta Vilsa vara i bilen var helt uteslutet då solen lyste från en klarblå sommarhimmel. Jag funderade en stund, sen kom jag ju på den fantastiska idén.

Min vän J brukar ju vara ledig varannan måndag. I och för sig har jag aldrig koll på vilka måndagar hon är ledig, men jag chansade och skickade iväg ett sms. Svaret kom att hon var på jobbet. Suck! Givetvis! Men efter det stod det att Vilsa givetvis var välkommen dit. Vännerna J och H har ett eget företag och på kontoret följer alltid deras egen hund med, en jaktlabbe modell genomgo =). Samma vove som Vilsa firat midsommar med och som hon trivs kanonbra med. Så hux flux var allt löst och alla var nöjda och glada.

Jag traskar före stortjejen nerför trappan och upptäcker att lilla Vilsa har hunnit jobba i det tysta sedan maken åkte kvart i fem. I köket hittar jag nämligen en finfördelad telefonkatalog, en tidning från makens jobb också den i småbitar, ett litet höganäskrus under köksbordet och en kökshandduk bredvid biabädden. Jisses va hon är påhittig vår hund, men va sjutton skulle hon med höganäskruset till? Kan ju inte ens vara speciellt skönt att sätta tänderna i, även ifall det kliar i dem =)

Som sammanfattning blev det en kanondag. Stortjejen fick hem sin nya möbel, J och H hade inte haft det speciellt jobbigt då Vilsa sov nästan hela tiden och jag fick med mig tre diskborstar och lite annat kraffs med mig från varuhuset. Så att jobba ikväll känns inte alls betungande. Speciellt inte när jag ska smyga ner till granne B på en pratstund efter jobbet ikväll.

Lite midsommarbilder från vår trevliga dag med goda vänner.....

Herr H sitter gränsle........

Tog en tur med den lilla gröna bilen då den behövde tankas (igen). Fick ett tips någonstans ifrån om att jag borde göra ett besök i den lilla stadens ridhus. Jag trillade av en häst för sisådär 12 år sedan och är inte speciellt intresserad av pollar numer.

Jag smög mig in och satte mig på läktaren och fick se min "manlige" vän, herr H sittandes på en av pollarna. En ljusbrun tjusig sak som var så lättriden att han lydde minsta vink ridskolläraren sa eller gjorde. Jo, så sa de som satt på läktaren i all fall. Och jag tror ju på allt jag hör, för jag har ingen koll på hästar alls. Och visst såg det ganska enkelt ut där han satt i den mjuka bekväma sadeln, herr H. Förstår bara inte varför han skulle envisas med att se så sur och allvarlig ut. Eller jo, det kan jag ju förstå. Det var hoppning på ridskolan idag och vår vän har enligt säkra källor varit GANSKA nervös inför detta. Lite roligt var det när jag fick se deras hinder, för så länge jag var där så låg hinderna (bommarna, fick jag lära mig att det heter) på marken. Men det är klart, herr H har lite problem med yrsel till och från så det kanske räckte med det.

Jag tycker i alla fall att han är riktigt modig, även om det är tämligen ovant att se denna karlakarl sittandes på ett stort djur iförd tajta små byxor och ridhjälm. Men det är ju skoj att han fortfarande har nya sidor att visa upp för oss, vi som trodde vi kände honom vid det här laget.

Nu är kransarna klara för kylskåpet över natten......

Midsommarförberedelser.......

Hoppas dagens skörd av vägkantsblommor samt lite extrahandlade blåklint och brudslöja räcker till fina midsommarkransar imorgon.......
Funderar lite på att göra dem redan ikväll och förvara dem i kylskåpet över natten. Gjorde det förra året då jag jobbade och de var (nästan) lika fina dagen efter. Jag lindade in dem i massor med blött hushållspapper, la dem i plastpåsar och in i kylen.

Vila varvas med korta bus- stunder.......

På väg till brevlådan idag.....

Dagen med fjädrarna......

På bilderna längst upp visar jag hur sällskapliga mina fjädrar kan vara. Helst vill de ligga två och två och ruva fram små kycklingar. De två dvärgkochinhönorna har legat tillsammans nästan hela ruvperioden, men jag delade av mellan dem här om dagen. Imorse upptäckte jag fyra små kycklingar. Det roliga är att kycklingarna tar sig genom kompostgallret och är en stund hos varje mamma. Känns som om jag lika gärna kan ta bort gallret. Har svårt att tänka mig att någon av hönorna skulle bli annat än glada och tacksamma. Och snart blir ju kycklingarna för stora för att ta sig emellan.

På bilden längst ner är det lilltjejen som blivit fullkomligt förälskad i de nyinflyttade Plymouth Rock kycklingarna. Hon plockar med dem, bär och donar. Och de är hur tama som helst, tack vare granne B såklart =) Den svartvita bilden är det lilltjejen som håller i en dagsgammal liten dunboll. Helt otroligt mysigt, och tänk va lyxigt vi har det.

Lillbagaren.....

Det känns som om döttrarna har ärvt min glädje till köket och bakning. Här bakar stortjejen kladdiga chokladmuffins helt på egen hand. Goda blev de oxå!

Måndag måndag......

Imorse gjorde jag just det där jag tänkte göra igår. Jag tassade ner i köket, fixade lite te. Tog ut Vilsa så hon fick kissa. Åt lite frukost på altanen, njöt av tystnaden och den fina utsikten. Sen gick jag in igen, satte mig på golvet och gosade med Vilsa. Och där blev jag kvar. Länge! Enda tills jag hörde små barnfötter röra sig på övervåningen. Det var lilltjejen som vaknade först, men strax därefter även stortjejen. De mumsade i sig sin frukost och det kändes väldigt skönt att slippa stressa dem för att hinna alla bestyr innan skolbussen kommer körande.

För nu är det sommarlov, allra första dagen idag. Stortjejen har dagen till ära börjat simskolan istället, och det anordnas så lyxigt så barnen får åka buss till simhallen i den lilla staden. Måndag- fredag i tre veckor, det kallar jag intensivträning. Ska bli skoj att se slutresultatet lagom till semestern =)

Under tiden hon var på simskolan passade jag och lilltjejen på att baka sockerkaka. Ni vet en sån där guldgul sockerkaka gjord på ägg från frigående höns......ja såna som får gå ute hela dagarna och vara så där hönsigt lyckliga. En sån sockerkaka gjorde vi.

Granne B tittade förbi för att jämföra mina fjädrar med hennes o på så sätt bli klokare i sina tankar om könsbestämning av fjädrar. Vet inte om hon blev klokare, men vi fick i alla fall en liten pratstund, och hör o häpna, vi pratade mest fjädrar.

När det gäller Vilsa så har hon en enorm förmåga att koppla av när hon är inomhus. Lika enorm som den är, lika enormt svårt har hon att koppla av utomhus. Grrrr!
Jag kan inte förstå att det kan vara så nedrans gott med skit av alla de slag, höns som katt verkar inte spela nån roll.
Nu har jag fått stänga in hönsen i hönsgården, då V tom har kommit på att man kan smita iväg för att käka detta elände. Blärk!
Får nog snart ta till plan B när det gäller henne, men i det här fallet har jag inte kommit på någon plan B än. Mer än att hålla henne ifrån det när jag inte har henne under uppsikt. Och att morra och fya när jag har henne under uppsikt.
Visselpipan fungerar bra och hon kommer både här och där när jag blåser. Ordet "sitt" har hon börjat fatta och mat är nog det bästa hon vet. Vi har också introducerat kvällsfilen för henne. Vår Pepsi fick lite fil varje kväll och verkade må gott av det. Så nu får Vilsa det oxå. Säkert gör det nån nytta :)
När det gäller apporteringslusten så har hon inte övertygat mig riktigt än om att hon fattar vad det är. Hon är inte speciellt intresserad av kastande föremål än, men det kommer säkert framöver. Hon är ju inte heller så gammal än och det är fortfarande en stor värld som ska upptäckas för min lilla krabat. Katterna busar hon med så fort hon får en chans, men de nosar mest och noncharlerar henne. För min egen del så måste jag erkänna att jag glömt bort hur mycket små valpar egentlige sover. Det känns som om hon sover jämt, eller väldigt mycket i alla fall. Men det gör de ju, småttingarna alltså =)

Ufokläckaren och ruvande dvärgar.....

Igår fick jag ett sms från granne B. Hon hade själv för ett par veckor sen ställt in en påminnelse i sin mobiltelefon. Det hela gick ut på att hon skulle påminna mig om att det snart är dags för kläckning i mitt hönshus. Suck! Vilken otroligt dålig koll jag har när det gäller sånt här, och vilken oooootroligt bra koll granne B har. Hon missar ingenting och hon kommer ihåg det mesta (utom att vattna blommorna)

Men hon skrev till mig att idag är det dags att dela på dvärkochinhönorna som ligger på ägg tillsammans i sin bur. Just det ja, tänkte jag. Någongång har jag hört att hönsmammorna kan bli elaka mot de andra hönsmammornas kycklingar ifall de är i samma bur allihop. Och det vill ju inte jag vara orsak till. Så igår kväll stack jag ut och delade av så att de fick varsen liten bur istället. Jag boade till och fixade dem en fin liten ruvplats var och de la sig belåtet på äggen. När jag kom ut senare på kvällen hade de flyttat med sig äggen och låg nu så nära varandra de kunde, trots att kompostgallret var emellan dem. Så söta, som små kära syskon.......fast de är nog syskon egentligen tror jag. Strunt samma, söta är de!

Granne B frågade mig oxå ifall jag lyst äggen i kläckaren än. Nä just det ja, det har jag ju inte. Hade det varit granne B som haft ägg i kläckaren så hade hon garanterat lyst dem ett par tre gånger vid det här laget. Men inte jag, nä sånt glömmer jag. Jag har haft fullt upp o komma ihåg att vända äggen morgon och kväll. Men något ansvar måste jag ju ta, tänkte jag. Så jag kilade upp i tv - rummet och hämtade en tjock svart filt. Sen gick jag ner och hämtade med mig makens universalficklampa som han fick i julklapp och som fortfarande sitter på rätt plats utan att ha fått ben att gå med. Jag satte mig på golvet i köket, kröp under den stora svarta filten med mina ägg och min ficklampa och började lysa.

Lilltjejen kom ner och trodde jag lekte någon rolig lek med henne. Men som reaktion på hennes slitande i filten så röt jag till. Fy så dumt av mig. Hon hade ju inte den blekaste aning om vad jag pysslade med under en stor svart filt på köksgolvet. Klart hon trodde att det var lek. Jag sa förlåt och förklarade vad jag höll på med. Av de 14 ägg som ligger i kläckaren fick mitt ovana öga det till att sju var tomma och att det i de andra sju var något. Granne B hade sagt att det nu borde vara fyllt till 70 % i de som var okej. Fattar ni, tom sånt har hon koll på. I ett par stycken fick jag det till att de var fyllda till 70%, i ett par andra kände jag mig väldigt osäker, de kanske har stannat av. Alla äggen från vetefärgad dvärkochin verkade tomma, men jag litar inte riktigt på mig själv så jag la ner dem i kläckaren igen. Lika bra att grannen får komma hit och bedömma hon oxå.

Nu klurar jag istället på att låta en av dvärgarna som ligger på ägg ute i kackelboa få alla isbaräggen under sig. Och sen låter jag den andra hönan få de sju äggen i kläckaren. På så sätt borde ju båda hönorna få några kycklingar var och kanske bli lyckliga och glada så här efter allt liggande. Men jag får nog allt sätta lite fart för att möblera om bland äggen, enligt grannen så ska de första börja kläckas redan idag eller imorgon. Men det är ju lugnt =)
Lite ledsamt är det ju att alla vetefärgade var obefruktade, men det får bli nästa års problem att lösa.

Ja det är sööööndagmorgon............

Att vakna en söndagmorgon av att solen skiner utanför fönstret. Jag tassar ner för trappan innan övriga familjen har vaknat. Tar med mig Vilsa ut på altanen, dricker mitt morgonte och läser tidningen (från igår, eftersom jag aldrig hinner det i vanliga fall). Efter en halvtimma kommer första tjejen ner till mig, lite sömndrucken och extra gosesjuk. Vi myser en stund innan resten av familjen kommer ner och vill äta frukost. En frukost som består av mackor, gott pålägg, ägg, yoggi, te och kaffe. Så brukar våra mornar faktiskt se ut om jag är ledig.

Men idag är jag ju inte ledig och min morgon såg ut som följer.
Klamp klamp klamp klamp, jag hör fotsteg i trappan. En gammal knirrig trappa där det är lönlöst att försöka smyga. Det är tunga steg, alltså inte steg ifrån någon av döttrarna. MAKEN! Och varför skulle maken frivilligt kliva upp en söndagmorgon innan kvart i sju för att sen gå upp till mig? Precis, det skulle inte hända. I den här stunden hinner jag tänka en hel del. Oj då va varmt det verkar ute och vad solen lyser extra skönt idag. Det känns inte riktigt som tidig morgon......
Då kommer maken in till mig och frågar om jag inte börjar jobba vid åtta. Waaaaaa!!!
Klockan är sju minuter i åtta och jag flyger upp ur sängen, väldigt utvilad men inte det minsta lugn =)
Shit shit shit, jag ska vara hos den första personen på mitt jobb klockan åtta. Det tar minst tio minuter att köra till stan. Jag måste borsta tänderna, det bara måste jag. Under tiden jag har tänkt de tankarna har jag i alla fall hunnit klä på mig. Borstar tänderna, beter mig väldigt ovanligt konstigt för att vara jag. Maken lämnar över en banan samt jobbmobilen och jag rusar ut som en raket.

Kommer drygt tio minuter för sent till första besöket men är effektiv och numer även lugn och har efter en kort stund jobbat ikapp den tiden jag låg back tidigare. Alltså var ingen skada skedd, mer än att jag var otroligt kissenödig och hungrig. Men sånt är ju ganska enkelt att fixa till. Var dock inte ett dugg sugen på en stor gul banan (även om jag gillar bananer i vanliga fall)
Väntade tills jag kom till personallägenheten och fixade till mig min gamla favoritmacka istället. Smör, banan och santa marias grillkrydda. Vet att det låter konstigt, men det är så in i vassens gott, testa själva!

Men summan av kardemumman är att jag idag är otroligt pigg och utvilad. Jag konstaterade också att jag hade ställt in väckningstiden på min mobil, 06.42 (inget ojämt tal i slutet=). Men jag hade missat att trycka det sista trycket för att larmet skulle gå på. Istället hade jag somnat med mobilen förmodligen på magen, för när jag vaknade så hade den glidit ner på golvet. Vill också tala om att det här är andra gången i mitt liv jag försover mig. Men vadå, jag sov ju så gott och ingen kom till skada............ och man lever ju bara en gång, ha ha!

Nu är det jobb som gäller hela dagen, sen kommer kära hunkollegan herr L hem och kikar på Vilsa i em. Det blir intressant......

Fredagskväll med thaimat....

Har ikväll haft våra goda vänner på besök. Av någon konstig anledning så får vi alltid lite svårt att hålla oss till nån form av allvarlig och seriös samtalsnivå då vi träffas. Det börjar lite lugnt och artigt, eller nä det gör det nog inte. Det räcker med att herr H kliver innanför dörren så är det liksom kört.

När han och maken pratar i telefon, träffas eller sms.ar så är det alltid på en humoristisk, men något låg nivå. Vi andra runt omkring kan oftast inget annat än att skratta åt dem. Och de är faktiskt roliga....... och glada..........hela tiden! Så självklart har vi skoj när vi träffas, varje gång. Och varje gång äter vi oss alldeles för mätta! Och varje gång klagar vi över hur mätta vi är! Men varje gång är vi också lika glada och nöjda och det är ju huvudsaken.

Just ikväll ville vi tillsammans med våra barn fira att det varit skolavslutning. Alla vi vuxna var lite trötta och småslitna så vi bestämde oss för att åka till den lilla byn en knapp mil härifrån och hämta lite mat. Och maten de har för avhämtning där är något sagolikt god. De serverar thaimat som smakar himmelskt och som är något riktigt lyxigt för oss på landet. Portionerna är gigantiska så varje gång vi har hämtat mat där till familjen så har jag alltid två stora folielådor fulla med ris att ge hönsen dagen efter. Perfekt helt enkelt, maten räcker till alla.

Lilla Vilsa fick förresten träffa vännernas hund för första gången ikväll, en jaktlabbe. Jag har under hela veckan hon bott hos oss skrytit så med hur lugn och snäll hon är, för det är hon verkligen. Men idag när de bekantade sig lite med varandra visade Vilsa plötsligt upp en helt annan sida av sig själv. Hon blev förvandlad till en tuff brud i lyxförpackning på bråkdelen av en sekund. Hon moppsade med Jazza och ville ha igång henne till vilket pris som helst. J var nog mest i chock över den lilla ettriga skapelsen som svansade efter henne vart hon än gick. Efter att vi tagit en promenad till dammen var Vilsa trött som en, jag vet inte vad :), och efter det vilade hon en lång stund på golvet. Och det är något jag gillar skarpt med vår Vilsa. Att hon har förmågan att koppla av fullständigt trots att barnen springer omkring eller att jag slamrar i köket. Eller för all del när jag förut idag dammsög hemma och hon inte ens ryckte på ögonbrynen när jag städade kring hennes tassar då hon sov. Inte en reaktion alls. Mkt bra!

Nu är det sommarlov........

Middagslur.....

Ytterligare en eftermiddag med matte på jobbet har satt sina tydliga spår. Ikväll är det en trött liten hund som myser hemma hos oss. Hon har uppfört sig exemplariskt de här två dagarna på jobbet och har även accepterat att åka bil.
Idag har hon under varje biltur somnat gott i bagaget och också slumrat vidare då jag stängt efter mig och lämnat henne en stund. Känns kanon att det gick så lätt att övertyga henne.

Men efter att hon ätit sin mat nu ikväll var hon så trött att hon somnade över vattenskålen =)
Hon väljer medvetet plattorna nedanför järnspisen där det är svalt och skönt. Var bara tvungen att ta ett kort på henne då sovställningen inte ser helt skön ut enligt mig.
Men kopplar av gör hon och jag gillar henne bara mer och mer för varje dag. Idag har hon tom lyssnat då jag grymtat till när hon närmat sig hönsskit på gräsmattan eller svarta sniglar på grusvägen. Så allt går åt rätt håll och imorgon har hon bott hos oss en vecka. Jösses Amalia var tiden rusar iväg.

Många av de jag träffar och pratar med tycker att hon är väldigt stor för att vara 9 veckor gammal. Och det kanske hon är, jag har ingen aning och inget att jämföra med. Men vad gör väl det i så fall, hon är ju den goaste av goaste och storleken har ju ingen betydelse. Fast å andra sidan så var det ju inget negativt med det heller.

Cirkeln är sluten......

Ha ha, för ett tag sedan så fick jag syn på hela alfabetet nerpackat i små lådor, en bokstav i varje. Man har möjlighet att kombinera dem precis hur man vill och jag kände verkligen för att få till ett riktigt bra ord som passade hemma hos oss. Nöjd och belåten med vad jag tänkt ut traskade jag in i butiken. Jag gick bort mot hyllan där alla de små lådorna var, satte mig på huk och började glatt plocka ut de bokstäver jag skulle ha. När jag fått tag på alla reser jag mig upp och det första jag ser på väggen är exakt samma ord som jag själv valt. Vilken nit tänkte jag först, jag! En härmapa! Åh nä, jag tänkte det själv i mitt huvud, innan jag såg det här tänkte jag och vände snabbt ryggen mot väggen med reklambokstäverna.

Jag gick mot kassan, rak i ryggen och med bestämda steg. Kan säga som så att med tanke på hur velig jag är så tog det säkert en vecka att komma på rätt ord. Men när jag står där i kassan och ska betala så känner jag mig plötsligt som en härmapa igen. Åhhh vilken mespropp jag är!
Så jag börjar ivrigt att förklara för expediten att jag FAKTISKT hade tänkt ut det här ordet hemma, innan jag kom in i butiken och att jag inte alls härmat dem. SOM OM HON SKULLE BRY SIG! Hennes jobb är att sälja bokstäverna, inget annat. Strunt samma.

Men lite roligt är det nu när jag kollar in det allra första inlägget jag gjorde på den här bloggen.....
Ha ha, cirkeln är sluten!

Mest en massa svammel.....

På fredag ska jag få vara med om att min lilla stortjej, nyss fyllda 6 år ska få uppleva sin allra första skolavslutningsdag. Sitter och funderar lite på ifall jag kommer börja gråta i kyrkan när de sjunger Idas sommarvisa. Förmodligen gör jag det. Eller också så använder jag mig av kameran som hjälp mot min blödighet. För tar man kort, ja tar kort hela tiden alltså, så ser man ju barnen enbart genom kameralinsen och då är det svårt att få till den där rätta känslan med klumpen i halsen och darret på läppen. Man måste liksom fokusera så på att zooma rätt, hålla rätt och trycka av rätt. Låtsas att man kan en massa om kamerans inställningar och fippla lite med dem, allt för att distrahera sig själv under själva seremonin i kyrkan.

Frågan är ju om det verkligen är det rätta att göra. Förmodligen inte. Men nåt mellanting finns ju liksom inte. När jag skulle gifta mig fick jag rådet att ha något vasst i skon. När jag kände att tårarna började komma skulle jag trampa ner på det vassa och på så sätt få ont. Det skulle (tror jag) göra att jag glömde det sentimentala och istället hamnade fokus på det onda i foten. Men nä, jag gjorde det aldrig- hade nåt vasst i skon alltså. Istället hittade jag en egen strategi. Så fort tårarna började trängas bakom ögonlocken så stirrade jag rakt genom ett av fönsterna ganska högt upp. När jag tittade genom det så hade jag en tanke, en liten tanke utan vidare känslomässig påverkan som jag tänkte extra mycket på. Jag svävade liksom iväg från vad prästen sa, men bara en kort stund, lagom att jag hann återhämta mig utan att börja stortjuta. Istället snyftade jag lite fint. Har för mig att det syns på några av fotona att jag tittar lite konstigt bort. Men strategin var bra och den kanske funkar på fredag den oxå, även om vi är i en annan kyrka.

För kameran kommer jag garanterat inte få ha. Maken har nämligen köpt ett objektiv (till). Den här gången var det faktiskt ett som även jag och inte bara han gick igång på. Eller gick igång, jag tyckte det var trevligt då man kan komma väldigt nära utan att behöva vara nära, typ "Mitt i skogen men ändå så nära =)"
Idag har maken haft med sig kameran till sitt jobb då han skulle hjälpa någon med något (sånt passerar mina örongångar fortare än jag hinner ta in det). Minns jag inte fel så skulle han imorgon hjälpa någon annan med att ta kort. Suck! Jag tänker i alla fall köra förbi och hämta kameran på hans jobb när jag slutar. Jag menar, nu har det gått en hel dag och jag har inte fåt ta ett enda kort på Vilsa idag. Och med tanke på hur snabbt hundvalpar växer så har det säkert hänt jättemycket både i hennes utseende och utveckling. Så tjing för kameran med nya förlängaren imorgon =)

Och förresten så ska lilltjejen med till kyrkan och hon pratar ganska mycket så jag hinner nog inte bli så sentimental...... :)

Hund på jobb.....

Under de senaste två dagarna har vi haft våra första "lära- sig- att- åka- bil- turer". Vilsa var inte alls förtjust i tanken på att sitta instängd i en gallerförsedd bur under resan till och från dagis igår. Vi fick stanna ett par gånger på vägen dit då hon försökte tränga sig igenom stolparna mot ryggstöden i baksätet. Jag röt i ett par gånger, men hon lyssnade inte riktigt. Fick köra in på en P- ficka, stanna bilen och kliva ur för att klart och tydligt förklara för henne att hennes agerande inte alls är okej. Samtidigt måste jag ju givetvis sätta mig in i hennes situation när det gäller att vara ovan bilåkare :)

Mot slutet av färden lugnade hon ner sig och var helt tyst och lugn då vi kom fram till dagis. Idag gjorde maken samma procedur då han skulle lämna dottern där. Vilsa gnydde en del, försökte ett par gånger att ta sig över, men satte sig sedan tyst ner och accepterade sin gallerbur för stunden.

På eftermiddagen var det dags för nästa prövning. Att först åka i gallerburen ner till den lilla staden för att sedan bli lämnad hos matte i en helt ny miljö. Urk, är vi månne djurplågare? Åh nä, vi är djurvänjare =). Klart att Vilsa ska vara med mig på jobbet. Jag är ju runt hos så många människor varje dag och de flesta av dem älskar djur och tycker det är något av en höjdpunkt när vi kommer med våra hundar. Och det är väl lika bra att hon vänjer sig med en gång, speciellt eftersom hon är så cool och lugn i sitt sätt. Hon var med mig i personallägenheten en stund först, sen tog vi en liten promenad (några hus bort =) där jag skulle stanna till en stund innan vi vände och gick den lilla promenaden hem igen. Luften var så där otäckt kvav, trodde det skulle bli åska och var hur varm som helst, trots att jag knappt rört på mig.

När vi kom tillbaks till lägenheten var Vilsa helst slut. Hon fick lite halv- två lunch, la sig på golvet och somnade som en stock. Jag hade nästa tid att passa en stund senare, men jag ville lixom inte väcka henne. Istället smög jag på tå ut genom dörren, gjorde allt jag kunde för att det inte skulle skrammla då jag låste och cyklade sedan iväg. Var borta ca 10- 15 minuter och valde att inte alls smyga då jag kom tillbaks. Nyckeln skrammlade, jag hostade skorna sparkades av lite noncharlant och......... Vilsa låg fortfarande och sov som en stock under bordet. Hon hade inte alls märkt av att jag försvunnit utan kopplade av som bäst, trots att miljön var helt ny för henne. Känns himla skönt måste jag säga.

Hon var efter den ganska långa tuppluren redo för nästa utmaning, Moby! En liten ursöt terrier som oxå fördriver vissa dagar på vårt jobb. Han brukar vara med sin matte lite då och då och han är hur snäll som helst. Vi har under en längre tid spekulerat lite i hur det ska funka när de är båda två i lägenheten, så det var lika bra att testa direkt idag tyckte jag. Resultatet blev att M gick fram och nosade på en halvslumrande V. V i sin tur sträckte på sig, kissade en liten pöl, nosade lite tillbaks på M och la sig och vilade en stund till. Ganska odramatiskt och även det väldigt skönt.

Vilsa fick även hälsa på hos en person till innan det var dags att sluta. Hon låg först själv ute i bilen en stund då jag gick in. När jag kom ut för att hämta henne låg hon och sov på sin filt. Innan vi körde hem åkte vi och hämtade tjejerna på dagis och fritids. Den resan var liksom hur underbar som helst. V sa inte ett ljud, hon la sig direkt på filten och somnade direkt. Och jag tror faktiskt att hon var riktigt avkopplad och inte bara helt slut efter denna intensiv eftermiddag. Ikväll har hon som vanligt varit go, glad och trött i en skön blandning.

Imorgon eftermiddag är det dags för arbete igen, sen är hon långledig till mitten av nästa vecka =)