Fick igår kväll nyheten att min bästa vän och hennes sambo skrivit kontrakt på ett nytt hus. Inte nybyggt alltså utan nytt för deras del. Det skojsiga i det hela är att huset ligger typ tre hus bort ifrån det hus de bor i nu. Min kära man gillade ide´n med att de skulle flytta till en större lya, men förstod inte riktigt varför man väljer att ha sommarstugan så nära :)
Kan riktigt se dem flytta under våren, när de kommer gående längs vägen med sängar, soffor och lådor. Sträckan är nog på ungefär 100 meter skulle jag tro, så det blir nog en ganska behaglig flytt.
På tal om ingenting så var jag idag på förmiddagen ute i skogen med mina barn. Jag trängde in båda två i den lilla cykelkärran jag har bakom min gamla cykel. (min farmors gamla cykel)
Jag vet att kärran klarar en så där 40 kg, och jag räknade ut att barnen tillsammans väger ca37 kg. Tro nu inte att kärran gick sönder eller så, för det gjorde den inte. Men i vanliga fall cyklar min stora tjej glatt på sin egen cykel, medan lilltjejen åker där bak. Men inte idag, för stortjejen ville åka till vilket pris som helst. Och det fick hon.
Men fy för bövelen så tung det blev, kunde jag aldrig anat. På väg till vår stjäla-granris-plats var det inga problem alls eftersom det rullade nerför. Men när vi skulle hem, med cykelkorgen knökafull av granris och en stor kasse enris på styret kändes det som om barnen vägde det dubbla. Hua meja!!!
Och förresten så var det faktiskt så att vi innan vi pös ner till skogen (som vi också bor i) , knackade på hos markägaren för att fråga om lov. Men de var inte hemma, och vi vet ju hur snälla de är och att de aldrig skulle neka oss, men ändå.
Imorgon ska jag smita ner till dem och väldigt snällt fråga om de har någon utegran man skulle kunna få köpa (få), för jag vet ju hur snälla de är.
Men där går min gräns, jag skulle aldrig kunna stjäla en hel gran av dem. Men lite ris gick faktiskt riktigt bra, och i morgon ska jag fixa till en fin krans av det till ytterdörren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar