Jag var för inte så länge sedan och besökte detta mystiska ihåliga träd som finns utanför det samhälle jag växte upp i. När jag var liten (låter som om jag vore lastgammal men så är inte fallet) var jag och min trogna vän,
Fröken M ofta där och lekte.
Jag tyckte på den tiden att detta träd var så enormt stort. Vi kunde lätt krypa in där båda två och gömma oss. Nu när jag besökte det är jag fortfarande lika imponerad av att det är ihåligt, men det kändes inte alls lika stort som jag minns det. Frågan är ju om jag och Fröken M har åldrats i samma takt som trädet, men det tror jag väl aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar