Tog idag på förmiddagen en skön promenad ut i skogen (jag vet, vi bor i skogen). Målet med denna promenix var att vi skulle få med oss lite ris hem, både granris och tallris.
Med detta skulle barnen och jag hjälpas åt att pryda vår farstukvist med. Granriset skulle ligga på marken, lite mjukt under fötterna och ser juligt och inbjudande ut. Tallriset till blomlådorna, som när vi kom hem var fulla med vatten. Lite trist bara att vattnet sedan ett par dagar tillbaks frysit till is och att jag i den sekunden inte hade något enormt tålamod på lager. Nä jag vände dem upp och ner och bankade allt jag var värd. Inget hände!
Efter en stund kom jag på den brillianta idén att sätta in lådorna inomhus en stund och att de på så sätt tinar upp. Sagt och gjort jag ställde in dem. Men jösses vilken tid det skulle ta. Försökte snällt be maken att spola varmt vatten utanpå dem för att skynda på processen lite. Men han pratade i telefon och förstod nog inte riktigt att han kunde gjort två saker samtidigt.
Istället gick jag in (med mina grova gore tex kängor på, aja baja), och fyllde på med varmvatten i lådorna. Skyndade mig sen ut för att återigen välta dem upp och ner och banka med full kraft. Den första med lite is i lossnade ganska snabbt och jag var stolt och nöjd. Låda nummer två var något besvärligare och inte alls så tillmötesgående.
När jag vände på den och började slå blev följden istället att den på något sätt bucklade till sig. Den blev skev och en del av framsidan lossnade...... och min stolthet försvann på ett litet kick. Men som tur var så lossnade i alla fall isen så jag hängde upp den och pyntade med så mycket tallkvistar jag kunde för att det inte skulle märkas så väl. Resultatet blev efter mycket slit riktigt bra, och jag har väl säkert lärt mig nåt vettigt av det. Vad vet jag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar