Känns som långhelg

Åter en intensiv men väldigt trevlig helg har snart passerat. I fredags kväll kom våra Skåne- vänner på besök, vilket vi sett fram emot sen vi sågs sist. Eftersom vi alla är heltidsarbetande småbarnsföräldrar så var vi ganska trötta och slitna framåt kvällen. Det blev till att planera upp lördagen lite tillsammans och sen krypa till kojs ganska tidigt.

Lilla E väckte oss kl 06.00 på lördagsmorgonen och med en liten suck valde vi att halv sju kliva upp och möta dagen. Det var inte vilken morgon som helst heller, marken var täckt med vit nysnö och solen lyste från en klarblå himmel. Helt ljuvligt och som balsam för själen. Jag och min gamla vän M (alltså hon är inte gammal men vi är gamla vänner) tog med oss deras åtta månaders labrador ut i skogen på långpromenad. Jag vet faktiskt inte när jag njöt så här mycket sist. Är det något som för mig är livskvalité så är det att gå ut och gå i skogen tillsammans med en hund, tja givetvis kompisen M också.

M som är uppvuxen med skogen bakom knuten har ibland lite svårt att uppskatta de små skogsrutorna här och var bland Skånes stora fält och öppna marker. Givetvis har de en massa annat där nere som inte vi har, men de har inte mycket skog. Och skog är för mig och min vän sååå underbart. Lugnt, grönt, tyst och vackert. Och häromkring finns massor med bra promenadvägar och stigar att knata runt på. Det blev en skön runda och vi hann prata av oss lite under tiden. Livskvalité alltså!

En snabblunch hann vi med innan herr H och lille O kom förbi. Vi packade in oss alla i två bilar och drog iväg ännu längre ut i skogen. Där stannade vi vid det stora köpcentret som öppnats för några år sedan. Vi hade nämligen lovat våra barn att de skulle få leka i det stora leklandet som finns där. Det som är så bra med just detta leklandet är att det sällan är mycket folk där. Vi har en gång varit på ett annat liknande ställe, men det var inget för mina barn. Proppfullt med människor överallt, omöjligt att hålla koll och en ljudnivå utan dess like. Näpp, det här var alldeles perfekt för oss. Jag tror de lekte oavbrutet i nästan tre timmar förutom en liten glass och fikapaus strax bredvid. Det var riktigt skoj att se barnen njuta så av att få leka och busa runt. Och det konstiga var att ingen av dem gnällde eller gav ifrån minsta pip när vi föreslog att vi skulle gå vidare (kan i och för sig vara för att vi mutade med lördagsgodis, men jag vet inte)
Kvällen avslutades med tacos, yatzy och senare också lite poker (som vi har som tradition då vi träffas). Lika bra att jag berättar direkt, men visst var det så att maken tog hem kvällens interna pokerturnering..... och jag kom sist.

Idag har vi haft precis lika fint väder, jag och M gick en minst lika härlig promenix. Inte utan att det kändes bra då vi intagit vår traditionella långfrukost tillsammans. Sen var det dags att bjuda våra södervänner på något så lokalt som kroppkakor. Eller lokalt är det ju inte alls, kroppkakor är ju faktiskt öländskt. Men min mamma kommer från Öland och hon gör enligt mig de allra godaste kroppkakor man kan tänka sig. Så jo, det måste nog kallas lokalt ändå. Vår manliga vän, herr M hade aldrig tidigare smakat kroppisar och beskrev dem som beigea degklumpar med något köttigt i, ville jämföra det med Pitepalt (som jag aldrig smakat).

Jag var inte helt 100% nöjd med dem, men smaken var det inget fel på. Det var konsistensen som inte var så perfekt som mammas. Jag vill liksom ha dem lite småsega, men de här blev aningen för mjuka tyckte jag. Men alla de andra åt med god aptit (tom herr M) och tyckte inte det var något fel alls på dem. Men jag känner mig nöjd ändå, har hört att jag ska sluta att vara så självkritisk så det här är ett sätt att öva sig.

Nu har vännerna åkt hem för denna gången och nästa helg vi träffas blir vid Valborg nere i Skånelandet. Då har de förmodligen flyttat in i sitt nya hus, som ligger tre hus ifrån det de bor i nu :)

Ps. Idag har lillebror kommit hem från Brasilien igen. Jag är sååå nyfiken på att se hans dreadlocks, och honom också förresten. Hoppas han kommer hit någon dag i veckan och berättar om sin resa och alla upplevelser där. Spännande.

Strax ska jag pysa ner till granne B och hämta hem mina två ungdomar, isbar- och marankycklingarna alltså. De ska ikväll få flytta hem till till mig. På onsdag är det förresten dags för min magra silkesmamma att få små dunbollar istället för ägg under sin mage. Ska försöka vara där med kameran emellanåt.