tisdag 24 februari 2009

En bok och en semla


Jo jag har faktiskt ätit en semla nu, en riktigt rund och god sak med superdupergod mandelmassa i. Jag är inte så förtjust i grädden utan skulle gärna byta ut den mot mer mandelmassa istället, men såna semlor vågar jag mig inte på att beställa. Innan jag satte tänderna i semlan var mina förväntningar skyhöga. Men det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Sitter nämligen på jobbet i min ensamhet (nä det är inte synd om mig, inte så jag menar) och då smakar inte fikat lika gott som när man har sällskap.

Sällskapet jag skulle haft här ikväll har gått och blivit sjuk så nu blir det till att jobba för två istället. Får väl glädjas åt att tiden kommer gå fort här under kvällen.

Jag åkte in till den lilla staden lite tidigare idag, efter att ha läst som hastigast på Annas blogg. Hon inspirerade mig att ta en sväng till den lokala bokhandeln i staden men även till att köpa den goda semlan tror jag. Det var riktigt skoj att kliva in i bokhandeln utan en lång lista med böcker som skulle inhandlas. Istället mös (böjning på mysa) jag runt lite och kikade på böckerna och alla shoppingsugna människor som stressade kors och tvärs i butiken. Kände mig tvungen att köpa en bok till min stortjej som med önskan i blicken hoppades på en speciell bok när hon fyller år (i maj). Så länge ska hon väl inte behöva vänta tyckte jag, så jag köpte henne boken. Lilltjejen fick också en.

Helt plötsligt kom jag att tänka på hur otroligt nödvändigt det måste vara med en hundbok, bara en enda. Jag vet att jag har några stycken hemma och egentligen inte behöver någon, men just den här kommer säkert till användning någon gång. Om inte annat för att bläddra i då man istället borde plugga, som IKEA- katalogen ungefär. Typisk bra- ha sak. Så en hundbok fick det bli. Nöjd med mig själv över dagen ska jag nu ta itu med arbetsuppgifterna här på jobbet, dvs 6 timmar full rulle.........

3 kommentarer:

Bente sa...

He, he, den boken är nog ungefär lika bra för ditt pluggande som hönsboken är för mitt ;-)

blenda sa...

Ja visst är det så. Hua meja vilken dålig självdisciplin jag har. Men hundar är ju som balsam för själen, inte sant?

Bente sa...

Jo...precis som höns tror jag?