tisdag 10 februari 2009

Ensamägg

Ja, som sagt. Det blir aldrig som man tänkt sig. Jag förväntade mig ju sju stycken små söta dunbollar tillsammans med mamma silkeshöna idag. Jag tog på mig extra tjocka vantar och traskade ut till henne där hon fortfarande låg lika platt och förväntansfull. Bestämd i mina rörelser tog jag ett stadigt (men inte hårt) grepp om den lilla hönan då hon högg mig i vantarna det värsta hon kunde. När jag lyft upp henne från marken blev jag stående likt en staty och bara gapade.

Jag är mycket väl medveten om att min granne C petade under sju små hedemoraägg under henne, jag var ju själv med och såg det hela. Någon tid för att lysa äggen hittade jag aldrig, men tänkte inte så mycket på det. Skulle det endast vara tre fyra stycken som var befruktade så hade ju inte det gjort så mycket. Och med tanke på att L som hämtade 15 hedemoraägg hos mig dagen innan fick med sig 13 stycken som var befruktade så var jag inte speciellt orolig.

När jag nu lyfte upp den småsura lilla ruvande mamman och kikade under henne så var allt som återstod endast ett ynka litet ägg. ETT! Jag fattar ingenting, absolut ingenting. Vi la dit sju och nu var det ett kvar. Var sjutton hon gjort av dem är jag inte säker på än, men förmodligen har hon buffat bort dem längre bort i spånbädden. Min fråga är då, varför?

Jag har ju kikat till henne flera gånger per dag och varje gång jag kommit ut i kackelboa så har hon befunnit sig i samma hörn av buren. Lika småtjurig men otroligt duktig och tillfreds med tillvaron. Men jag förstår inte varför hon stött ifrån sig dem, hmm hon kanske anade att vi lurat på henne andra raser eller har de kanske helt och hållet gått upp i rök? Tja jag vet inte, och inte hur jag skulle kunnat fixa till det annorlunda för damen heller.

Nu går mitt sista hopp till det lilla ägget som finns kvar under henne. Jag hoppas så innerligt att det är befruktat och att hon får sig en liten kyckling efter allt ruvande. Annars måste hon ju känna sig väldigt snuvad på konfekten om man säger så.
Så tyvärr Bente, inga kyckling foton idag.

1 kommentar:

Bente sa...

Usch va jag tycker synd om dig....och den lilla silkesfröknen....fast hon får ju kanske skylla sig lite själv om hon nu har petat iväg de någonstans....!
Hoppas innerlligt att det ploppar ut nåt pipigt ur det här som är kvar nu då!
Hoppas, hoppas.......Atlas korsar sina klor allt han kan!