Att en helg kan gå så fort. Jag vill ju att de ska kännas långa, men ändå. Tänk vad jag har hunnit med. Igår förmiddag gnistrade den kritvita snön ute, och solen lyste från en klarblå himmel. Vi har tidigare blivit tillfrågade om att följa med granne E och hennes man på slädtur efter häst. Men varje gång vi har pratat om det så har marken varit bar och snön lyst med sin frånvaro. Men häromdagen snöade det ju faktistkt rejält (eller kan man kalla det så). Marken är i alla fall vit och det är snö på vägarna också. Så i fredags kväll pratade jag med grannen och vi bestämde oss för en slädtur redan lördag förmiddag.
Men jag vet inte om någon kan förstå hur magiskt detta är. Har ni sett filmerna om Emil i Lönneberga, när han åker utför Katthultsbacken (tror jag den heter) med alla fattigjonen i en släde efter häst. Kan ni förstå vilken upplevelse det var för mig att vara med om detta i vår lilla by. Tja det var ju varken backar eller fattigjon med men ändå. Helt otroligt, nästan som att ta sig tillbaka hur långt som helst i tiden. Den lilla släden rymde både mig, maken och våra barn samt granne E.s make. Hästen som jag tror är en Nordsvensk imponerade på mig då han drog iväg oss alla längs den lilla vägen och ut i skogen. Tyvärr så hade inte snön packats tillräckligt hårt när vi gav oss ut så längs den ena skogsvägen gick medarna igenom emellanåt. Men när vi for fram på den andra vägen så var det nästan ljudlöst, det som hördes var hästens klampande med hovarna mot marken. När jag satt där och var så där overkligt nostalgisk sa jag till granne P som höll i tömmarna att det luktar så gott när det luktar häst.
- Ja, säger han då. Speciellt när de fiser lite och så.
Hmm det hade jag aldrig tänkt på. Att det är när hästen fiser som det luktar så där riktigt gott och hästigt. Och jag hade kanske aldrig kommit på tanken att säga att det just är häsfisar jag tycker luktar gott. Men det gjorde granne P och han gjorde det på ett sätt som kom direkt ifrån hjärtat. Han menade det på riktigt. Och nu är jag övertygad om att det är just hästfisar som jag gillar utan att ha vetat om det innan. Tänk vad man kan lära sig va?
Efter vår tur bjöd vi på kaffe, varm choklad, kanelbullar och chokladkakor. Alla med lite väderbitna kinder och alla nöjda och glada. Barnen smet upp på övervåningen där granne E och P har massvis med leksaker, både gamla och nya. Deras barnbarn har en egen liten vrå på övervåningen där de gärna håller till när de hälsar på. Våra barn har också fått en viss förkärlek till denna leksaksvrå och längtar dit titt som tätt. Men det kan ju även vara granne E som drar då hon har väldigt bra hand med barn. Givetvis kikade vi också till hönsen lite grann. Vår förra tupp (Lappen) som E förbarmade sig över hade vuxit sig stor och ståtlig och spatserade lös i stallet tillsammans med Isbarhönorna. Åsbogruppen verkade må alldelses utomordentligt och de små Öländska dvärghönsen var lika pyttiga och söta som tidigare. Men tupparna i den gruppen såg för skojiga ut, så små men så otroligt stolta. De gal om vart annat hela tiden och lät som om de skulle behöva Vicks blå allihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar