Alkollås

Sitter här och funderar lite. Varje dag när jag jobbar så har jag tillgång till arbetsplatsens bil. Denna bil är försedd med alkolås och för att jag och mina arbetskamrater ska kunna starta bilen så måste vi varje gång blåsa i en dosa som finns i bilen. Alla i arbetsgruppen har vars ett personligt munstycke att blåsa i, och detta är mycket lätt att byta. Någon finurlig prick i gruppen har också gjort ett litet stativ som står mellan sätena för att vi lättare ska kunna hitta vår alldeles egna plastmojäng.

Jag tycker självklart att det här med alkolås är en utomordentligt smart idé och är mycket tacksam över att det finns i vår bil. Men varför i hela fridens namn kan jag inte se lite normal ut när jag ska blåsa. På morgonen när man ska starta bilen tar det en halv evighet (en lång stund i alla fall) innan den har värmts upp så att man kan blåsa. Och eftersom bilen inte går att starta förrän man har blåst så fungerar ju inte heller fläkten, vilket får till följd att bilen ofta immar igen. Det gör så klart ingenting, men jag känner mig allt lite fånig när jag sitter där i den igenimmade bilen och väntar.

När man sedan blåser ska man ta ett ganska djupt andetag och blåsa ut i munstycket. Efter en kort stund hörs ett litet pip, och då ska man direkt dra luften inåt istället. Alltså först blåsa ut, vänta på pip, sen suga in. På displayen står det då "trevlig resa" och det går att starta bilen. Busenkelt egentligen, men jag får inte in nån riktig rutin på det utan känner mig lite allmänt lustig där jag sitter.

Men syftet med låset är ju bra och det är huvudsaken. Jag har varit med om att den inte godtagit mitt blåsande och sugande utan började blinka orange istället för grönt. När jag läste på displayen stod det kort o gott "sug längre". Jag satt där med en arbetskompis bredvid mig och ingen av oss kunde hålla sig för skratt. Tur att man är lättroad ibland.