Gårdagen för våra barn var förknippad med väntan och förväntan. Vaknar man ganska tidigt på morgonen så blir längtan lång innan kvällen har kommit. Jag själv jobbade hela dagen, men maken var hemma med barnen. Vi hade sedan länge planerat in att båda barnen skulle sova en stund på eftermiddagen för att orka med kvällens trevligheter, och allra helst också fyrverkerierna vid tolvslaget.
Ingen av barnen ville gå och lägga sig såklart, men efter lite hot om hur arg jag skulle bli när jag kom hem från jobbet, så somnade stortjejen gott. Lilltjejen däremot, hon låg i sin säng och sjöng högt för sig själv när jag kom hem. Men sov det gjorde hon då rakt inte. Efter att hon trallat inifrån sitt rum i nästan två timmar gav vi upp. Det skulle ju inte sluta värre än att hon somnade framåt kvällen och missade tolvslaget.
Istället hoppade vi in i duschen, en efter en. Fixade till oss för festen, la ner kameran, extrakläder och lite annat vi skulle ha med oss och gav oss iväg. Vi skulle i år vara i hos våra vänner L och L, som bor i det lilla samhället jag är uppvuxen i. Jag var ganska trött och hade inte så jättehöga förväntningar på kvällen, då jag skulle iväg och jobba ytterligare mellan 20.30- 22.00. Men jag hann inte mer än att stiga innanför dörren förrän allt genast kändes rätt och redigt :)
Vi träffades kl 18.00 då vi skålade i lite gott bål med tilltugg. Efter det följde en förrätt bestående av "Krämig löksoppa med ädelost och bacon", till det var det vitlöksbröd och parmaflarn. Helt underbart gott. Felet vi alla gjorde var att vi tog om en gång till, eftersom det var så gott och vi var så hungriga.
När L och L dukade fram varmrätten var alla så där lite lagom mätta, men utan problem åt vi och njöt även av den. Till varmrätt hade de gjort lax i ugn med hummerströssel, pressad potatis och en god sås, som jag tror var hummersås. Lagom till att vi skulle ta en andra portion dukades det också fram ost, kex och frukt. Jösses vad vi åt igår!!
Jag hann lagom äta upp innan det var dags för mig att åka till den lilla staden och jobba en stund. När jag 1.5 timme senare kom tillbaks så var aktiviteterna i full gång. Herr L är i allas ögon den ständiga lekfarbrorn, inte så att man finner honom på golvet lekandes med alla barnen, nej då. Han underhåller oss vuxna och det har han gjort på alla fester han ordnat så länge jag känt honom. Igår var det en femkamp som skulle utföras. Under tiden jag var iväg så hade de andra klarat av första grenen som bestod i Nintendo Wii och bowling. Andra grenen var ishockeyspel där tre deltagare från varje lag skulle spela en match var. Jag blev som barn på nytt och jättetaggad när det var min tur. Jag minns att jag och min lillebror spelade en del hockeyspel någon period då vi var yngre, men sen dess har jag inte spelat. Jag har inte ens testat det nu efter jul då stortjejen fick det i julklapp. Men va roligt det var att spela igår, det måste jag göra oftare.
Efter den andra grenen var det dags för desserten. Nu hade det gått några timmar igen och suget hade kommit tillbaks. After eight parfait med hallonsås, till det kaffe eller te blev det. Barnen som tidigare hade haft svårt att både äta och sitta still betedde sig som små ljus ute i köket. Inte ett ljud hördes från dem, och det var nog ganska tyst även bland oss vuxna. Tills en efter en börjar pusta lite över hur mätta vi var igen. Men även desserten fick godkänt och kvällen kändes återigen lyckad.
Nu hade det minsta av alla barnen kommit med sitt önskemål. Dans runt granen! Sagt och gjort, två vuxna män med lite snaps och öl innanför västen, två finklädda tjejer på dryga 30 år och ett gäng glada och dansanta barn. Ett kärleksfullt par som inte vågade vara med och dansa men som tittade på, och så jag som försökte fånga upp deltagarna på bild, vilket inte var det lättaste. Men vi sjöng och skrålade allt vad vi var värda till Små grodorna, Vi äro musikanter och Jungfru jungfru och det hela avslutades med raketen och långdans i hela huset.
Efter att ha skuttat runt som små barn var det dags för lite vuxenlek igen. L hade som sig bör fixat en musiktävling, något han är en hejare på och något som oftast förväntas av honom då det är fest. Förut försökte även jag ordna musiktävlingar nån gång ibland eftersom jag vet att L tycker det är kul att vara med och tävla. Men jag har dattat av de sista åren, det märker jag själv och det är inget jag är stolt över. Jag kan erkänna att jag i vanliga fall gillar tävlingar av den sorten, men inte när jag behöver ha min make som motståndare. Det är så trist, jättetrist faktsikt. Han har en förmåga att lägga artister och låtar på hjärnan oavsett om det är äldre eller modernare musik. Han kan det mesta och det grämer mig. Jag kunde väldigt mycket musik under min gymnasietid och åren där efter, men jag hade förmodligen mycket mer utrymme för sånt i mitt huvud då. Nu fylls det däremot av en massa annat trams som jag varken har glädje av eller kommer ihåg. Jag lyssnar gärna på musik, men sätter jag mig vid datorn och går in på Youtube så vet jag aldrig vad jag ska söka efter. Jag får väl erkänna att mitt lag besegrades av min mans lag, men jag tog aldrig reda på med hur mycket.
Den näst sista tävlingsgrenen bestod i att vi lagvis på tid skulle komma på dels så många maträtter vi kunde på bokstaven K, och sedan så många kändisar som möjligt på bokstaven M. Låter kanske simpelt och så men det var jätteskoj. Till sist plockade herr L fram två tallrikar, fyra sugrör och ett tiotal gröna ärtor till varje lag. Vi skulle med hjälp av sugröret flytta en ärta i taget från en tallrik till en annan och det var upplagt som en stafett. Det var hur stirrigs som helst, men vi skrattade så vi kiknade. Att vuxna människor kan ha så skoj med lite gröna ärtor. Lagen kom exakt samtidigt med sista ärtan till målet, vilket betydde att hela femkampen blev oavgjord. Så slutet gott allting gott!
Oj då tio minuter till tolvslaget. Bara att ta på barnen varma kläder och plocka fram glas och flaskor snabbt som ögat. Berättade jag förresten att alla barnen fortfarande var vakna, någorlunda pigga och glada. Det är ju inte klokt att vår lilltjej över huvud taget stod på benen, hon som inte sovit en blund på hela dagen. Men det märktes inte som väl var.
Tolvslaget närmade sig och hela gänget stod redo ute i trädgården. L hade köpt lite raketer som skulle skjutas upp mot den klara himmeln några minuter senare. Vår stortjej var till en början väldigt skeptisk till att gå ut och titta på fyrverkerierna, men följde med ändå. Men när klockan slog tolv och fler och fler började skjuta kunde hon inte hålla sig längre. Hon var jätterädd och förstod inte alls tjusningen med alla färgsprakande stjärnregn på himmelen. Så jag tog med mig en ledsen tjej in istället, och vi önskade varandra ett gott nytt år, hon och jag. När övriga gänget kom in skålade vi i champagne och cider precis som vi alltid gör varje nyår.
Min kära make som på ett försiktigt sätt tjatat om Guitar Hero hela kvällen fick äntligen sin önskan uppfylld. Lycklig som ett litet barn tog han tag om gitarren och började spela, väldigt medveten om sin dolda talang :)
Sen fick jag inte bort honom därifrån. Han undrar ibland varför vi inte kan skaffa ett Nintendo Wii, och efter att ha sett honom så fastklistrad i gårkväll, fick jag bara mina tankar bekräftade. Jag är övertygad om att det är mycket bättre för oss alla om han istället tar bilen till herr L en gång i veckan och spelar där. Jag vet ju att jag blir fast om jag tar fram ett super Mario spel, och därför håller jag mig ifrån det. Nu vill jag med mina egna erfarenheter även hjälpa min man att slippa bli fast i spelvärlden.
Klockan två åkte vi hemåt, trötta men otroligt nöjda med kvällen som varit. Det är alltid så skoj när man inte har haft så höga förväntningar och det sedan blir så lyckat. Jag vill på det här sättet ge en stor kram till alla som var med igår och gjorde kvällen till en kanonkväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar