Maken i köket

Ytterligare en lång dag på jobbet har passerat. Men idag har det gått riktigt bra trots att jag fortfarande känner mig lite konstig, inte sjuk och inte helt frisk heller. Är kanske så de flesta ser mig i vanliga fall.

När jag kom hem möttes jag av något för mig chockerande. Av någon anledning så är det jag som under de senaste tio åren av vårt förhållande alltid lagat maten här hemma. Vi har varit tillsammans i 10,5 år och jag kan tänka mig att maken lagat middag en sisådär 30 ggr under den tiden. Hoppas nu inte jag skriver något olämpligt för det är inte min mening. Det kan mycket väl vara så att han fixat käk fler gånger, kanske 50 eller så. Antalet har liksom inte så stor betydelse. Vad jag vill få fram är att jag nästan alltid ordnar middagen. Jo jag vet att han oftast sköter grillen på sommaren, men som de flesta vet så fixar jag marinaden, potatisen och övriga tillbehör. Och då är det väl ändå jag som lagar maten eller? Strunt samma.

Men den senaste tiden är det något som hänt. För sedan jag bytte jobb har min kära man insett att det är mycket enklare att han gör maten som kommer hem tre timmar innan mig än tvärtom. Det är något som liksom har klickat till hos honom. Å det bästa av allt, det var värt att vänta på. Men jag vill absolut inte klaga på honom (han klipper ju gräset varje sommar). Jag är själv mycket medveten om min egen makt i köket. Finns det någon plats i huset jag trivs på så är det i köket, och är det något jag gillar att göra så är det självklart laga mat och baka. Han har inte haft det lätt min make, att ta plats i köket. Å andra sidan så har han heller inte gjort några större försök att putta bort mig därifrån. Och tidigare så har mina arbetstider (ibland) gjort det väldigt naturligt att det hamnade på min lott.

Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det var att sätta sig till dukat bord när jag kom hem från jobbet strax innan fem idag. Köttfärslimpa, potatis och brunsås. Mumsgott!
Att maken sedan är livrädd för att misslyckas hör väl inte hit. Han påstår att jag kan laga mat och utefter det sätter han upp skyhöga mål för sig själv. Som om jag någonsin varit kräsen. Jag äter ta mig tusan det mesta och skulle aldrig drömma om att kritisera för kritiserandets skull. Näpp, sån är jag inte. Men väldigt tacksam över lite god husmanskost till middag. Tack maken!