onsdag 28 januari 2009

Kackelnytt

I dag på morgonen hade jag pga en sällskapssjuk dotter inte så mycket tid hos fjäderbollarna. Nä det fick bli lite mat och vatten och ett hurtigt go morron, det var allt. När jag en timme senare kört min dotter till dagis hade jag lite tid över att kolla till dem igen, innan jobbet väntade.

Vid den första titten på morgonen fanns det allt som allt fyra ägg i redena. Två bruna hos de stora (de fick ligga kvar i skåpredet sen igår) och två i dvärgarnas rede (oxå de sen igår). När jag en tredje gång kikade in hos dem innan jag körde till jobbet så blev jag helt paff. I storbumlingarnas torvbad låg inte mindre än fem brun- rosa ägg. Fem, fattar ni?? Alla fem hönorna har värpt vars ett ägg, det är ju inte klokt. Tre från New Hampshire och två från mina Brahma. Åhh att de äntligen har förstått. Vilken känsla, det pirrade i hela kroppen av lycka.

När jag gick vidare till Hedemorahönsen så trodde jag inte mina ögon. I redena hittade jag sju små ljusbruna ägg. Nu hade jag svårt att stå still..... på riktigt. Av mina sju Hedemorahönor så har alla värpt ett ägg var till oss dagen till ära. Kan det va så här bra på riktigt?

Mina storbumlingar får nu gå lösa ute varje dag och tom NH hönorna har blivit riktigt tuffa. De var så skygga i början, men nu kommer de springande från ladugårdsplanen så fort man kommer ut, i hopp om att det ska bjudas på något gott.

Smådvärgarna sitter ute så fort de får en chans, men tyvärr vågar jag ju inte ha dem lösa ute längre, inte tillsammans med den nyss könsmogna Brahmatuppen i alla fall. De kanske kunde få varannan dag eller något, eller halvdagar ute i det fria. Men en sak som är lite trist är att en av mina dvärgkochin verkar mobbad av övriga gruppen. I höstas när flera fjädrar hade fått någon form av höstförkylning, fick jag under ett par veckor sätta ihop denna dvärgkochinhönan tillsammans med de två Sabelpootarna (en tupp och en höna). De måste fått tycke för varandra, för sen jag flyttade på SP.arna så har den här DvK blivit helknasig. Hon sitter konstant uppe på det ena värpredet och sitter i stort sätt där från morgon till kväll. Verkar inte må dåligt eller så, men är kanske lite rädd eller utmobbad av de andra. Vad gör man undrar jag?

Hedemorafjädrarna är fortfarande ganska skygga, men kommer i alla fall fram och äter strax bredvid mig om jag sätter mig på huk. Men å andra sidan så kan man ju inte gulla med alla så det gör absolut inget.

I slutet av veckan kommer granne C och hjälper mig att lysa äggen. Nu är det väl ändå vår på gång!

1 kommentar:

Bente sa...

Det här blir ju mer spänning framöver än vad som är hälosamt ;-)
Va kul att de börjat ploppa ut ägg åt dig! O alla på en gång oxå....:-)