Igår var vi hemma hos min bror och firade hans födelsedag lite smått. Han har aldrig varit något för att ha kalas, gå på kalas eller fira födelsedagar. Men i år bestämde vi oss för att vi ville komma ändå, om inte annat för att träffas en kväll. Jag är lite osäker på om min bror tror att vi är storätare utöver det vanliga eller om han egentligen tyckte att vårt besök skulle bli riktigt trevligt. Faktum är att han i alla fall hade köpt ofantliga mängder mat, snacks och godis.
Det var smörgåstårta (mumsig sådan), kex i mängder, ostar i alla former och varianter, chips, jordnötter, salta pinnar och godis. Han bad mig ta med lussekatter som också åkte fram på bordet. Sen var det pepparkakor med ädelost, och kvar på bänken i köket stod en stor påse med ostbågar som vi inte ens öppnade. Till detta hade han köpt drycker av olika sorter och styrkor.
Jag var så mätt att jag nästan mådde illa efter att ha intagit diverse godsaker. Då kom min kära bror på att han glömt glöggen han köpt, och att han köpt dip-påsar men glömt gräddfilen, morötterna och blomkålen. Han var verkligen jättesugen på glögg, men jag fixade inte så mycket som en mun vatten till, jag var fullkomligt proppmätt.
Klockan åtta föreslog min bror att han och jag skulle åka till det närliggande stora möbelvaruhuset för att handla två förvaringsbänkar till hans lägenhet. Nu så här sent en fredagkväll var min kommentar. Vi surfade in för att se öppettiderna, men (tyvärr) de hade redan stängt. Jag tror inte han riktigt förstår hur jobbigt jag tycker det är att gå i detta varuhus när jag inte själv kan handla (det måste vara som att sätta en alkoholist i en bur omringad av mängder med öl och sprit). Kanske ingen bra jämförelse, men ni förstår kanske poängen, det är hemskt.
Vi bänkade oss framför På spåret (och blippade över lite till Idol emellanåt) men vi hörde inte så mycket av det. Stortjejen och lilltjejen hade fullt upp med att springa runt i lägenheten, slänga sig i sängen som är utan ben och i perfekt höjd för de små. Sen kämpade de båda två om att fånga morbrors och mormors (de var också där) uppmärksamhet samtidigt som de höll koll på godisskålarna konstant. Stortjejen som inte har några problem att erkänna att hon är trött (efter mig) bad mig bädda ner henne i sängen, sen somnade hon gott på några minuter.
Lilltjejen däremot, hon trotsade sömnen konstant (efter sin pappa). Istället för att sätta sig ner, lugna sig en stund och inse att hon faktiskt var riktigt trött så körde hon järnet. Hon skuttade, hoppade, skrattade, tjabbade och höll låda hela kvällen. Strax efter tio låg jag på golvet med min brors stora nya pläd omkring mig och kände hur jag höll på att somna. Och det var inte alls bra eftersom jag skulle köra hem. Så kvällen blev inte så sen igår tack vare mig. Som väl var så somnade lilltjejen i bilen hem och jag höll mig riktigt pigg och vaken.
Tusen tack lillebror för en trevlig kväll :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar