måndag 15 december 2008

Mobbing i kackelboa


Jag har under en tid sett hur mina tre Hedemoratuppar varit lite naggade i kammarna. Jag har också upptäckt att de nyligen blivit könsmogna och la på det viset ihop ett plus ett. Givetvis måste det ju vara deras sätt att visa sig på styva linan, visa vem det är i gruppen som bestämmer vart skåpet ska stå. Men eftersom kammarna endast var lite pickade lät jag dem göra upp sins emellan. Skulle jag nog inte ha gjort.
Igår när jag kom ut till dem så var en av tupparna alldeles blodig från kammen och ner mot nacke och rygg. Det var ett hiskeligt hallå i hönshuset och ingen rolig syn alls. Stackars lille tuppeluppen.

Vad gör man nu då, blev min direkta fråga. Ringde granne B men hon svarade inte, vilket inte tillhör vanligheterna. Hmm tänk tänk tänk.
Jag har en hundbur som jag lånat av min granne då mina dvärgar var sjuka. Nu stod ju ändå buren tom i stallgången och jag hade inte städat ur den. Så det fick bli till att placera den något nerblodade tuppen i buren så länge. Efter en timme eller två ringde granne B upp mig och jag fick äntligen tillfälle att berätta om de traumatiska upplevelser jag haft i kackelboa under morgonen. Som den goda vän hon är så förstod hon mig och stod bakom mitt beslut fullt ut.

Efter att jag plockat ut "blodtuppen" ur gruppen verkar allt ha blivit mycket lugnare. Det är förmodligen en stark och en svag man kvar i gruppen nu, och det är kanske inte så svårt för dem att bestämma vem som står högst i rang. En orange och en grå, båda fina på sitt sätt. "Blodtuppen" däremot, han sitter i sin bur och mina tankar kommer närmre och närmre huggkubben. Vet att det verkar grymt, men ska man ha höns så har jag lärt mig att man måste vara lite känslokall och halvmordisk. Jag är inte där än, men på god väg i alla fall. Och är nu gruppen lugnare och tryggare utan honom och han ändå inte mår bra tillsammans med dem så är nog säker det här det rätta. Eller? Fy stackarn! :( Får nog bli att ringa granne M i veckan, han brukar bara komma och hämta fjädrar som ska vandra vidare, och jag slipper vara med.

3 kommentarer:

Cecilia i Hillsjöstrand sa...

Man kan ju alltid ge tuppeluppen en andra chans, och se om det hela ger sig eller om han åker på ett nöt igen... händer inget kan han ju vara kvar, men annars håller jag helt och hållet med i att han bör få vandra vidare till de sälla huggkubbarna, förlåt, hönsmarkerna...

Fake cake sa...

Hej!

Va kul att du tittade in till mig:)
Fina höns du har och ska kika lite närmare nu:)

Ha det så bra//Kram lotta

Tricia sa...

Hejsan!
Va inne och tittade runt på din blogg. En härlig sida med både bilder på fina höns och hundar!
Jag skulle gärna vilja komma i kontakt med dig. Istället för huggkubben har jag ett hem åt "slagskämpen"!
Du hittar min mailadress på min hemsida: www.mimmtrix.com
Är mycket tacksam om du kunde höra av dig! Du har toppen fina Hedemoror!
MVH
Mimmi