Skogspromenad och kakfat

Igår kom granne R förbi när jag var ute i hönshuset och donade. Med sig hade hon två hemstöpta ljus till mig och min man och en påse hemgjort julgodis till barnen. Hon är så otroligt pysslig och duktig denna R, henne har jag massor att lära av. I gengäld fick hon med sig lite nyvärpta ägg hem, såna där små nybörjarägg från mina Silke och Hedemora.

På eftermiddagen gav vi oss iväg till den lilla staden. Svärmor fyllde år och vi skulle fixa en present innan vi skulle på kalaset. Hon hade gjort smörgåstårta som hon bjöd på och som vanligt bakat massor med kakor. Stortjejen är så förtjust i sin farmors hembakade kakor och kan nästan inte sluta äta av dem. Jag tror hon smakade varenda sort. Sen smög hon iväg bort till farmor, gav henne en kram och talade om för henne hur duktig hon är på att baka.

Mätta och goa efter kalaset körde vi hem mot landet igen. Vi hade en lugn och skön kväll framför tv.n, med undantag från lite sms av vår vän herr M (som vi ibland liknar vid Gustav Svennson).
Somnade gott och väcktes på morgonen av två gosesjuka döttrar. Vi låg kvar i sängen alla fyra minst en halvtimma (och det händer inte ofta) utan att varken jag eller döttrarna började få kryp i kroppen och skulle kliva upp.

Idag hände det vi längtat efter så länge. Vi har sett solen!
Den har strålat från himmelen hela dagen, helt underbart. Vi traskade ut en sväng i skogen för att hitta oss en enbuske att ha i det stora höganäskruset. Men istället hittade vi en söt liten minigran, och den ska vi göra lite julfin framåt kvällen. När vi var ute i skogen mötte vi granne R och hennes dotter samt barnbarn. De bad oss komma förbi på lite fika efter vår promenad, vilket vi inte kunde tacka nej till. När vi satte oss ner i R:s kök såg barnen till sin stora glädje ett nytt bord fullt med kakfat. Jag riktigt såg hur ögonen började tindra på dem. De åt och mumsade och jag tror nästan de testade varenda sort här också.

Jag kan inte riktigt beskriva hur mysigt det är att bo på landet. Att ha sån bra kontakt med en del av sina grannar och känna allas omtänksamhet och ödmjukhet. Men någonting är säkert, det är att jag verkligen uppskattar det. "Mitt i skogen men ändå så nära"